Finskastudenter i Stockholm går mot strömmen

Finländska rötter, ett spännande språk och drömmar om att flytta till Finland lockar svenskar att lära sig finska vid Stockholms universitet. Trots att studenterna tycker språket är utmanande, är de hängivna till sina studier.

– Just nu rymmer det mycket gråt och frustration för det är så svårt. Samtidigt är finskundervisningen en stor del av mitt hjärta för det handlar om någonting som jag gör för att uppfylla min stora dröm – att få flytta tillbaka. Jag vill hem, säger Annika Rehnström. 

Rehnström tillbringade sina barndomssomrar i Finland. Hon flyttade senare till Sverige för att ta hand om sina föräldrar, men nu vill ändå både hon och hennes dotter, som upplevt sina första levnadsår i Finland, tillbaka. 

Trots att Rehnström är född i Sverige är Finland hemma. Hon frågade sin pappa om han inte längtar hem eftersom han flyttade till Sverige när han var 9. Han kände inte samma sorts längtan, och inte Rehnströms bröder heller. 

– Min pappa sa att jag letade efter något när jag var liten, att jag letade efter hemma. 

Finska har varit ett officiellt minoritetsspråk i Sverige sedan år 2000. År 2010 trädde lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft. I och med den finns ett förvaltningsområde med 66 kommuner för det finska språket. Det här betyder att man har rätt till förskola och äldreomsorg på finska i de här kommunerna. 

– Många av dem som lär sig finska har en koppling till Finland eller finskan och vill nu återuppliva sina kunskaper eller har haft finskspråkiga föräldrar som inte pratat finska med dem, säger Jenni Alisaari som undervisar finska vid Stockholms universitet. 

Redan innan förnyelsen erbjöd Stockholms universitet undervisning på finska i 90 år.  

– Finskspråkiga har ju funnits i Sverige hur länge som helst. Men Stockholms universitet fick en ny specialuppgift att jobba med en lärarutbildning i finska 2013. I samband med revitaliseringen av finskan 2022-2024 har universitetet också fått olika uppdrag vars avsikt är att stötta den sverigefinska minoriteten, säger Alisaari.

Stockholms universitet erbjuder finskundervisning på alla kunskapsnivåer. De erbjuder också anställda doktorandplatser för dem som vill doktorera i finska språket eller kulturen. 

– Det har skett ett stort uppsving i intresset för finskstudier efter att den blivit digital, säger Alisaari. 

Stockholms universitet har ungefär 200 studenter som läser finska varje termin. Att undervisningen sker digitalt och ofta kvällstid ger större flexibilitet för studenterna att lära sig språket vid sidan av sitt vardagsliv, som kan innefatta familj och jobb.

De som läser kurser i finska är bosatta i hela landet, från Ystad till Kiruna. Eftersom kurserna erbjuds på distans finns det också folk som deltar i kurserna från Finland, Åland, Danmark, Norge, Estland, Tyskland och USA. 

– Vissa från Finland kanske känner att det är lägre tröskel att lära sig finska i Sverige, säger Alisaari. 

”Finskan var associerad med skam”

Ulrika Hults mamma var finsk men pratade inte finska med henne när hon växte upp i Sverige. Hon hinner ta en pratstund mellan sin lektion i danska och sin timme i finska. Idag ska de få lära sig passivformer.  

Varför lär du dig finska? 

– Jag har släkt i Finland och det är kul att lära sig eftersom det är ett så annorlunda språk, säger Hult. 

Hults mamma har sagt att hon inte ville prata finska med henne eftersom föräldrarna tyckte att det skulle bli för komplicerat att lära sig två språk. 

– Jag tror att det också hade att göra med att finskan var associerad med skam. Varje gång mamma öppnade munnen i Sverige blev hon bemött av negativa reaktioner. Finland var kanske också förknippad med sorg och saknad för henne, säger Hult.

Anders Sjöberg hör inte till den sverigefinska minoriteten, men är däremot minoritet i Sverige vad gäller hans kärlek till Finland. Många tror att han lär sig finska för att han har finsk släkt, men han understryker att ingen annan i hans familj kan ett ord finska. Vi träffas i en restaurang på Östermalm där han brukar sitta och plugga. 

– Jag brukar åka till Finland ungefär tio gånger om året och försöker också gå på alla utställningar i Helsingfors och Åbo. Jag älskar museikortet, säger Sjöberg. 

Mitt i vår diskussion avbryts vi av en man som kommer fram till vårt bord. Det visar sig att mannens flickvän är från Finland men att han endast kan säga “hämähäkki.” Han har tjuvlyssnat och undrar storögt varför Sjöberg lär sig finska. 

– För att jag gillar Finland, lyder hans svar. 

Han tillägger att finsk konst och idrott ligger honom nära hjärtat. Innan mannen lämnar oss tar Sjöberg upp en lärobok i finska ur sin väska för att visa sitt viktigaste verktyg till det finska språket. 

Sjöbergs favoritord är “omakuva”. Det är det första ordet han lärde sig på finska när han såg Schjerfbecks utställning. 

– Det är kanske inte mitt favoritord, men det har ändå någon betydelse för mig eftersom jag gillar finsk konst. 

Han berättar att han gillar många finländska konstnärers självporträtt. 

– Jag stod och grät när jag såg Elin Danielson-Gambogis självporträtt i Åbo.

Finska är udda

Både Hult och Rehnström har fått höra av andra svenskar att det är konstigt att de studerar finska. 

– “Va, vad konstigt, varför det?” och också “Oj, det känner man ju ingen annan som gör”, skrattar Rehnström. 

Sjöberg har däremot fått positiva reaktioner när han berättat att han lär sig finska till finnar under ett av sina många besök till Finland.

– Folk har blivit intresserade och det är många som till och med har blivit rörda. 

Sjöberg upplever att folk i Finland varit mer öppna för att prata svenska med honom efter att han nämnt för dem att han lär sig finska. 

Trots att många svenskar har svårt att förstå varför någon skulle vilja lära sig finska har språkets ställning i Sverige förändrats med åren. 

– Finskan har fått en bättre ställning i Sverige både i och med lagförändringen, men också överlag har man börjat förstå att finländare är duktiga och kunniga i arbetslivet, säger Alisaari. 

Rehnström konstaterar också att svenskar inte vet så mycket om Finland eller finlandssvenskar. 

– Medelsvensson vet nog inte så mycket om Finland, mer än vad man ser på färjeterminalen om man inte har släkt och vänner där, säger hon.