Besökarna till den årliga filmfestivalen Rakkautta & Anarkiaa förväntar sig se lovande nya skapare och intressanta berättelser från den finska filmbranschen. I år får besökarna ta del av Ner i djupet, en av vårens slutproduktioner på Arcadas medieutbildning.
”Jag vill att vi ska få ögon, se sambandet mellan flickan, övergreppen, ätstörningarna, bekräftelsebehovet och den totalt ödelagda sexualiteten. Ge henne en ärlig chans att utvecklas på sina egna villkor. Växa in i sin egen kropp. Upptäcka sig själv. Det är väl egentligen den enda vettiga anledningen till varför jag berättar min historia”.
Niillas Holmberg skickar läsaren in på en djupdykning i kolonialismens inverkan i vardagen, nordsamisk kultur och drömtolkning i en högaktuell roman som har potential att bädda för bättre förståelse och färre kulturkrockar.
“Jaha, så din mamma kommer från Sverige? Men vad bra svenska du talar. Var har du lärt dig svenska?”, är några av de vanliga reaktionerna från svenskar vid ett första möte med en finlandssvensk.
I Finland finns ett starkt intresse för böcker och läsning. Det här gäller särskilt för Svenskfinland. Flera av de mest kända finlandssvenska författarna, till exempel Kjell Westö och Monika Fagerholm, har varit verksamma under många år. Hur ser då återväxten ut inom den finlandssvenska författarkåren och hur ser yngre skribenter på författaryrket? Studentbladet har en inblick i de aktuella kretsarna.
Et tu, Brute? Den romerska kejsaren Julius Caesars världskända fras syftar på den uppgivna och besvikna insikten att hans vän och kollega Brutus förrått honom. Så kände sig ensemblen för Julius Caesar hösten 2020, då restriktionerna högg kulturfältet och fällde den kejserliga pjäsen efter bara fem föreställningar. Men Shakespeares klassiska verk tål att spelas om och om igen. Också ett år senare än tänkt.
Den finsk-ugriska världen är oftast obekant för inte bara finlandssvenskar, utan även för
finskspråkiga och andra européer. Som ett resultat av mångårigt samarbete har det nu publicerats
ett mångspråkigt seriealbum som tar dig över alla tänkbara språkgränser rakt in i den finsk-ugriska världen. Denna gång med fokus på de språken som är i minoritetsposition.
One Film to rule them all, one Film to find them, on Film to bring them all and in the darkness bind them, in the land of Soviet where the shadows lie.
Går det att göra en bra filmatisering av The Lord of the Rings? Vad om man har en låg budget och landet håller på att rasa samman? Vad om den enda kopian försvinner spårlöst? Den sovjetiska filmindustrin har svaret på alla tolkienuppskattares knepigaste frågor.
”Konsten älskar jag mer än välgärningar, mer än människorna, mer än mina närmaste, mer än vännerna, mer än varje lycka och glädje i vårt liv. Jag älskar den hemligt, svartsjukt, som en gammal alkoholist – obotligt.” (Ilja Repin i ett brev till Stassoff, 1899).
Under sommaren är det möjligt att bekanta sig med Ilja Repins konst på Ateneum, också via distansguidning. På utställningen visas konstnärens mest kända verk från Ryska museet i Sankt Petersburg.
Publicerades första gången i Studentbladets papperstidning i december 2020.
“Jag är inte hemlös, bara huslös”, säger Fern (Frances McDormand) när hon springer in i en av sina före detta elever. Fern har förlorat allt: hennes liv på industriorten Empire, Nevada har fått ett abrupt slut när den lokala gipsfabriken avvecklats. Invånarna har lämnats att hitta nya hem och jobb bäst de kan (lättare sagt än gjort) och på ett halvår har Empire förvandlats till en spökstad.