STBL testar secondhand-ställen
Helsingfors kryllar av second-hand butiker, men var ska en egentligen börja? STBL undersöker vilka som är värda att lägga sin tid på.
Helsingfors kryllar av second-hand butiker, men var ska en egentligen börja? STBL undersöker vilka som är värda att lägga sin tid på.
Efter en hel vecka med bedrövliga artiklar om klädindustrins konsekvenser tänkte vi på Studentbladet avsluta klädtemat med lite roligare innehåll. Varför inte ta upp lite second-hand tips? –Vilka material ska man egentligen leta efter på loppisrundan? Och hur skaffar man sig en minimalistisk garderob?
Som avslutning på Studentbladets artikelserie om snabbmode tar vi oss an den råa verkligheten som snabbmode för med sig både för arbetarna längst ner i produktionskedjan och för miljön.
En del av de jeans jag äger är några år gamla. De säger storlek 42, eller 33 tum. När jag idag söker kläder med samma mått sitter ingenting som det ska. Allt är tajt och klämt och ohemult jobbigt. Har mina byxor förstorats med mig, eller har klädernas storlekar blivit mindre? Är det fel på mig och min extra stoppning, eller är det något lurt med klädstorlekar?
I dag är klädkonsumtion något naturligt, som många i och för sig reflekterar över på grund av dess miljöpåverkan, men som ändå finns tillgängligt. Att köpa kläder i snabbmode-kedjor som bland annat H&M, Zara och Mango är något de flesta vill hålla tyst om. Men hur började alltsammans?
Att tillverka textiler av återvunnet material är inte något som Aalto och VTT har uppfunnit, men mycket väl kan ha revolutionerat.
Abiturienterna i Berghäll fick Finlands äldsta tillverkare av studentmössor att göra en nationell satsning på en ny studentmösstrend. Varför får inte finlandssvenskarna ta del av samma utbud? Och är trenden ekologisk?