Något som kom fram i Suvi Pulkkinens undersökning Yliopistokoulutuksen maksullisuuspuhe var att debattörerna på olika sätt vill framhäva att alla ska ha jämlika möjligheter till utbildning.
– Men medlen till den jämlika utbildningen är olika. En del ser det avgiftsfria som den enda möjlighteten för jämlikhet medan andra anser att det är avgifterna som ger de mest jämlika möjligheterna.
Som bas för forskningen har Pulkkinen använt hundra tidningsartiklar och intervjuat 17 personer, både politiker och organisationer som svarat på en frågeenkät varefter Pulkkinen grupperat ihop svaren till olika kategorier. På utgivningsdagen var de första paneldiskuterarna professor emeritus Kari Raivio och De Grönas Outi Alanko-Kahiluoto.
– För mig är frågan om avgiftsfri utbildning en principfråga. Alla ska ha lika rätt till gratis högskoleutbildning. För många studerande med lägre socioekonomisk bakgrund skulle högskoleavgifter hindra möjligheterna till fortsatta studier, säger Alanko-Kahiluoto och hänvisar till sin egen bakgrund med lågavlönade föräldrar utan högutbildning.
– Om utbildningen skulle ha varit avgiftbelagd skulle jag troligtvis inte valt en universitetsutbildning.
Kari Raivio har varit rektor för Helsingfors universitet och förespråkade redan då för avgifter och fick då mycket kritik för sina positiva uttalanden om avgiftsbelagd utbildning.
– Studerandena tågade in till mitt kontor och krävde att jag skulle avgå. Men jag sade till dem att ni inte kan avskeda mig eftersom ni inte heller har valt mig.
Och Raivio fortsätter även nu på samma linje:
– Studerande borde också ta ett eget ansvar i finansierandet av sina studier. Jag förespråkar en avgiftsmodell där studerande betalar i efterhand när de fått jobb. Och en ung människa från sämre ekonomiska förhållanden borde nog fatta att lån går att betala tillbaka när de fått jobb.
Alanko-Kahiluoto kommer direkt med motargument:
– Det där stämmer inte. Redan nu är det flera akademiskt utbildade som inte får arbete. En utbildning är inte ett garanti för jobb i dagens värld. Därför ska samhället vara med och ta ansvar och risker.
Olika bakgrunder
I en publikkommentar av Juhani Saari som varit med och gjort Studiebarometern som årligen publiceras och innehåller information om högskolestuderandes vardag, hälsa och studier, tar fram en aspekt om den socioekonomiska bakgrundens betydelse i val av studieinriktning.
– Generellt sätt är det de högavlönade akademiska yrkena som går i arv –jurister, läkare och diplomingenjörer. För en person från de här familjerna är det inte ett problem om de inte kommer in på första försöket, de har råd att söka in flera gånger. Men för en person med mindre tillgångar gäller det ofta att komma in direkt, och det leder till att de här studerande ofta väljer det första alternativet de kan komma in på.
En annan, aningen äldre publikröst tycker att dagens studerande bara är lata och borde skärpa sig och uppskatta den nuvarande gratisutbildningen mer.
– Istället för att studera så jobbar de flesta studerande. Då kan de inte bli klara i en snabb takt. Det borde instiftas någon förpliktelse om att faktiskt bara studera och inte jobba vid sidan om och tro att man kan vara inskirven hur länge som helst. Fast det motsätter sig ju FSF säkert.
Uttalandet av den äldre kostymherren väckte roade läten från Finlands studentkårers förbund och även från andra yngre deltagare.
– FSF är definitivt emot avgifter och det kommer inte att ändras. För de flesta är det inte ekonomiskt möjligt att studera på heltid och en annan viktig aspekt är också att en arbetsgivare sällan vill ha någon som har noll erfarenhet från arbetslivet, säger vice ordförande Jari Järvenpää.
Artikeln uppdaterad 31.5.2022 kl. 11.24. Originalförfattaren har försvunnit från våra arkiv. Vet du vem som skrivit artikeln, kontakta gärna redaktionen.
