Gudar, guld och gröna djungelskogar på strålande Thoraxspex
Vad vore inte studentikosa utan spex? Som fika utan kex, som förspel utan sex, som Tyrannosaurus utan Rex? Därför är också recensioner på spex så svåra. Bör man faktiskt kritisera något vars essens är så glädjefyllt, så oskyldigt och positivt?