Ledare: Vi håller på att spara bort studielivet – en lokal i taget

När mötesplatserna försvinner och pengarna tryter är det inte bara festandet som hotas, utan hela den finlandssvenska studiegemenskapen.

I sin sista ledare reflekterar Studentbladets före detta chefredaktör Anna Louhisto över huruvida studielivet är hotat eller inte. Samma fråga ställde jag för ett år sedan i en ledare för Nya Åland med rubriken ”En hotande studiekris?”.

Då skrev jag utgående från Skärgårdsbaren i Åbo som börjat hyra ut sina lokaler till följd av den kulturförändring som skett bland de studerande. Etablissemangets vd ansåg att det inte längre var lönsamt att ha pub och nattklubb som riktar sig till studerande, att Åbos studerande inte längre förtär alkohol på samma sätt som förut och därmed inte heller spenderar lika mycket pengar i klubbar och barer.

I ledaren pekar jag på att problemet knappast skulle handla enbart om de ungas förändrade alkoholvanor, utan främst om den ekonomiska situationen i Finland. Med vilka pengar ska unga studerande betala för dryck (oavsett om den innehåller alkohol eller inte) då pengarna knappt räcker till hyra eller mat på bordet? Med vilken tid och ork ska studerande aktivera sig i studielivet om de tvingas jobba på sidan av studierna?

Studieåren präglas i allt högre grad av ekonomisk oro och stress över att få vardagen att gå ihop, snarare än av studier och möjligheten att ta del av studielivet. För att citera mig själv: ”Finlands välfärdssamhälle har i flera år balanserat på gränsen till ett renodlat felfärdssamhälle.”

Om något har frågan blivit allt mer brännande sedan dess. Efter försök att omprofilera och rikta in sig på en mer vuxen kundgrupp kom ändå nyligen beslutet att Skärgårdsbaren stänger vid årsskiftet.

Förra året gick även Leipätehdas (Leipis) i Vasa i konkurs – en nattklubb vars största kundgrupp utgjordes av studerande. Många minnen från studietiden tar plats i den lokalen, likväl som musikvideon till ”Jåo nåo e ja jåo YOLO ja nåo” av KAJ. Till Svenska Yle säger ägaren att försäljningen sjunkit till följd av den ekonomiska krisen, och att det inte är lönsamt att driva bar och nattklubb i Vasa längre.

Klubbdöden är ett faktum och det påverkar bland annat krögare såväl som kulturarbetare och studerande. Något som Skärgårdsbarens ägare också insett vid det här skedet, då de till ÅU säger att när människor inte har pengar är det på nöje man prutar.

Samtidigt lyfts en annan förändring: att behovet av en särskild svenskspråkig samlingsplats i Åbo har minskat. ”Det kanske inte behövs en samlingspunkt för finlandssvenskar längre”, säger Skärgårdsbarens krögare.

Här syftas det till att det inte längre är lika ”farligt” att prata svenska på krogen. Men Skärgårdsbaren var inte bara en trygg samlingspunkt för finlandssvenskar – det var först och främst en social knutpunkt för finlandssvenska studerande. Och att det inte skulle behövas är så långt ifrån sanningen man bara kan komma.

Många studerande ser stängningen som ett bakslag för det finlandssvenska studielivet, särskilt eftersom baren fungerat som en viktig samlingsplats för större studentfester och föreningsevenemang. Det framkommer att relativt få studerande besöker baren utanför dessa evenemang.

Louhisto nämner i sin ledare förlusten av Nya studenthuset, som också skedde till följd av en mångårig ekonomisk kris. Flera studentföreningar i Helsingfors tvingas nu dela på färre lokaler för att kunna ordna fester och annan verksamhet.

I skrivande stund läser jag dessutom om hur Åbo Akademis Studentkår (ÅAS) för tillfället utreder Havtornens framtid, där en eventuell försäljning är ett möjligt utfall. Lokalen ligger i anslutning till Academill och används flitigt av flera studentföreningar vid Åbo Akademi i Vasa. Framför allt mindre föreningar befarar att en försäljning skulle kunna hota deras fortsatta verksamhet.

Till Svenska Yle berättar representanter för Nyländska klubben att merparten av föreningens evenemang ordnas i Havtornen, som passar deras behov både vad gäller storlek och pris. Det skulle helt enkelt inte vara hållbart att ordna evenemang i andra lokaler.

Vid första anblick kan det se ut som att problemet handlar om att studerande har allt mindre pengar att sätta på festande såväl som färre platser att festa på. ”Det som är så fint med studielivet är att man får en gemenskap automatiskt”, skriver Louhisto. Men den gemenskapen kan bli det största priset vi får betala till följd av den ekonomiska pressen. Och när studerandes tid, pengar och ork inte längre räcker till riskerar också den finlandssvenska studiekulturen att utarmas.

Studielivet borde vara en självklar del av studietiden. Gemenskap ska inte vara ett privilegium för dem som har pengar och tid över, utan något som alla studerande har möjlighet att ta del av, oavsett förutsättningar. För vad återstår av studielivet när allt färre har möjlighet att delta?

Det är på platser där studerande kan mötas som också gemenskap bildas, och det är genom gemenskap som studiekulturen lever och frodas.

Det är något mycket större än ännu en klubb, bar eller lokal som riskerar gå i graven.