”Jag vill att vi ska få ögon, se sambandet mellan flickan, övergreppen, ätstörningarna, bekräftelsebehovet och den totalt ödelagda sexualiteten. Ge henne en ärlig chans att utvecklas på sina egna villkor. Växa in i sin egen kropp. Upptäcka sig själv. Det är väl egentligen den enda vettiga anledningen till varför jag berättar min historia”.
När Alva Sandström var 21 år inledde hon sina högskolestudier i musik. Men studielivet i Jakobstad byttes snabbt ut mot mammaledighet då hon efter bara en månads studier fick reda på att hon var gravid. Idag kombinerar hon livet som studerande, sångare i metalbandet Nighon och som förälder till 2,5 åriga Devin.
Josefin Öst tycker att poesi är en bra motvikt till det som binds av normer i våra liv. De får vara banala och behöver inte följa regler. Dikterna hon själv skriver ser hon som bilder, men hon tycker för mycket om ord för att måla. Orden är exaktare än penseldrag, säger årets förstapristagare i Arvid Mörne-tävlingen.
Hanna-Pirita Lehkonen är en serietecknare som i sina serier behandlar depression och vardagliga små händelser, ofta med en feministisk och queer touch.
– Min tecknarstil har givetvis utvecklats med åren, men nu när jag tittar tillbaka på det jag tecknade som liten så påminner min nuvarande stil ganska mycket om den jag hade som barn. Fast nu den är inte ful.
En frän doft av nagellacksborttagningsmedel svävar i rummet. På väggen hänger ett färggrannt fotografi på ett trettiotal väninnor i långklänningar som tittar ner på det vita bordet vars yta är täckt av kajalpennor, läppstift och peruker i brunt och gyllenblont.