Hoppa till innehåll

Studenbladet 1996: Den grisigaste av alla grisiga fester

Ta en bunt dyngfulla studerande, en samling högljudda och berusade personer samt några enstaka nyktra människor och blanda allt i en enda hög. Resultatet blir den grisigaste av alla grisiga fester: Pampas Nationaldag.

Svenskfinlands största studentfest, det årligen återkommande fenomenet behöver knappast någon närmare presentation. Det är allmänt känt att Pampas Nationaldag firas den 30 mars i Vasa varje år.

Nationaldagen inleds alltid med en traktorparad genom staden. Det var en rätt trevlig syn att se en traktor glida genom centrum till tonerna av Axelbandets svängiga jazzmusik. En färgglad, munter och högljudd trupp följde efter.

Väl på torget, som var destinationen för paraden samlades även ”den vardagliga människan” för att ta lite del i festligheterna. Först då upptäckte jag hur trista folk utan halare ser ut.

Årets öppningstal hölls av riksdagsledamoten Ulla-Maj Kukkonen. Hon blev bjuden på snus av olympiadens speaker Herman Fogelberg, innan hon skulle hålla sitt tal. Men att ge en prilla åt den gode ”Kukka-Maj” var helt bortkastat. Hon fick liksom inte in den, varpå hon konstaterade att det är bäst om hon får hålla sig till lagstiftningen och så får andra sköta snusandet.

Så mycket mera hörde jag inte av Kukkonens tal, där hon på majestätiskt stod på några höbalar och talade. Antagligen var det inte många andra heller som hörde vad hon hade att säga, eftersom den färgglada skaran av åhörare förde mycket oväsen med sig och ljudanläggningen tycktes inte fungera som den skulle. Men det var inte så farligt. Huvudsaken att man själv var på plats och hade roligt.

Ville inte vinna

Efter talet rände Kukkonen den olympiska elden och så var det bara för Herman Fogelberg att dra igång olympiaden. Omkring 40 lag deltog, alla lika angelägna att vinna. Ja, utom ett lag. Fyra lugna, harmoniska kostymklädda herremän satsade på att vinna publikens hjärtan i stället.

De hade ingen brådska. Medan andra sprang för brinnkära livet gick de lugnt och försiktigt, skakade hand med varandra och stannade till då och då för att borsta bort ett litet dammkort från kavajen.

Till de olika tävlingsgrenarna hörde bland annat säckhoppning, skottkärreåkning och gurkätning. Det är knappast något njutning att stoppa i sig en halv gurka under tidspress, det spottades och tuggades friskt.

Det kostymklädda laget tog det naturligtvis lugnt. Välutrustade var de också. Papperstallkrik, kniv, gaffel och serviett plockades fram och så delade hela laget på gurkstumpen broderligt. Nästan broderligt i alla fall, den stackarn som fick agera som bord blev antagligen utan.

Det bästa laget fick, förutom ära och berömmelse, motta ”the golden grip”, som är en guldfärgad dynggrep. Därtill fick de naturligtvis också vandringspriset som är en miniatyrgrep.

Fest i ungdomslokal

Själva grisfesten som många ser som huvudattraktion för hela Nationaldagen, hölls i Smedsby uf:s lokal, för vad kan vara mera österbottniskt än en ungdomslokal?

Bland annat fanns sex olika band med på arenan. Till programmet hörde naturligtvis också mediashow. Det klagades dock på att det var för dåligt ljud och för liten skärm, men någonstans måste väl pengarna sätta sin gräns.

I övrigt lyfter jag på hatten för Pampas Maffian som lyckats ordna en så stor och lyckad fest. Pampas Maffian består av ca 20 personer som frivilligt jobbar med Nationaldagen.

– Det tar mycket tid att ordna hela evenemanget, medger Mila Eklund, som är med i Pampas Maffian för andra året.

Ända sedan januari har det jobbat med Nationaldagen och speciellt mars var en hektisk månad.

– Det är skönt att det är över, så att man kan börja göra något annat, men det har varit roligt också, säger Mila.

Trots att det var en lyckade tillställning fanns det åtminstone ett problem under kvällens lopp – garderoben. Min tröja är spårlöst försvunnen och ett antal jackor lär också ha gått upp i rök. Konstigt. Så alla ni JÄVLAR som inte nöjde er med era egna kläder, tag ert förnuft tillfånga! Jag vill ju inte tro att dagens stackars fattiga studerande stjäl av andra fattiga studerande, men allt tyder på det.

– I övrigt är det ju alltid en del tekniska finesser också som brukar krångla. Till exempel fungerade inte den ena videokanonen, berättar Mila.

Vid fyratiden på natten var det färdigt festat på ungdomslokalen, men alla de som inte hade fått nog då ännu kunde fortsätta till Serenia, studenternas utrymme vid institutionen för samhällsvetenskaper. Där serverades det också frukost.

Planer på utvidgning

För nästa års Nationaldag finns en del planer på förändringar. Bland annat skall olympiaden utvidgas, så att det sätts mera tyngd på den, eftersom det är den som syns mest.

Redan det att olympiaden i år hölls på torget och att en läktare fanns på plats var en förbättring från ifjol, då den hölls på en avstängd gata.

 Det skulle vara bra om festen kunde ordnas på samma ställe varje år. Den har varit på tre olika ställen, så varje år har man jobbat utifrån olika förhållanden, vilket gör att det kräver mycket mera arbete än om man skulle känna till festlokalen, säger Mila.

Vidare inkomstbringande är inte evenemanget, men är väl inte heller meningen, huvudsaken är att det går runt.

 Det hela hade inte blivit till något utan våra sponsorer, säger Mila.

Det här är en återpublicerad artikeln från Studentbladets ”Wappentidning”, som utkom i april år 1996. Då var Pampas Nationaldag endast 4 år gammal.

Texten är skriven av Annika Ahlskog.

Vad tycker du?