Att sitta i en styrelse: Uppoffring eller möjlighet?

Det blir svårare att hitta studerande som vill åta sig styrelseposter, säger före detta ordförandena för två nationer i Helsingfors. Enligt experten fokuserar vi för mycket på våra egna begär.

Det nya året har inletts, vårterminen likaså. Det betyder att nationerna och studentföreningarnas nya styrelser har påbörjat sitt arbete.

Det har ändå blivit svårare att rekrytera (eller i vissa fall övertala) studerande att ställa upp som styrelsemedlem.

– Folk hjälper gärna med att ordna enskilda fester, men det är svårt för många att förbinda sig för ett år framåt, säger Emil Welvestam, före detta ordförande för Nylands Nation.

Också Ella Lepola, som är före detta ordförande för Åbo Nation, har lagt märke till en liknande utveckling. Hon tycker att det är synd att studerande går miste om chansen att driva en verksamhet.

– Det är inte som i arbetslivet. Då man har en ansvarsposition i en studentnation har man råd att misslyckas och testa sig fram, säger Lepola.

Åbo Nation hade till exempel ingen intressent till rollen som infochef då de ordnade höstmöte den 5 november. De lyckades ändå fylla posten en dryg månad senare, och inleder året med en fulltalig styrelse.

Många upplever ekonomisk press

Varför vill då studerande inte förbinda sig till ansvarspositionerna?

Det finns det inga definitiva svar på, men både Welvestam och Lepola har teorier på basis av sina egna iakttagelser.

Lepola tycker att det är en reflektion av hur studielivet ser ut idag.

– Många måste jobba vid sidan av studierna, då blir det svårt att hinna förbinda sig till en ansvarspost.

Hon tillägger att det heller inte är ovanligt att studerande är osäkra på hur deras framtid ser ut.

– Kommer de att få jobb eller åka på utbyte? Eller vill de ens fortsätta studera på den linjen de valt? räknar Lepola upp som exempel.

Welvestam nämner också studenternas ekonomiska situation som en trolig bakgrundsfaktor. Dessutom påpekar han att den ökade pressen på att bli klar med studierna i tid också kan höja tröskeln för många.

– Många känner att det är stressigt, svårt och kanske lite läskigt att riskera att hamna efter, säger han.

Men Welvestam tycker sig också ha sett ett skifte i studenternas vanor sedan coronapandemin. 

– Det är fler som väljer att stanna hemma. Tröskeln för att gå ut och träffa folk man inte känner verkar ha blivit svårare att ta sig över, säger Welvestam.

Rädda för att gå miste om något annat

Ella Lepolas och Emil Welvestams iakttagelser verkar inte vara helt utan belägg. Forskning tyder nämligen på att oviljan att förbinda sig inte bara finns hos studerande.

Rasmus Mannerström, som är lektor i socialpsykologi vid Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, säger att unga idag ständigt oroar sig för att välja fel.

– Många känner att det är en för stor risk att förbinda sig till saker. Vi frågar oss vad vi kommer att gå miste om snarare än vad vi vinner på att förbinda oss till något, säger Mannerström.

Han tillägger att det inte alltid varit så här. Förr har fördelarna med att förbinda sig till olika saker vägt mer än nackdelarna. Det här gäller inte bara aktiviteter eller medlemskap i organisationer och föreningar, men också individens parrelationer och karriär.

– Vi är rädda för att gå miste om något bättre. Det syns också i våra förhållanden – de har blivit fler och kortare än tidigare, säger Mannerström.

Då vi inte vågar förbinda oss till någonting kan vi gå miste om erfarenheter som skulle vara meningsfulla för oss. Mannerström förklarar att sådant som vi satsar på och förbinder oss till oftast ger oss kontinuitet, mening i vardagen och bättre psykisk hälsa.

– Det är faktiskt ganska paradoxalt och självsaboterande att vi undviker att förbinda oss till saker, konstaterar han.

Val leder till succé eller misslyckande

Grunden bakom vår oförmåga att förbinda oss till saker ligger i det individcentrerade samhället vi lever i just nu, menar Rasmus Mannerström.

– Dagens samhälle grundar sig i individens rätt att förverkliga sig själv. Vi ska förverkliga våra egna drömmar, inte vara bundna till några utstakade modeller. Vi ska bara lyda våra egna begär, förklarar Mannerström.

En annan hörnsten för vårt samhälle just nu är konsumtionen, som förstärker idén om att vi alltid ska följa våra egna begär. Samtidigt läggs allt ansvar på individen.

– Konsumtionssamhället bygger på idén att vi är vår egen lyckas smed. Vi är framgångsrika om vi gör bra val och vi är misslyckade om vi gör dåliga val, förklarar Mannerström.

Förutom att det inte finns ett klart recept på hur man lyckas uppnå sina mål eller drömmar så kanske alla inte har en dröm. Då kan det kännas särskilt svårt att utgå från att alla val ska spegla ens sanna autentiska jag.

– Det kan kännas väldigt vilseledande och ångestframkallande, säger Mannerström.