TEATER
Kan man glömma och radera sitt livs smärtpunkter och starta om? Hur länge går det att dölja sin ångest? Vad är normalt? De här frågorna blir det centrala temat i Wasa teaters uppsättning av Broadwaymusikalen Next to normal.
Ämnet psykvård är aktuellt och viktigt, pjäsen ställer många bra frågor och kan sammanfattas i ett sorgligt konstaterande ur en av scenerna: ”Eftersom hon inte längre känner något är hon stabil.”
Handlingen är tung, mitt sällskap fäller några tårar och klappar frenetiskt sina händer då ridån går ned. Men jag känner mig inte helt övertygad. Trots att sällskapet försvarar pjäsen med att ett så viktigt tema behandlas på ett nytt sätt, att de blir berörda och att skådespelarna har fina sångröster, kan jag inte tvinga mig själv att känna mig berörd. Visst, själva temat är berörande, handlingen är berörande, karaktärerna är berörande. Men det är något som inte fungerar för mig.
Mitt aningen komplicerade förhållande till musikaler kan vara den största orsaken som får mig att skruva mig på bänken då ett annars intressant tema förvandlas till låtar som ibland låter som antagningsbidrag till en angstig Idol-tävling. Då skådespelarna brister ut i sång är det något som får mig att ta allt på lite mindre allvar.
En pjäs om piller och psykvård och strävan mot det ”normala” känns som något som skulle vara mer intressant att uppleva genom tal istället för sånger som sjungs mot publiken. Via det ständiga sjungandet blir det väldigt ofta en slags paus mellan karaktärernas känsloladdningar på scenen – just då man kommit in i en situation med skörbarhet, rädsla och ångest blir allt till en sång och känslan försvinner.
Trots min nojiga inställning till den här musikalen, tycks största delen av publiken, mitt sällskap inräknat, verkligen gilla och uppskatta pjäsen. Linda Wallgrens vita, stela scenografi är lyckad och återspeglar den normala bilden vi människor så gärna bygger omkring oss. Av skådespelarna gör speciellt Anna-Maria Hallgarn en stark roll som den vilsna mamman. Också resten av ensemblen presterar bra, har fina sångröster och gör bra insatser.
Musikmässigt bjuder låtarna i Next to normal inte på något överraskande, vilket också mitt sällskap håller med om. Att musikstycken inte fungerar är givetvis synd med tanke på den bra orkestern som hela tiden finns närvarande på scenen.
Next to normal är troligtvis en av de där pjäserna man antingen gillar eller ogillar. Och baserat på applåderna så var den ogillande delen inte så värst stor i publiken.
Next to normal spelas på Wasa teater fram till den 24 november.
