Hoppa till innehåll

Aktivismen tog över studierna – nu belönas samiska Ture Laiti med fredspris

För tre månader sedan sade 25-åriga Ture Laiti upp sin lägenhet i Åbo, slängde in största delen av sina ägodelar i ett hyresförråd och lade universitetsstudierna på is. Nu har han tilldelats två priser för sitt aktivistiska arbete – inom loppet av en vecka.

Numera bor Ture Laiti i Karasjok i Nordnorge, där han praktiserar vid Samerådet. Själv träffar jag den samiska aktivisten på ett litet kafé i Tölö i Helsingfors, dit han rest för att ta emot Ungdomens fredspris (Nuorten rauhanpalkinto, Youth Peace Award).

Priset delas ut vartannat år av finska YMCA ungdomsallians för att uppmärksamma unga fredsaktivisters långsiktiga arbete.

Juryn, som bestod av representanter för flera av Finlands största ungdoms- och fredsorganisationer, ville särskilt uppmärksamma Laitis arbete eftersom minoritets- och urfolksrättighetsfrågor alltför ofta hamnar i skymundan.

– Det är också ett väldigt svårt arbete med begränsade resurser, säger Laiti.

Ture Laiti tillsammans med fotojournalisten och dokumentärfotografen Jasmin Rossi, en av de tre slutnominerade för Ungdomens fredspris jämsides Laiti och Scharliina Eräpuro, på prisceremonin i Helsingfors i slutet av oktober. Bild: Tuomas Mäkelä

Han är den fjärde personen att tilldelas priset, men den första samen och den första att uppmärksammas specifikt för sitt arbete med urfolksrättigheter. På så vis skriver han historia, även om han själv förhåller sig ödmjukt till beskrivningen.

– Ja, jag antar att jag gör det på mitt lilla sätt.

Ett pris som ställer till det

Laiti är glad över utmärkelsen, men konstaterar med viss självironi att den också försätter honom i en besvärlig situation.

– Hittills har jag alltid sagt att arbetet för urfolks rättigheter måste göras, oavsett hur hopplös situationen känns och även om ingen någonsin kommer att tacka en för det. Men nu har jag ju själv fått ett pris för just det arbetet, så jag får väl hitta ett nytt retoriskt verktyg för att motivera andra i fortsättningen.

För Laiti ligger prisets betydelse framför allt i att arbetet för samernas rättigheter uppmärksammas. Han hoppas att erkännandet ska bidra till ett närmare samarbete mellan samiska och finländska ungdomsorganisationer och ett bredare stöd för rättighetsarbetet.

– Jag hoppas verkligen att det här inte bara blir ett pris. För mig personligen är det förstås väldigt trevligt att få det, men jag lägger inte så stor vikt vid själva utmärkelsen.

Med glimten i ögat konstaterar han ändå att priset åtminstone ser bra ut på meritförteckningen.

– Det viktiga är att arbetet fortsätter. Jag gör inte det här rättighetsarbetet för att vinna priser, och min motivation kommer inte heller att förändras av det här. Det är arbetet i sig och människorna man gör det för som är det viktiga.

Svensk Ungdoms förbundsordförande Emma Isoherranen säger att de är stolta över att få uppmärksamma Ture Laitis insatser med Svenska Natten-medaljen. Bild: Aurora Peurala

En vecka senare, på Svenska dagen, tilldelades Ture Laiti också Svensk Ungdoms Svenska Natten-medalj 2026. I motiveringen lyfts särskilt hans långvariga engagemang för samiska rättigheter och hans arbete med att synliggöra urfolksfrågor över språkgränserna.

Plötsligt har Laiti tagit emot två priser för sitt arbete under loppet av en vecka. Men Laitis engagemang för samiska rättigheter har också haft sitt pris. Studierna vid universitetet fått ge vika för aktivismen.

När aktivismen blev ett heltidsarbete

Under sina fyra år i Åbo studerade Laiti kulturanalys, konstvetenskap och filosofi vid Åbo Akademi. Men engagemanget för samiska rättigheter tog alltmer tid, och någon kandidatavhandling hann han aldrig påbörja.

Vid sidan av studierna arbetade han bland annat för reformen av sametingslagen i Finland och engagerade sig i Fosen-konflikten i Norge. Samtidigt var han vice ordförande för FN Global Indigenous Youth Caucus.

– Det tog enorma mängder resurser, både mentala och fysiska, och framför allt tid, säger Laiti.

I somras valde han att avbryta studierna. Han hoppas kunna återuppta dem i framtiden, men vill först fokusera på arbetet och betala av en del av sina studielån.

