I sin sista ledare för läsåret skriver Kalle Grönroos om en ouppmärksammad del som riskerar att lida under regeringens nedskärningspolitik.
Studietiden kallas ofta för den bästa tiden i ens liv.
Det stämmer inte, även om det ligger en viss sanning i påståendet. Man börjar studera något man (förhoppningsvis) gillar, man knyter potentiellt livslånga vänskapsband och växer till en människa som inte definieras av tonårsångest.
Det är en process som kräver att man provar på nya saker, att man reflekterar kring vem man är och vad man verkligen vill i livet, men framförallt en oändligt värdefull resurs: tid. Tid som den senaste årtiondens regeringar verkar vara otroligt motvilliga att ge.
De som har varit med i nations-, förenings-, och studentkårssammanhang vet att engagemang i dessa ger kunskaper, nätverk och resurser inför arbetslivet som ingen föreläsare någonsin kan ge.
De vet också att det här engagemanget kräver tid.
Och tid, som vi alla vet, är pengar. Pengar som staten nu med en arrogant nonchalans skär från studerande.
Mycket kan sägas och mycket har sagts om vilka effekterna av de här nedskärningarna kommer att vara. Men en bortglömd aspekt är hur nedskärningarna kommer att påverka just studielivet.
Blir det lyx att leva studieliv?
I en överraskande ärlig stund för regeringspartierna skrev Ben Zyskowicz i Helsingin Sanomat att studerandenas fattigdom är en speciell slags fattigdom (med en stark antydan om att den därför är acceptabel). Detta eftersom högskolestudier i regel leder till bättre sysselsättning, lön och arbetsförhållanden.
Så är ju fortfarande fallet. Argumentet blottar ändå en fullständig oförståelse för hur annorlunda verkligheter finländska högskolestuderande befinner sig i.
Tack vare den finländska välfärdsstaten finns det högskolestuderande från allt från marginaliserade arbetarklasser till de mest borgerliga rikemansbarnen.
Tror månne Zyskowicz och alla andra i regeringen verkligen att de här utsätts för samma slags fattigdom under studietiden?
För att komma in på pudelns kärna och undvika eventuella missförstånd: Svaret är nej.
De med mera pengar kommer oundvikligen att i högre grad kunna använda sin tid på att njuta av sitt studieliv och engagera sig.
De med mindre är tvungna att sätta sin tid på att jobba, och alltså med stor sannolikhet leva ett mindre engagerat, och i förlängningen ett mindre meningsfullt studieliv.
I längden skadar det här alla, eftersom studielivet som bäst är en smältdegel som för samman människor från olika bakgrunder, vars liv på flera olika sätt berikas av den här kontakten.
Den här funktionen riskerar nu att urholkas. Samtidigt riskerar studerande från mindre bemedlade bakgrunder att gå miste om erfarenheter och minnen som stannar med dem livet ut.
Vi står vid ett avgörande vägskäl: Vill vi ha ett tillgängligt studieliv, eller ett som du bara har möjlighet att ta del av ifall dina föräldrar tjänar tillräckligt bra?
Det här är den sista texten på stbl.fi under läsåret 2023-2024. Redaktionen tackar varmt alla läsare under det gångna året, och önskar er en trevlig sommar. Studentbladet fortsätter att komma ut på stbl.fi från och med höstterminens start.