Oproportionerligt många doktorander vid Hanken och Åbo Akademi är utländska, och på Helsingfors universitet är de en fjärdedel. Vid universiteten är man mån om att betona att det är bra att vetenskapen är internationell, men man medger att det inte är problemfritt.
Andelen internationella doktorander vid Åbo Akademi och Hanken är högre än i Finland i genomsnitt. Ungefär en fjärdedel av doktoranderna vid Finlands alla universitet är utländska. Siffran för Åbo Akademi ligger på 36 procent och för Hanken på 37 procent.
Vid Åbo Akademi säger prorektor Reko Leino att andelen utländska doktorander vid vissa doktorsprogram är upp till 50 procent. Leino är prorektor för forskning vid ÅA.
– Vi har långa traditioner av utländska doktorander vid ÅA, och vi är ett ganska forskningstungt universitet. Vi har relativt många doktorander i förhållande till magisterstuderande, säger Leino om varför ÅA lockar många utländska doktorander.
Vid Hanken är det ännu mer internationellt. Statistiken från Utbildningsstyrelsen visar att Hanken bara skulle ha en procentenhet fler utländska doktorander, men statistiken kan vara lite missvisande.
– En allt större del av våra doktorander är utländska. När vi senast beviljade doktorandplatser så var 90 procent av dem som vi tog in utländska, säger Olli-Pekka Kauppila, som är direktör för doktorsprogrammet vid Hanken.
Vad kan det här bero på?
– Arbetsmarknaden för ekonomer är bra just nu. Att doktorera är heller inget enkelt karriärval, det är en ganska rå värld. Om man får en bra lön med magisterpapper så är det ganska förståeligt att man väljer det istället, säger Kauppila.
Vid Helsingfors universitet är andelen utländska doktorander 24 procent, medan 7 procent av doktoranderna är svenskspråkiga eller svenskkunniga. Minna Palander-Collin, direktör för forskarskolan vid Helsingfors universitet, förklarar att man medvetet satsar på att öka andelen internationella doktorander.
– Vetenskapen är väldigt internationell. Man kan ta del av alla våra 33 doktorsprogram utan att kunna finska eller svenska, och med tanke på ekonomin och signalerna från näringslivet så behöver vi högutbildad invandring till Finland, säger hon.
Svårt att hitta språkkunnig personal
Om man inte är rasist så är det lätt att tycka att det inte är något fel på stora mängder utländska doktorander. Det finns ju många fördelar: Finland får högutbildad arbetskraft, forskningen vid de finländska universiteten kan bli bättre, Finlands rykte i världen förbättras och så vidare.
Men man behöver inte ogilla utlänningar för att inse att en väldigt stor andel utländska doktorander vid de svenskspråkiga universiteten i Finland inte är problemfritt.
För en grundexamensstuderande är den centrala problematiken ifall det i fortsättningen kommer att vara möjligt att få högskoleundervisning på sitt modersmål, oavsett om det är finska eller svenska. Det här är något som universiteten redan har utmaningar med.
– Vi har inte alltid tillgång till finsk- eller svenskspråkiga föreläsare. Våra rekryteringar är internationella, och då kan det hända att den som egentligen är bäst lämpad för uppgiften inte åtminstone till en början kan svenska eller finska. Visst är det ett slags problem, säger Palander-Collin.
Också på Hanken bedömer Kauppila att de svenskspråkiga professorerna har en ökad press när det gäller undervisningen. Om de finlandssvenska doktorerna inte blir fler i framtiden kan man bli tvungen att ändra på kraven för att bli professor.
– På Hanken är man mån om att professorerna har väldigt goda meriter när det gäller forskning. Det kan ändå bli aktuellt att kompromissa med de här kraven till fördel för svenskkunskaper, säger han.
Palander-Collin, Leino och Kauppila säger alla att universiteten jobbar för att de internationella doktoranderna ska integreras i det finländska samhället, till exempel i form av språkkurser. Det finns ändå systematiska utmaningar med att integrera nyblivna doktorer.
– Många internationella doktorander flyttar från Finland efter sin examen. På många arbetsplatser krävs finska, och det kan göra det svårt för många. Integrationen försvåras också av att det delvis är meningen att man som ny forskare ska flytta runt lite, säger Palander-Collin.
Svagt intresse också i övriga västvärlden
Många av de utländska doktoranderna vid Åbo Akademi och Helsingfors universitet doktorerar inom något naturvetenskapligt ämne. Finländare doktorerar i högre grad inom humaniora, juridik och samhällsvetenskaper.
Att de utländska doktorander är många är ändå inget exklusivt finlandssvenskt eller ens finländskt fenomen. I Sverige stod de utländska doktorsexaminanderna för 38 procent av de nya doktorerna år 2017. Över hälften av doktoranderna inom teknik och naturvetenskaper i Sverige är utländska.
Kauppila, som innan sitt jobb på Hanken var direktör för doktorsutbildningen vid en handelshögskola i Frankrike, har en beskrivande anekdot därifrån.
– Vi hade inte en enda fransk doktorand, alla var utomlandsifrån. Det här är ett fenomen som vi ser i Europa men också i hela västvärlden, säger han.
Vid Åbo Akademi säger Reko Leino att man inte har stött på problem när det gäller att hitta svenskspråkig undervisningspersonal. Han berättar ändå att man både vid Undervisnings- och kulturministeriet och Finlands Akademi är måna om det finns en försörjningsberedskap också inom vetenskapen.
– Vi behöver en tillräckligt stor andel forskare och professorer som kan de inhemska språken, i vårt fall alltså svenska. Och visst finns risken att vi inte lockar tillräckligt många svenskspråkiga till en akademisk karriär, säger han.
Leino betonar ändå att han ser den ökade internationaliseringen som en positiv sak, och att Finland behöver duktiga forskare oavsett varifrån de kommer. Hur en ökad mängd utländska doktorander och akademiker påverkar den framtida tillgången till svenskkunnig undervisningspersonal vid universiteten är ändå oklart.
– Det är svårt att säga hur framtiden ser ut. Vi måste ändå se till att en akademisk karriär är tillräckligt attraktiv också för finländska medborgare. Men det här är inte Åbo Akademis problem, utan hela Finlands, säger Leino.