Utan sommarjobb? Natalie Skogman har ett tips du kanske missat

När 70 procent av Finlands unga känner press att hitta jobb är det lätt att tro att alla dörrar är stängda. För några kan Nordjobb öppna upp för spännande upplevelser och möjligheter. För andra, däribland reporter Natalie Skogman, är Nordjobb den enda möjligheten att få ett jobb i en hopplös tid.

Det har snart gått tio år sedan tog jag studenten. Tiden efter det befann jag mig i ett slags limbo – ett väntrum. Jag kände en osäkerhet inför framtiden som jag aldrig känt förut, men samtidigt en lika ny och stor frihet.

Jag hade packat ihop mitt liv i Vasa och tryckt in alla minnen i flickrummet i barndomshemmet. Sommaren hade precis börjat och jag bodde åter hemma hos mina föräldrar, i en livlös småstad utan något att göra. Ingen av mina otaliga sommarjobbsansökningar hade givit napp. Förutom att jag var arbetslös hade jag heller ingen aning om vart livet skulle ta mig härnäst. Jag visste inte vart, eller ens om, jag skulle få en studieplats till hösten.

Så ringer ett okänt nummer. En restaurang i Mariehamn var i akut behov av en servitör och hade snubblat över min profil på Nordjobb. En profil jag dessutom helt hade glömt att jag hade skapat. Utan lägenhet, jobb eller några klara framtidsutsikter tackade jag ja direkt. En vecka senare var jag på väg till Åland där en hel sommar på paradisön väntade. 

Blommor i lemonadflaska

Åland var i stort sett okänd mark för mig. Jag hade tillbringat en helg där som barn – och nu skulle jag plötsligt flytta dit i två månader. Det var en aning skrämmande, men samtidigt fick jag allt serverat på ett silverfat av Nordjobb: jobb och en billig bostad mittemot Mariehamns stadsbibliotek.

Min farmor lånade mig en stor resväska som jag kämpade med att fylla med bara det nödvändigaste – inte helt enkelt för någon som aldrig packat för mer än en veckas semester. Men det löste sig. Varje morgon gick jag förbi bokbytarskåpet vid stadsbiblioteket, och på så vis blev mitt bokslukande inget problem. Där skrev jag också ut bilder att sätta upp på väggen i mitt rum. 

Lägenheten var utrustad med allt som behövdes, men spartanskt inredd. En tom lemonadflaska fick agera vas åt blommorna jag plockade under mina promenader runt ön. På Emmaus hittade jag för en billig peng allt från förvaringslådor och burkar till små dekorationer. Snart började lägenheten kännas som ett hem.

Nöjd i egen tillvaro

Med ett begränsat kontaktnät lär jag mig att trivas i mitt eget sällskap. Jag sätter mig på caféer och barer med en bok utan att känna mig obekväm. Samtidigt märker jag hur omständigheterna gör mig mer utåtriktad, mer initiativtagande och mer öppen för nya människor och upplevelser. Jag känner mig orädd, fri och stark i mig själv på ett helt annat sätt.

Några dagar senare anländer min rumskompis: en nordjobbare från Helsingfors som ska arbeta på samma restaurang. Den initialt lite tafatta samvaron – att plötsligt bo med en total främling – övergår snabbt i vänskap. Vi går tillsammans till jobbet och ger oss ut på äventyr i Mariehamn. Kvällarna tillbringar vi i den livfulla restaurangen med utsikt över vattnet i östra hamnen. Efter jobbet upptäcker jag att öl kanske inte är så äckligt ändå, åtminstone inte när det är Stallhagens honungsöl som serveras.

När jag återvänder till fastlandet väntar studier och flytt till en annan okänd plats. Men livet som väntar i Åbo skrämmer mig inte lika mycket som jag hade trott, utan jag går in i det med ett helt nytt självförtroende.

När jag ser tillbaka på sommaren är det inte själva jobbet jag minns och är tacksam för, utan allt det som jag lärde mig om mig själv. Inte enbart upptäckterna av Ålands hörn och kultur, utan de upptäckter och den utveckling som skedde inom mig.

Åtta år senare återvänder jag till Åland, men den här gången för att jobba som kulturjournalist – något jag tidigare bara vågat drömma om. Utan Nordjobb hade tanken på Åland aldrig ens slagit mig.

Okänd möjlighet

När jag talar om den sommaren har jag blivit förvånad av att se hur många som aldrig ens hört talas om Nordjobb. På den vägen blev jag också en av Nordjobbsambassadörerna för 2025–2026, eftersom att jag vill visa andra att de också har möjligheten och chansen att få ta del av en liknande upplevelse. Inte minst med tanke på arbetsmarknaden i Finland just nu, där vi har den högsta arbetslösheten i EU, är det bra att känna till Nordjobb som alternativ.

Enligt Ungdomsbarometerns senaste mätning känner 70 procent av ungdomar i Finland press på att hitta ett jobb, och konkurrensen är hård. Ungdomsarbetslösheten ligger på över 20 procent och nyhetssidorna fylls av historier från unga som söker otaliga mängder jobb utan att ens bli kallade på intervju – oavsett utbildning och tidigare erfarenhet. Att Nordjobb finns och erbjuder jobb av olika längd året runt i ett annat nordiskt land för åldersgruppen 18–30 åringar sållar bort en del av konkurrensen.

För många är Nordjobb ett äventyr. För mig var det vägen ut ur ett väntrum jag inte visste hur jag skulle lämna.