I dag firar vi den avgiftsfria utbildningens dag. Utbildningen ska vara en rättighet, det tvekar få finländare på, men är det längre den självklara rättigheten vi trott? 2014 är året utbildningen gick från att vara rättighet till ett privilegium, en förhandsrätt som ska skyddas.
I dag hör det till att man ska studera, jobba, vara aktiv i något, vara social, träna och aldrig någonsin klaga. Man delar sitt härliga liv på sociala medier och skriver hela tiden om hur ljuvligt liv det är. Men bakom det finns stress, alldeles för lite sömn och uppgivenhet.
Att va från ett toki lilli ställ som Purmo, osaan ha komi ti ett ställ som Helsingfors, he är int läät he. Man eju liti rädd att ti int är rittit ska va som vanli folk, o att ti sko va uta hede bondförnufti. Fö int vare ti naa uta he int.
Något är fel med samhället när allt värderas utifrån hur mycket vinst det går att mjölka ur saken X (tillsätt valfritt nedskärningsobjekt).
I tilfælde af at du har fået monster Alzheimers, så bor jeg altså nu for tiden i Helsingfors. Jeg er udvekslingsstuderende på universitet, husker du nok.
Som 13-åring var jag på konfirmationsläger. Det var en varm juniförmiddag och eleverna satt och åt frukost i matsalen. Plötsligt fick jag en främmande känsla inombords, jag började skaka och se suddigt.
Vi bombarderas av hjältar på filmduken. Men hur har dessa hjältar förändrats under årens lopp? Har förändringen styrt utvecklingen mot det sämre eller mot det bättre?
Regeringen väljer att försvåra studenthälsovårdens situation med fryst hyresstöd samtidigt som de inför färre antal studiestödsmånader och strängare krav på studieprestationer.
Varför reagerar jag då en skribent med eget namn skriver om sina erfarenheter av psykisk ohälsa? Och varför tror jag att jag inte skulle reagera på samma sätt om det gällde ett brutet ben? Psykisk ohälsa är ännu i denna dag ett tabubelagt ämne som få talar öppet om. Studerandes psykiska ohälsa ökar och regeringen spelar hazardspel med den.
Jag är inte överraskad över att regeringen nu föreslår att införa terminsavgifter för studerande som kommer utanför EES-området. Dels har vi en dålig ekonomi, där andra värderingar än de ekonomiska sällan håller som argument, dels verkar det som att vi överlag rör oss mot en större protektionism där förhandsrätter och privilegier ska skyddas.