Den ursprungliga bilden har tyvärr försvunnit från våra arkiv. Så kan det gå när man badar med byxorna på. Bild: Studentbladets grafiska hustomte.

Det finns en teknik med hjälp av vilken världen kan bli en bättre plats. Tekniken i sig är ganska enkel, och den kan användas i princip i vilka diskussioner som helst.

Det viktiga är att man låter sträng men samtidigt lite uppgiven över andra människors dumhet. Man gör ändå klokt i att ha noggrann koll på röstvolymen: gälla och skrikiga läten, i stil med något en exotisk regnskogsfågel i färd med att leta efter en partner kunde framkalla, vinner noll förtroende. Vill man kan man himla lite utstuderat försiktigt med ögonen, men det här får absolut inte gå till överdrifter. Då framstår man som en vandrande sommarteater. Det här gäller också högljudda suckar.

Tekniken används kanske främst av vissa politiker och äldre farbröder som vet hur saker och ting borde åtgärdas, men låt det inte vara ett hinder.

Nyckelord för tekniken är individ och ansvar. Dem bör man upprepa tillräckligt ofta i varierande ordning. På ytan kan de framstå som lite futtiga, men det är inte den kraft som innebor dem. Nu behövs bara ett problem att lösa eller en diskussion att vinna. Och lämpligt nog går allt fler högutbildade finländare arbetslösa. Hur borde man tackla den problematiken?

Först kan man säga några väl valda ord om den utbredda lättjan i dagens samhälle, om hur åkrarna förr i tiden plöjdes för hand, om hur man blandade bark i brödet och allt det där andra om att man måste ha råg i ryggen, vara seg som en tall och ta sitt ansvar. Sedan kan man säga att arbetslösa individer borde tänja på sina krav, elda upp sina examensintyg och börja köra taxi, för det finns nog jobb bara man inte är så förbannat kinkig. Och på tal om kinkighet bör man påpeka att jobben kanske inte finns där man själv finns, men då kan man ju alltid flytta. Det löser ganska många problem. Om det här inte biter, kan man påpeka att den arbetslösa faktiskt kan bli entreprenör – då är man trendig och självgående på en och samma gång. Eller varför inte frilansare? Det är också trendigt och på köpet får man fritid.

Lösningarna är kortsiktiga och överskuggar det egentliga problemet med att studera i fem år för att sedan plocka jordgubbar, men sådana är nu enkla lösningar.

Låter det här för komplicerat, kan man börja med att fokusera på en snöskyffel och ett eländigt snölass, ett ansvar som ska skyfflas över till den man tänker sig att ansvaret hör.

Om skribenten
Publicerad
maj 2, 2013

Lämna ett svar