För palestinier är vägen mot en högre utbildning lång och krokig. Valen är svåra och utmaningarna många. Studentbladet intervjuade tre unga palestinska kvinnor om deras snåriga väg mot och genom universitetsvärlden i Jerusalem.
Duha Mohasen, 29, är född och uppvuxen i Jerusalem och har studerat både engelsk litteratur vid det palestinska universitetet Birzeit och design vid den israeliska designhögskolan Shenkar.
Loor Ghanim, 25, gick från studier vid det hebreiska universitetet i Jerusalem, till studier i internationell lag vid handelshögskolan ISDE i Barcelona.
Tjugoåriga Asyah Abo Arafeh har inte ännu inlett sina högskolestudier på grund av den instabila situationen i Jerusalem, men hoppas på att i framtiden få möjligheten att studera utomlands.
Alla tre vittnar om en systematisk diskrimintering gentemot palestinier på olika utbildningsnivåer. De berättar nu om sin vardag i Jerusalem. En vardag där utanförskap, censur och godtyckliga arresteringar är en återkommande anledning till osäkerhet och oro.
”Jag upplevde aldrig någon form av studieliv”
I Jerusalem är det möjligt att studera vid såväl israeliska som palestinska universitet. För palestinierna innebär det här ett svårt val som måste göras redan i ung ålder. Ett israeliskt universitet kan innebära ett bra jobb i framtiden, men då måste man också vara beredd på en studietid som präglas av utanförskap.
– Om det enbart handlade om preferenser skulle jag ha valt ett palestinskt universitet, där behöver man inte skämmas över sin identitet. Samtidigt måste man tänka på sin framtid. Jag vill bo i Jerusalem och jag vill skapa ett hem här. Det här är lättare att göra via ett israeliskt universitet, speciellt med tanke på framtida arbetsmöjligheter, berättar Ghanim.
– Jag upplevde aldrig någon form av studieliv, det var väldigt svårt att passa in. Palestinier befinner sig i någon form av överlevnadsläge, man gör vad som krävs för att få sin examen samtidigt som man försöker hålla fast vid sin identitet, fortsätter hon.
Här får Ghanim medhåll av Mohasen, som har studerat både vid ett palestinskt och ett israeliskt universitet. Även hon konstaterar att valet inte bara handlar om själva studierna utan om framtiden efter dem.
– Jag hade ett studieliv vid Birzeit och jag passade in. Efter det valde jag att studera vid israeliska Shenkar eftersom de erbjuder den bästa utbildningen inom design, säger Mohasen.
– Där kändes det som att jag inte hörde hemma bland de israeliska studenterna. Inte för att jag inte ville, utan för att det alltid fanns spänningar mellan oss. Universiteten påstår att de är demokratiska och att de behandlar alla studerande lika, men det stämmer inte. Även lärarna kunde ha en negativ inställning till palestinska studerande.
Enda möjligheten finns utomlands
För Arafeh är valet av ett universitet svårt, hon vill studera filmproduktion men känner att hennes enda alternativ för tillfället är studier utomlands.
– Jag känner mig inte bekväm med att studera vid ett israeliskt universitet, jag vet att jag inte kommer att passa in där. Det skulle vara väldigt svårt för mig att sitta vid samma skolbänk med personer som jag vet att tjänstgjort i IDF (den israeliska försvarsmakten). Ska jag verkligen studera tillsammans med någon som stolt lägger ut inlägg på social media om hur han deltagit i kriget i Gaza, som har orsakat så mycket sorg för min familj, frågar sig Arafeh.
För Arafeh är inte heller ett palestinskt universitet aktuellt. För att ta sig till en av dessa skulle hon vara tvungen att passera genom fyra till fem olika kontrollpunkter. En process som kan ta flera timmar.
Censur och osäkerhet
Både Mohasen och Ghanim berättar att palestinska studerande är försiktiga med att uttrycka sina åsikter på universiteten.
– Det är inte en fri miljö där du kan säga eller göra vad du vill. Jag har alltid försökt lyfta fram min egen identitet och min egen syn på saker. Responsen var ofta negativ, speciellt från studerande med mer extrema åsikter. Man lär sig att hantera det fast det är en obekväm situation. Det känns alltid som om man har ögonen på sig, berättar Ghanim.
– Studerande har länge kunnat bli arresterade på grund av sina åsikter, även före den 7 oktober. Om en studerande blir arresterad påverkar det inte bara honom själv utan polisen kommer också att besöka hans hem. Palestinska studerande är inte bara orolig över sin egen säkerhet utan också över sin familjs säkerhet, säger Mohasen.
Ghanim menar kriget mot palestinier inte enbart förs med militära medel på Gaza-remsan. Det handlar enligt henne också om systematisk diskriminering och censur inom utbildning.
– Jag minns när en palestinsk studerande sjöng en sång på arabiska på campus, han blev sedan arresterad av en annan studerande. Det visar hur utsatta vi som palestinier är på universiteten. Utbildning och studerande hör till de grundläggande pelarna för ett samhälle, om de hamnar i skottgluggen kan hela samhällets utveckling skadas, säger Ghanim.
Det är inte helt ovanligt att palestinier inte slutför sin examen. Orsakerna kan vara ekonomiska och många bestämmer sig för att börja jobba istället. Delvis för att undvika utmaningarna som åren på universiteten för med sig. På andra håll kan reglering från skolan eller arresteringar sätta käppar i hjulen.
– Det tog nio år för en av mina familjemedlemmar att göra klart en kandidatexamen som borde ha tagit fyra år. Det berodde mest på att han blev arresterad flera gånger, berättar Arafeh.
”Varje dröm vi hade som små har krossats”
På frågan om vad framtiden kommer att föra med sig konstaterar alla tre snabbt att det inte går att svara på den frågan.
– Ett vanligt skämt i Palestina är att det aldrig går att planera mer än en månad in i framtiden. Vem vet vad som kommer hända om en månad? Kommer vi att vara nästa Gaza, frågar sig Mohasen.
– Varje dröm vi hade som små har krossats. Det är alltid en ny konflikt, en familjemedlem råkar ut för någonting eller så gör man själv det. Vi vet alltid att någonting kommer hända, vi vet bara aldrig vad, säger Arafeh.
För alla tre är det ändå viktigt att inte ge upp. De är stolta över sin palestinska identitet och gör allt för att hålla kvar den.
– Det var en bra upplevelse att studera utomlands i Barcelona, vardagen var lättare där. Sist och slutligen kände jag ändå att jag hör hemma i Jerusalem. Där finns min kultur och min familj, säger Ghanim.
– Palestinier delas in i två grupper, offer eller terrorister. Det här stämmer inte, vi är människor med våra egna perspektiv och med egna drömmar. I nyheterna är det ofta icke-palestinier som uttalar sig i frågor som gäller Palestina. Vi vill att palestiniernas egna röster och perspektiv hörs i den här konflikten som påverkar oss på alla plan, avslutar Arafeh.