Regeringen tar inte studerande på allvar, och ungas låga valdeltagande möjliggör det, skriver klimataktivisten Anders Brandt. Vill man ha politiskt kapital, gäller det att organisera sig bättre.
I bara under ett år har vi haft en ytterhögerregering, men redan nu kan vi säga tack och adjö till välfärdsstaten vi kallade Finland. Orpo hävdar att de har vänt på varje sten. I verkligheten har man ändå bara vänt på de stenar som man redan tidigare ville vända på, medan stora stenar som finansministeriet och experter har uppmärksammat fortfarande är osynliga för regeringen.
Varför är det så enkelt att göra nedskärningar som drabbar fattiga och studerande, medan saker som företagens miljardstöd, som är skadliga för Finlands ekonomi och accelererar miljöns och klimatets förstörelse hålls kvar? Varför får de allra rikaste skattesänkningar och nya investeringsförmåner, medan andra får välja om de vill ha mat eller medicin?
Då regeringen saknar empati verkar det som att man gör nedskärningar utifrån en kall analys: Vilka har makt och vilka är våra väljare?
Med tanke på det här kan oorganiserade studenter enkelt åsidosättas då regeringen bestämmer vem som får bära den tyngsta bördan. Varför skulle de bry sig om en grupp som inte har någon makt i samhället och främst röstar på oppositionen?
Studerande måste våga tro på sig själva
Studerande mår dåligt och vår framtid ser otroligt dyster ut. Förmögenhetsklyftorna fortsätter att växa, och dagens unga förutspås vara den första generationen i Finland som kommer att vara fattigare än sina föräldrar. Detta samtidigt som grundläggande behov blir dyrare varje dag.
Dessutom har jag helt ignorerat den mest brinnande frågan, alltså den om en hurdan framtid vi kan ha på en brinnande planet. Och den framtiden ser inte dyster ut. Den ser förfärlig ut.
Och vad gör regeringen? De häller bensin på lågorna. Men åtminstone är den bensinen nu billigare.
Studerande har inte längre råd att vara oorganiserade. Vi behöver fler studentockupationer och demonstrationer. Vi som unga måste tro på oss själva – vi kan påverka, vi har makt och vi kan kräva förändring.
Det här gör vi genom att organisera oss, men också genom att rösta. Då vi röstar lika aktivt som pensionärer måste politikerna börja ta oss på allvar.
Snart står vi inför valet som kommer att forma den största beslutsfattande institutionen, som antingen förvärrar vår situation eller bidrar till att lösa den.
Vill vi ha ett EU-parlament som domineras av ytterhögern? Eller ska vi organisera oss, kräva förändring och mobilisera unga att gå och rösta för en bättre framtid?
