Varför kan inte alla poliser och förstavårdare svenska? Så svarar deras lärare

Kraven som ställs på förstavårdar- och polisstuderandes svenskakunskaper motsvarar inte verkligheten. Hör två lärare tycka till om läget.

Med jämna mellanrum hör vi nyheter om personer som inte kunnat prata svenska med polisen eller andra yrkesverksamma i en nödsituation. En stor del av svenskspråkiga i Finland kan prata finska, men det finns ändå många som inte gör det. 

Under senhösten 2025 kontaktade Studentbladet sex finskspråkiga yrkeshögskolor som utbildar förstavårdare, räddningspersoner eller poliser för att ta reda på hur språkutbildningen i svenska ser ut. Är den obligatorisk? Finns det ens möjlighet att lära sig svenska? Och lär de sig allmänna uttryck eller utbildningsspecifik svenska?

Kurserna obligatoriska – godkänt vitsord inte lika självklart

I samtliga utbildningar för förstavårdare och poliser ingår en obligatorisk kurs i utbildningsspecifik svenska värd tre studiepoäng. Det vill säga en kurs där man lär sig relevanta uttryck och ord inom sitt yrke, och för att klara kursen krävs en språknivå på B1 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk (CEFR).

Det finns ingen sådan kurs i utbildningen för räddningspersoner eftersom utbildningen i sig är väldigt kort. Däremot måste man gå kurser i svenska om man specifikt utbildar sig till nödcentralsoperatör eller tar en befälsexamen.

Lista: Så här ser svenska utbildningen ut

• Polisstuderande: 1 kurs, 3 sp, språknivå B1. Kommer kanske en till kurs till hösten som motsvarar 2 sp.
• Förstavårdarstuderande: 1 kurs, 3 sp, språknivå B1
• Räddningsperson-studerande: ingen obligatorisk kurs.

Så i teorin ska alla förstavårdare och poliser kunna prata tillräckligt mycket svenska – om situationen kräver det. Men i praktiken är det inte så, åtminstone om man frågar Nina Roine vid Åbo yrkeshögskola. Hon har 25 års erfarenhet som svensklärare för flera olika vårdutbildningar.

– Om poängen räcker till en etta i vitsord så betyder det inte att man skulle ha färdigheter att använda språket, säger Roine.

De flesta förstavårdarstuderande får ettor eller tvåor i vitsord på svenskakursen, på en skala till fem. De få som får fyror eller femmor har ofta växt upp som tvåspråkiga.

Roine tror att allmänheten för lätt tänker att den bristande svenskan skulle bero på fientliga attityder hos studenterna. Enligt henne stämmer det inte. Det handlar snarare om en blandning av svaga grundkunskaper och att studerandena har dåliga tidigare erfarenheter av språkundervisningen. Dessutom är den obligatoriska kursen väldigt kort.

– Jättemånga säger att de så hemskt gärna skulle vilja tala svenska men de kan inte. 

Maritta Mielty, lektor i svenska vid Polisyrkeshögskolan, håller med om att det finns brister i svenskakunskaperna innan studerandena börjar sin yrkeshögskoleutbildning. Även hon har lång erfarenhet av att lära ut svenska – över 36 år. 

”Du kan inte bli polis om du inte har språkbetyg i svenska.”

Maritta Mielty

Finskspråkiga elever börjar lära sig svenska i årskurs sex. Svenskakurserna fortsätter i årskurs sju och åtta, men i nian blir svenskan ett frivilligt ämnesval. 

För de som sedan fortsätter till yrkesskola väntar oftast bara 12 timmar svenskundervisning under hela treåriga utbildningen. 

– Det är ingenting. Nu måste man inte heller skriva svenska i studentskrivningarna och det är ju inte jättemånga obligatoriska svenskakurser i gymnasiet. Så det här är inte bara ett problem hos oss, utan samma problem finns i alla yrkeshögskolor, säger Maritta Mielty.

Till skillnad från förstavårdarutbildningen, där man i undantagsfall kan bli befriad från kravet på godkänt vitsord i svenska, så är språkkraven vid Polisyrkeshögskolan striktare. Om man inte har grundkunskaperna i skick kan det därför bli arbetsdrygt att klara av språknivån på kursen. 

– Alla läser svenska här, oavsett om du har läst svenska innan. Så även personer med invandrarbakgrund måste få ett godkänt vitsord i svenska. Du kan inte bli polis om du inte har språkbetyg i svenska, säger Mielty.

