Med ungefär de här orden uttalade sig en äldre kostymklädd herreman på utgivningen av Yliopistokoulutuksen maksullisuuspuhe, där utvecklingskoordinator Suvi Pulkkinen på forskningsstiftelsen Otus presenterade sina resultat i sin forskning kring argumenten som används för och emot avgifter för universitetsstuderande.
Det är alltid fel på dagens ungdom. Kommentaren ovan är ett praktexempel på hur unga beskylls för att försumma sina studier och leva mer hejdlöst än de tidigare generationerna. Bittra ålderstigna personer som tycker till: sluta vara lata. Jobbiga. Bortskämda. Högljudda. Festande. Glada. Och allt det där som de tidigare generationerna givetvis aldrig var.
Elin Andersson undrar i sin kolumn på sidan 29 om universitetens uppgift har reducerats från att ha varit tankeutvecklande utrymmen till att spotta ut nyutexaminerade studerande i rask takt in i arbetslivet. Vilka konsekvenser innebär det för framtiden och vad får den här kostymklädda herremannen att tro att en rask takt utan arbetserfarenhet är nyckeln till kvalitet och lycka?
Kontexten till kommentaren av den kostymklädda herremannens kommentar var en diskussion om att den avgiftsfria utbildningen går till spillo på studerande som jobbar vid sidan om studierna. Det som den här herremannen missade är att dagens samhälle ser annorlunda ut än på den tiden som antagligen utgjorde hans egen studietid. Det är lätt att i dyr kostym säga att allt minsann var bättre förr och att dagens studerande måste straffas med studieavgifter för att de ska skärpa sig. Skärpa sig hur? Studiestödet har inte höjts ordentligt på åratal och för att klara av hyran och räkningarna måste de flesta jobba vid sidan om studierna.
På den gamla goda tiden räckte det måhända att kliva in på en önskad arbetsplats med magisterpappren i ena handen och hatten i andra och sedan bli fastanställd fram till pensionsåldern. Men dagens arbetsmarknad ser annorlunda ut och kräver mycket även för att en ung arbetssökande ska lyckas sanppa åt sig ett kort snuttjobb som flera tävlar om. Ett fåtal arbetsgivare vill dessutom anställa någon som försöker kliva in i arbetslivet för första gången som 25-åring. En magisteravhandling kan vara bra att ha i fickan då en söker vissa jobb. Men den garanterar ingenting.
