Vad kommer konsekvenserna av regeringens politik vara? Kommer studerande att lyfta några rater studielån, flytta in en trång kompisbostad, bli klara på rekordtid, ta sig direkt in i arbetslivet och bidra med välbehövliga skatteinkomster såsom duon Orpo och Purra hoppas? Det låter ganska osannolikt.
De kommande nedskärningarna innebär stora förändringar för alla studerande, en redan nu ekonomiskt utsatt grupp som nu får ännu mindre pengar att röra sig med.
Tanken är att studerande ska slutföra sina studier snabbare, vid behov finansierat med studielån. Efter slutförda studier stabiliseras ekonomin sägs det. Problemet är bara att det inte riktigt fungerar så.
Många jobbar redan nu vid sidan av studierna, det är ett måste när höga levnadskostnader äter upp de stöd man får. Deltidsarbete är inget ont, det ger värdefull arbetslivserfarenhet och extra klirr i kassan.
Samtidigt är det också ett faktum att studerande som arbetar utexamineras senare. Det är svårt att hitta en balans mellan jobb och studier. När hyran ska betalas säger men inte nej till några extra arbetsturer, även om det finns essäer som borde skrivas.
När stöden minskar kommer studerande att börja jobba ännu mer, med konsekvensen att färre blir klara med sina studier i tid. Att man numera kan lyfta mera studielån råder inte bot på det.
Alla vill inte skuldsätta sig om det inte är ett måste. Speciellt då en högskoleutbildning inte nödvändigtvis innebär en saftig lön i framtiden.
Dags att ta sig en funderare över universitetens finansieringsmodell
Vad har det här att göra med universitetens finansieringsmodell då? Det är nämligen så att universitetens basfinansiering är bunden till hur många magistrar som utexamineras i tid, en modell som Sipilä-regeringen utvecklade. När antalet långsamma studerande ökar, sjunker finansieringen.
Konsekvensen här har blivit att studerande aktivt uppmanas att bli klara med sina studier under en viss tid. Problemet är bara att det förutsätter att studerande till fullo kan fokusera på sina studier, något som regeringens nedskärningar gör allt svårare.
Det är huvudlöst att studerande till varje pris uppmanas att bli klara i tid, samtidigt som de tvingas jobba vid sidan om för att ha råd med mat och hyra.
Det är hög tid att utveckla en finansieringsmodell som tillåter, eller i alla fall inte bestraffar, en längre studietid. Speciellt om det ger studenter en möjlighet att arbeta vid sidan om studierna.
Dubbla nedskärningar när studerande söker hyresbostad
När bostadsbidraget minskar vänds blickarna mot billiga studentlägenheter, istället för den dyrare privata bostadsmarknaden. Det är inte i sig en dålig utveckling, men det är en utveckling som förutsätter ett brett utbud av studentbostäder.
Samarbetsorganisationen för studentbostadssamfund, SOA, publicerade i somras en rapport som visade att 96,38 % av alla studentbostäder i landet var uthyrda under 2023. Det är en rekordsiffra, och SOA förväntar sig ännu högre siffror i år. Den främsta orsaken till detta är, enligt rapporten, studenternas tuffa ekonomiska situation.
Den logiska slutsatsen borde rimligtvis vara att investera i nya studiebostäder, eller det skulle man i alla fall tro. Byggandet av studentbostäder subsidieras av staten och även här ska det sparas.
Investeringshjälpen kommer att minska med 15 miljoner euro årligen. Mindre stöd leder till att färre studentbostäder byggs, detta samtidigt som studerande tvingas bort från den privata bostadsmarknaden. Avsaknaden av konsekvenstänk är både tydlig och beklämmande.
Det börjar vara dags för regeringen att sluta stirra sig blind på ekonomiska kalkyler. Nedskärningar är ingen expressbiljett till ett ekonomiskt välstånd som av sig självt löser alla problem.
Visst är det nödvändigt att minska på landets skuldsättning, men det är oansvarigt att låta studerande betala en så hög nota utan att överhuvudtaget ta konsekvenserna i beaktande.