Hoppa till innehåll

Finlandssvenskar är påhittade, tycker doktoranden Eliel Kilpelä (typ)

Sent på natten, eller tidigt på morgonen, efter Östra Finlands Nations årsfest hördes ett provoktativt påstående i spritdimman. ”Finlandssvenskar finns inte!”, sa Eliel Kilpelä, författaren till Öffens 100-årshistorik. Men vad menar han egentligen?

Några dagar senare, i ett betydligt mer nyktert och lite mer skärpt tillstånd, mejlar jag Kilpelä, som till vardags är doktorand vid Helsingfors universitet. Vi ses ett par dagar senare.

– Det var lite provokativt som jag uttalade mig då, man får nog kalla sig finlandssvensk om man så vill, säger Kilpelä.

Fantastiskt, tänker jag. Min existens har blivit bekräftad. Men någon seriös tanke måste det ju ligga bakom det som Kilpelä sa då. Som tur berättar han vidare:

– Vi har en tanke om att finlandssvenskhet är en historisk kategori på samma sätt som alla andra folk i världen. Men egentligen handlar det om något ganska nytt man har hittat på. Det var ju i Studentbladet som termen finlandssvenskar lanserades först år 1912, säger han. 

Eliel Kilpelä tycker att många finlandssvenskar skjuter sig själva i foten med sitt förhållningssätt till det svenska i Finland. Foto: Kalle Grönroos

Begreppet finlandssvensk är alltså relativt nytt i Finlands historia, åtminstone om man jämför hur länge svensktalande människor har bott i Finland.

– Tittar vi tillbaka i historien så projicerar vi ett finlandssvenskt folk som inte finns. På Wikipedia finns det till exempel en lång lista på olika finlandssvenskar, men jag garanterar att många på den listan inte skulle ha ansett sig vara det. När hela termen var ny var det inte heller alls klart vem som skulle kalla sig finlandssvensk, förklarar han.

Kilpelä nämner ett exempel från sitt egna arbete med Östra Finlands nations historik. Under 1920- och 1930-talet fanns det en väldigt stark högerströmning inom nationen. Inom den här diskuterades det mycket om vem de svenskspråkiga finländarna egentligen var.

– De som kantrade högerut tyckte att finlandssvenskar inte var en meningsfull kategori att tala om, utan att man bara var finländare. Motpolen var å andra sidan östsvenskhet. Det var tanken om att den svenska kulturen i Finland var en fortsättning av det som fanns i Sverige, och inte en självständig sak.

”Finlandssvensk är ett kampbegrepp”

Vad tycker Kilpelä då att finlandssvenskar borde kalla sig? Vad de vill, lyder svaret.

– Folk ska ha rättigheten att själv definiera vad de är och vad deras identitet är. Men jag tycker att vi inte okritiskt ska dra likhetstecken mellan svenskan i Finland och finlandssvenskar. Det svenska språket i Finland är mycket större än finlandssvenskhet, säger han.

– Ska man sluta prata om finlandssvenskar? Kanske inte. Men man ska inte svänga sig med det i tid och otid. Man kan fråga sig själv när det är relevant att prata om till exempel en författare som en finlandssvensk författare eller en finländsk författare som skriver på svenska, tillägger han.

Det var i ett nummer av Studentbladet från år 1912 som termen finlandssvensk för första gången användes. De här tidningarna är däremot betydligt modernare, från 1919. Foto: Kalle Grönroos

Svenskan i Finland har ju stött på motstånd både i historien och i nutid. Är det inte med tanke på det smart att ”skapa” en gemensam identitet vars rättigheter man vill försvara?

– Nu når du pudelns kärna. Begreppet finlandssvensk är ett kampbegrepp, inte fakta. Och det är här det blir svårt. Om vi ska samlas kring en finlandssvensk fana – vem ska bära den? Vem är talesperson för det här folket? 

Kilpelä, som ställde upp i kommunalvalet år 2021 för Vänsterförbundet, fortsätter med att säga att ett politiskt tankesätt som ställer språkliga rättigheter i centrum bortser andra viktiga saker. Ens språkliga identitet är ingen överordnad kategori när det gäller ens identitet, menar han.

– Det här är också farligt med alla andra nationella identiteter, alltså att man räknar dem som en överordnad kategori som definierar vad allt annat du är. Det är inte så, och jag tror också att man gör en politisk felbedömning om man tycker det, säger han.

Befriande att sluta kalla sig finlandssvensk?

Förutom att Kilpelä tycker att finlandssvenskhet är en konstgjord identitet, så säger han också att finlandssvenskar skjuter sig själva i foten genom att, som han kallar det, ”monopolisera” det svenska i Finland.

– Om man inte lyckas se svenskan som en integral del av hela Finlands historia så blir det en provinsiell identitet som man talar om på hembygdsfester och skolans julfester. Svenskan i Finland är inte finlandssvenskarnas egendom.

Till vardags skriver Kilpelä en doktorsavhandling om politikern Georg Schauman, som var aktiv under sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. Foto: Kalle Grönroos

Vad förlorar man på att kalla sig finlandssvensk?

– Svenskans mångfald i Finland. Alltid när man talar om finlandssvenskhet och folk så kommer frågan om renhet in. Vem är inne och vem är ute? När man talar om identitetsgrupper så blir det alltid viktigt att sluta ut någon. Man kan vara inklusiv i sin tolkning av finlandssvensk, men det betyder ändå alltid att man utesluter någon, och varför ska man göra det?

Vad vinner man om man skulle sluta anse sig vara finlandssvensk, och istället se sig som svenskspråkig finländare?

– Jag sitter inte här och säger att människor inte ska kalla sig finlandssvenskar. Men jag tror att det på ett personligt plan kan vara befriande att bejaka hur flytande ens identitet kan vara när man inte binder den till en etnicitet som har ett så starkt politiskt flutet. Då kanske man också frigör sig från vissa regler om hur man borde göra och vara i sitt liv. Om man besinnar att det här inte är en uråldrig tradition, utan ett språk som man talar och man använder, så har man kanske lite lättare att andas.

Lyssna på hela intervjun med Eliel Kilpelä för att höra alla hans tankar om finlandssvenskars vara eller icke vara.

Kalle Grönroos är Studentbladets chefredaktör 2023-2024. Han är politices kandidat från Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Vad tycker du?