På grund av att polisen får utöva offentlig makt i förhållande till individens rättigheter och skyldigheter är kravet strikt. Men svenskakunskaperna är minst lika viktiga för förstavårdare. Speciellt då läget är akut och patienten bara kan svenska så kan det bli farligt om förstavårdaren inte begriper ett enda ord. 

– Man måste verkligen förstå om patienten säger att de inte kan andas, säger Nina Roine.

Lär sig stå i de svenskspråkigas skor

Både Roine och Mielty pratar med studerandena om attityden till svenska och jobbar med förståelsen av hur svenskspråkiga känner sig då de inte kan finska och den yrkesverksamma inte kan svenska. Alla förstavårdare och poliser kan inte heller engelska.

Nina Roine brukar alltid i början av kursen fråga hur många som någonsin träffat en svenskspråkig patient och då räcker nästan alla upp handen. 

– Det motiverar dem, att de vet att det mycket möjligt kan komma svenskspråkiga patienter, säger Roine. 

”Jag skulle vilja lyfta hatten för KAJ. Jag brukar ta dem som exempel och visa studerandena deras intervjuer på finska.”

Nina Roine

Enligt Maritta Mielty är polisstuderandena motiverade att lära sig svenska och det är därför sällan tyst på lektionerna. Mielty menar också att polisstuderandena är mycket medvetna om att det är kunden som väljer språket. Till skillnad från Åbo finns det däremot betydligt färre svenskspråkiga i Tammerfors, där Polisyrkeshögskolan huserar. 

– Det är sällan som poliser behöver svenska här. Och om man har varit ute på fältet i 3 år och det inte har kommit en enda svenskspråkig – då glömmer man, säger Mielty och fortsätter.

– Man kanske också är rädd att använda svenskan, rädd att bli missförstådd och så tänker man på rättssäkerhet. Men vi lär dem att de får använda enkla ord och så kan man sammanfatta genom att fråga ”menar du såhär”. Det är roligt då de som varit på arbetspraktik kommer tillbaka till skolan och berättar att de har fått använda svenskan och att de gått bra. 

Också Nina Roine uppmuntrar studerandena att inte tänka på grammatiken. Det viktigaste är att bli förstådd. Det har mycket med mod att göra. 

– Jag skulle vilja lyfta hatten för KAJ. Jag brukar ta dem som exempel och visa studerandena deras intervjuer på finska. Skulle man ha någon grammatikexpert där och lyssna, då skulle det gå helt åt skogen. Men de bryr sig inte. Man bara vågar, säger Roine.

Det sker förändringar – men långsamt

Den bristande svenskan hos högskolestuderanden har lett till vissa initiativ. Bland annat lanseras snart ett nytt projekt av utbildnings- och kulturministeriet som heter Svenska Upp.

Det är en 20 veckor lång studiehelhet som är tänkt att bygga upp svenskakunskaperna innan man börjar yrkeshögskole- eller universitetsstudierna.

Men en större förändring i språkundervisningen på första och andra stadiets utbildning skulle vara på sin plats. Även om svenskakurser funnits vid Polisyrkeshögskolan sedan 1987 så kom lagen om att poliser måste ha språkbetyg i svenska 2006. Att införa obligatoriska språkkunskaper i en hel bransch är långsiktig process som tar tid. 

– Det måste finnas svenska i nian också, det blir annars för stort hopp. Och flera timmar till yrkesskolan, säger Maritta Mielty.

Skulle det hjälpa om arbetsgivaren motiverade de anställda att fortsätta lära sig? 

– Det tror jag absolut skulle behövas, men det är ju frågan om resurser. De cheferna som jobbar utmed kusten både vill och erbjuder någon kurs, åtminstone enligt den information som vi får, säger Maritta Mielty.

– Åbo universitetscentralsjukhus har tidigare haft svenska kurser för sjukskötare. Men jobbet är ganska stressigt så det kan vara svårt att hitta tid. Det är brist på pengar helt enkelt. Jag tror inte att det är på motivation eller intresse, men arbetsgivare vill inte satsa på det, säger Nina Roine.

Studentbladet kontaktade även några studerande vid Polisyrkeshögskolan, men samtliga nekade till intervju. Kontakta oss om du eller någon du känner skulle vilja kommentera det här ämnet.