Det är inte en romantisk söndagskväll à la Facebook-status med levande ljus och hemlagad middag. Min och F’s söndagskväll innehåller alltid åtminstone två av följande tre element: 1) en krabbis, 2) en godispåse och/eller 3) musik i tonarten moll. Gemensamt för alla söndagskvällar överlag är en känsla av sorg och förtvivlan. Jag ska aldrig mera köpa det där morgonflyget, alltså eeen till dag av föreläsningar kan man alltid skippa…
Känner du igen dig själv och din partner? Då är du, liksom jag och F, i ett långdistansförhållande.
Jag läste häromdagen den fenomenala tipsboken ”Sex & sånt”, skriven av Julie Ebbe och Carina Bruun. Tipset angående långdistansförhållanden kan kort sammanfattas såhär: ”Om du bara kan undvika det, undvik det.” På ett rationellt plan kan jag inte annat än hålla med. Verkligheten kan dock te sig mycket annorlunda. Kärleken är inte bara blind, den blundar extra hårt när det kommer till ”vardagliga problem” som till exempel att du och ditt gullegryn bor på olika orter eller, i värsta fall, i olika länder. I ett långdistansförhållande förblir du på cloud 9 när det kommer till din partner – hen är fortsättningsvis lika underbar och spännande varje gång ni träffas. Det är tiden då ni inte är tillsammans som blir ett problem. Det fanns perioder då jag var fastklistrad vid min smartphone. Jag hade (och har, varför ljuga) alla mobilapplikationer menade för tonåringar i sitt första parförhållande. Den som gjorde en video på alla våra foton, tonsatt till en osmaklig amerikansk kärleksballad. Den som räknade ner dagar, timmar och sekunder tills vi skulle ses igen. Den som gjorde att vi kunde sätta våra tummar mot varandras då vi tryckte dem mot skärmen på våra respektive telefoner.
Jag är förvisso medveten om att många par i långdistansförhållanden antagligen är lite coolare än F och jag. Men en sak är säker: när du saknar någon du är kär i så förändras du. Och det är svårt att vara zen när du bara vill mysa i soffan med din partner som befinner sig långt, långt borta.
Så, avslutningsvis: Hur får man ett långdistansförhållande att funka? Personligen tror jag på den enkla sanningen att det räcker med att älska någon tillräckligt mycket. F och jag kompromissar, med gör inte alla par det? Istället för att komma överens om vem som köper maten argumenterar vi över vems tur det är att hälsa på hos den andra. Och visst, i något skede kommer vi att måsta ta itu med de där allvarliga frågorna, ska jag flytta dit eller ska du flytta hit? I väntan på det gäller det bara att ta livet som det kommer, vare de sig vore frågan om rosaskimrande stunder eller ensamma måndagsmorgnar. Morgnar, som kanske blir en smula mindre ensamma just tack vare den där pinsamma, fjantiga mobilapplikationen.
Artikeln uppdaterad 31.5.2022 kl. 11.30. Originalförfattaren har försvunnit från våra arkiv. Vet du vem som skrivit artikeln, kontakta gärna redaktionen.
