Utlandspraktik i Storbritannien – så här går det till

Att söka praktik i Storbritannien efter Brexit är allt annat än enkelt. Processen är krånglig och stöden från de finska universiteten knappa. Trots det valde Elvira Klåvus göra sin praktik i England.

Det är inte obligatoriskt att genomföra en praktik på magisterskedet vid Åbo Akademi, men det är rekommenderat. I alla fall om man vill göra sin praktik inom EU.

Men det ville inte jag, utan jag lockades av Storbritannien.

Det var svårt att få information om hur jag skulle gå tillväga från Åbo Akademi, så jag fick själv ta reda på vad som krävdes. 

Ganska snabbt stod det klart att jag behövde ett visum. På den brittiska regeringens webbplats hittade jag en lista med organisationer och företag som kan agera sponsorer för visumansökare. Jag började mejla runt, men utan större framgång. 

Till slut kom jag i kontakt med visumsponsororganisationen Jenza, och då nappade det. Genom dem fick jag en praktikplats på marknadsföringsbyrån LINK Communication i Leeds i norra England, vilket passade ihop med mina biämnesstudier i företagsekonomi.

Liten lön, men många understöd

Link specialiserar sig på så kallad ”sampling activation marketing”, en form av marknadsföring där företag delar ut gratisprover av sina produkter i offentliga miljöer, som utanför matbutiker eller vid tågstationer.

Jag praktiserade vid Link från september till december 2025. Mina arbetsuppgifter var varierande: jag hade kontakt med kunder, deltog i en mässa, skapade visuellt material, samlade in information och uppdaterade Links hemsida. 

För det fick jag en lön på 400 pund i månaden, vilket i dag skulle motsvara ungefär 460 euro. Utöver det fick jag Svenska studiefondens studiebidrag på 1000 euro, samt FPA studiestöd och bostadsbidrag. Jag fick även Erasmus+ praktikstipendium, och i efterhand beviljades jag också Victoriastiftelsens studiestipendium.

Bodde som en äkta britt

Under min tid i England hyrde jag ett rum i ett egnahemshus hos en äldre kvinna och hennes två katter. Det var en autentisk upplevelse med heltäckningsmattor, långa rader av likadana tegelbyggnader i grådaskigt bruna färger. 

Jag hittade min bostad via hemsidan Spare Room, där man kan hitta rum att hyra i andra hand. Jag tittade också på studentbostäder, men upplevde processen som ganska invecklad. Man behövde i många fall vara registrerad vid ett brittiskt universitet, och hyresavtalen var ofta ganska långa.

Min hyra var cirka 500 euro i månaden, inklusive vatten och el. Jag betalade också en garantiavgift då jag ingick kontraktet. 

Husets vardagsrum var ett gemensamt utrymme. Jag behövde inte köpa egna bestick, tallrikar eller andra köksredskap, och jag fick använda tvättmaskinen i huset. 

Damen jag bodde hos bara hade en liten kyl att dela på istället för ett fullstort kylskåp. Det kunde ibland bli trångt, vilket gjorde att jag åt ute ganska ofta. Snabbmatskedjan Greggs blev en personlig favorit.

Jag köpte också bussbiljetter, i och med att bussen var det smidigaste sättet att ta sig till och från jobbet. En fem-dagars bussbiljett kostade 24 pund, vilket idag motsvarar dryga 27 euro.

Bra sätt att uppleva vardagen i ett annat land

Mitt liv i Storbritannien var alltså ganska vanligt. Trots att ansökningsprocessen var krånglig och informationen bristfällig lyckades allt ganska bra till slut. 

Det är alltså möjligt att åka på praktik till ett land utanför EU. Det kräver tid, tålamod och en hel del eget initiativ, men det går. Och det är värt det.

Söker du sommarjobb utanför Finland? Kolla in Natalie Skogmans artikel om Nordjobb.