– Jag tror att det vettigaste för mig är att arbeta ett par år inom olika människorättsmiljöer och sedan söka in på nytt. Få en ren start, helt enkelt.

Från FN-konferenser till vardagsliv i Nordnorge

Samerådet är en internationell samarbetsorganisation för samiska organisationer i Sápmi. Sedan augusti praktiserar Laiti vid Samerådet i Karasjok, där han främst arbetar med arktiska miljö- och EU-frågor.

– Jag försöker hjälpa till där jag kan och bidra med min tidigare arbetserfarenhet. Samtidigt vill jag lära mig så mycket som möjligt om hur Samerådet fungerar som organisation, säger Laiti.

Praktiken pågår i ett år. Vad som händer därefter vet han ännu inte, men någon återkomst till Åbo tror han knappast att det blir.

Efter flera år av internationella konferenser, FN-evenemang och demonstrationer har Laiti nu fått en betydligt lugnare tillvaro.

– När jag tänker på hur intensivt jag har arbetat de senaste åren är det här lyxigt.

Ture Laiti deltog i FN:s klimatmöte COP31 i Turkiet i början av november. Bild: Kiara Worth / UN Climate Change

I den lilla tätorten Karasjok, som brukar kallas samernas inofficiella huvudstad, bor knappt 1 900 invånare.

– Det är en fin liten by. Det finns ett kafé, en restaurang och en bar. Fast det är egentligen samma ställe, beroende på vilken tid på dygnet man kommer dit, säger han och skrattar.

Tre modersmål och flera identiteter

Men flytten till Karasjok har också inneburit något annat för Laiti: möjligheten att leva i en miljö där ett av hans modersmål, nordsamiskan, ständigt är närvarande.

– Jag kan prata samiska i butiken och alla priser står på nordsamiska. Jag har språket runt mig konstant.

Förutom nordsamiska har Laiti svenska och finska som modersmål. Han känner en starkare kulturell samhörighet med det finlandssvenska än med det finskspråkiga Finland.

– Jag ser mig själv som same, men också som en del av det finlandssvenska samhället, utan att nödvändigtvis identifiera mig som finlandssvensk.

Som barn gick han i svenskspråkig skola i Tammerfors, men övergången till ett finskspråkigt högstadium blev något av en kulturkrock. Språket behärskade han, men de kulturella referenserna var inte alltid bekanta.

Att växla mellan tre språk har också satt spår i hans eget språkbruk.

– Jag har först på senare år insett att jag ibland, utan att tänka på det, blandar in samiska ord när jag talar svenska.

”Att bygga säkerhet är inte detsamma som att bygga fred”

Trots att Laiti nu tilldelats ett fredspris ser han sig inte i första hand som fredsaktivist.

– Jag har aldrig gjort det här arbetet för att jag vill ägna mig åt fredsaktivism. Det jag har gjort är människorättsarbete.

På frågan om vilka frågor han anser vara viktigast just nu lyfter han fram två perspektiv. Det första gäller samernas ställning i Finland och de övriga nordiska länderna, som han menar inte nödvändigtvis är trygga samhällen för samer.

Han hänvisar till sannings- och försoningskommissionens slutrapport, som enligt honom ger Finland konkreta verktyg för att förbättra situationen.

– Nu vet vi precis vad staten kan och borde göra för att Finland ska bli ett tryggare samhälle för samer. Ingen kan längre säga att man inte vet vad som behöver göras.

Den samiska urfolksrättighetsaktivisten Ture Laiti når ut med sitt budskap på flera språk. Bild: Martiina Woodson / YMCA Finland

Det andra perspektivet handlar om skillnaden mellan säkerhet och fred. Laiti är kritisk till att den politiska diskussionen i allt högre grad kretsar kring militär beredskap och varnar för att förväxla upprustning med fredsarbete.

– Vi hör mycket om hur säkerheten ska tryggas genom att köpa vapen, utveckla militär teknologi eller bygga fler pansarvagnar. Men det är inte samma sak som att bygga fred.

Han efterlyser mer diplomatiskt arbete och en bredare diskussion om militarismens konsekvenser för samhället. Enligt honom riskerar ett alltmer militariserat samhälle att bli mer hierarkiskt och mindre tolerant mot demokratiska uttryck som protester, strejker och civil olydnad.

– Att förbereda sig för krig är inte samma sak som fred. Fred kräver diplomatiskt arbete. Vi borde inte tro att vi kan uppnå långvarig fred genom att bara bygga fler och fler vapen.

Natalie Skogman är Studentbladets chefredaktör 2026–2027. Hon har en kandidatexamen i litteraturvetenskap från Åbo Akademi, där hon för tillfället avslutar sina magisterstudier i sociologi.

Vad tycker du?