Nordiskt rektorsseminarium i slutet av förra veckan samlade ett 90-taluniversitetsrektorer och prorektorer till Helsingfors universitet. Studentbladet träffade huvudgästen Alan Bassindale, prokansler vid Open University i England, eller snarare i den virtuella världen. Universitetet är det första och största av sitt slag i Europa och tre miljoner runtom i världen har redan tagit del av deras utbildning
– Lyckat, utbrister Bassindale efter ett seminarium som främst gått på språk han inte behärskar. Han är van. För att leda ett öppet universitet krävs ett öppet sinne. Universitetet har inga kvalifikationskrav, de rentav försöker fånga upp de svårt nåbara. Studiemiljön är valbar: hemma, i grupp på café, på sjukhus eller i fängelset.
– Livet går inte alltid enligt planerna och många vill återuppta studier eller sadla om. Våra studenter har ofta livserfarenhet och medelåldern ligger kring trettio.
Nitton- och nittio-åringar studerar sida vid sida på internet. Inlärningen individualiseras genom personliga profiler och alla strävar inte efter en examen. Därför ska man inte stirra blint på dyster statistik över avhoppare. Universitetet ligger faktiskt i topp i Storbritannien vad gäller studenternas trivsel.
Open University grundades för att erbjuda massan utbildning då universiteten endast öppnade sina dörrar för eliten. De nordiska länderna är föregångare för tillgänglig utbildning.
– Därför skulle systemet inte vara svårt att utveckla här, menar Bassindale. För att fylla en ny funktion, inta ersätta.
Viss undervisning kräver kontakt och praktik, något som de erbjuder begränsat. De två första åren av medicinsk utbildning kunde gå på distans, men Bassindale skakar på huvudet åt att obducera kroppar över internet.
Den öppnautbildningsformen bygger på kreativ intelligens. Seminariets roll var att så frön hos rektorerna. Universitetet är studenterna, men rektorn står vid spakarna – drar i bromsen eller gasar.
Mer om hur öppna universitet fungerar i praktiken i Studentbladets aprilnummer.
text&bild JENNY BLOMQVIST
