Diskussionen kring studerandenas sexliv gick het i Studentbladet år 1956. Studentbladet återpublicerar nu en debattext av Bengt Pihlström där han argumenterar för att man av socialpolitiska skäl borde öka tillgången till preventivmedel och placera en preventivmedelsautomat på Nylands Nation.
Texten publicerades ursprungligen i STBL 5/56.
Efter påtryckning av starka krafter inom redaktionen (och motstånd från andra) har det fallit på min lott att framföra följande lätt ’delikata’ begäran. Saken är emellertid allvarlig, varför artikeln vänligen inte torde uppfattas som något skämt.
Studenternas sexualmoral har genom tiderna debatterats våldsamt, man har kallat den dålig och mindre dålig (dock aldrig föredömlig). I dagens situation har man emellertid lämnat denna frågeställning, det torde stå klart att studenternas sexualmoral – ur konventionell synpunkt – kan karakteriseras som ’dålig’.
Diskussionen rör sig nu kring problemet huruvida den fria kärleken inom rimliga gränser kan anses acceptabel eller huruvida den borde stävjad med allt vad detta för med sig av kanske betydligt negativare följdfenomen.
Här torde naturen själv ha gett svaret: Den fria kärleken – den berömda ’kärlek under ansvar’ – kommer alltid att finnas.
Kärlek under ansvar torde väl tolkas så att parterna, främst den manliga, tar ansvaret för följderna. Men detta hindrar inte att ett barn ändå kan komma mycket olägligt.
Ett barn som kan binda omogna föräldrar eller sätta stopp för studier och andra planer. Det förefaller därför inte överdrivet radikalt att förorda användningen av preventivmedel.
Socialvårdare och myndigheter som arbetar för sexuell upplysning går på samma linje. Problemet är bara var man ska skaffa sig preventivmedlen. De tillhandahålls visserligen i butiker, men det fordras ändå en viss – relativt ovanlig – frimodighet för att stiga in och göra sin beställning.
Följaktligen finner jag det konsekvent att preventivmedel borde kunna erhållas på något annat sätt, kanske lämpligen genom en preventivmedelsautomat. En sådan borde finnas på någon nation i Helsingfors – Nylands nation är störst, därmed intet sagt om behovet.
Naturligtvis finns risken att alltför många plötsligt känner ’behov av’ att få användning för preventivmedlen. Den risken måste tas – motvikten skall bildas av upplysning, den mognad som ju studenter bör besitta samt av den i många fall välgrundade rädslan för att preventivmedlen inte skall visa sig 100%-igt effektiva.
Fär vad vi vinner är ändå mera värt: Mindre ’olyckor’, bättre sociala förhållanden samt för många en sundare och psykiskt mer balanserad utveckling.