Det som har varit slående – i alla fall ur en redaktörs synpunkt – är hur svårt det är att hitta kontaktuppgifter till kandidater i de små partierna. Webbplatserna är ofta kaotiska och har i många fall inga(!) kontaktuppgifter. En kandidats webbplats fungerer till och med inte (varken nu eller för en månad sedan)
I det fall där webbplatsen inte fungerar, så ställer jag mig själv frågan varför denne ställer upp? Kanske är jag lat – kanske jag borde ringa partikansliet och helt enkelt fråga vad dennes e-postadress är? Det stämmer säkert.
Men lathet är också att inte fixa upp sin webbplats inför sin valkampanj.
Nåja, det här var bara ett fall. Men frågan kvarstår: varför så kryptiska småpartier? Till och med Piratpartiet, som i mina ögon ska representera en ”webbgeneration” är svåra att nå.
Okej, det här blev gnälligt. Men faktum är, varför ska jag rösta på personer som gömmer sig och är bristfälliga i sin kommunikation? Ifall de inte ens kan anstränga sig så långt att göra sig tillgängliga (skriva ut sin e-postadress eller telefonnummer) på webben, varför ska jag tro att de anstränger sig då det på riktigt gäller?
I det redaktionella arbetet är detta otroligt provocerande och tyvärr överskuggar det politiska åsikter och synpunkter som i sig säkert är bra.
Okej, slutgnällt. Tillbaka till jobbet!
