”Eva” bor med föräldrarna medan ”Sandra” drog till Island – När borde man flytta hemifrån?

Många anser att studietiden är djupt formande för den egna identiteten. Nya vänner, studielivets egendomliga charm och friheten kring studierna är bara några saker som gör studietiden så unik. Men hur påverkar ens boendesituation de här sakerna? Vi har frågat två studerande med vitt skilda erfarenheter.

”Eva” studerar i Helsingfors, där hon också bor med sina föräldrar. Hon säger att hon inte direkt valde att bo hemma, utan att det bara blev så. Hon bor centralt och har nära till campus.

– Jag skäms inte egentligen, men det känns nog lite konstigt. Jag brukar undvika lite att nämna att jag bor hemma. Det känns som att jag förväntas försvara mig om det skulle dyka upp i en diskussion, säger hon.

Hon passar ändå på att försvara sig lite.

– Spelar det liksom någon roll var jag bor? Min spontana tanke är att det är ganska oroväckande om det gör det, tillägger hon.

Att flytta hemifrån anses vara en central del av att bli vuxen i det finländska samhället. Ofta kan det till och med ses som en negativ sak om man inte flyttar hemifrån i en tillräckligt tidig ålder. Det här förklarar Sinikka Aapola-Kari, docent i sociologi vid Helsingfors universitet som har forskat i ämnet.

– Vi har en stark norm om att man ska klara sig själv och vara självständig. Det här kan vara lite dåligt i samband med normen att flytta hemifrån i en ung ålder. I södra Europa är det däremot vanligt att man bor med sina föräldrar ända till 30-årsåldern, berättar Aapola-Kari.

”Eva” är nu inne på sitt andra studieår. Den senaste tiden har hon tänkt allt mer på att flytta hemifrån till en egen lägenhet. Att bestämma om allt själv, kunna bjuda kompisar hem och inte behöva anpassa sig efter någon annan känns som en skön tanke. 

– Jag vill gärna ha något helt eget utrymme för att göra saker på mitt sätt. En flytt skulle ändå vara en väldigt stor grej för mig, jag trivs bra hemma. Dessutom vill jag ju också ha en fin lägenhet, säger hon.

Aapola-Kari säger att det främsta tecknet att det kan vara fiffigt att flytta hemifrån är senast då det börjar uppstå konflikter med ens familj. Det är inte alltid så lätt att para ihop ett självständigt studieliv med resten av familjens vardag och rutiner.

– En ung person som bor hemma växer ju på samma sätt som någon som har flyttat bort. Det kan vara svårt att se för ens föräldrar, då man ser likadan ut samtidigt som det händer en massa saker i ens huvud. Att man fysiskt bor hos sina föräldrar men mentalt fjärmas från dem kan vara en ganska svår ekvation, säger hon.

”Minns mina vänner mig på rätt sätt?”

”Sandra” är 23 gammal och studerar i Reykjavik. Så som för många finlandssvenskar som har flyttat utomlands för studier, så var det svenskspråkiga utbildningsutbudet i Finland för smalt.

– Jag var inte nöjd med utbudet av studier och ville studera något nytt. Som finlandssvensk är alternativen oftast Åbo Akademi och Helsingfors universitet. Slutligen när jag skulle flytta hemifrån valde jag att flytta utomlands istället.

Innan hon flyttade så trodde ”Sandra” att hon var väldigt internationell av sig. I samband med flytten märkte hon ändå att hon var betydligt mer finsk och inåtvänd än vad hon tidigare trodde. 

– Jag var inte den personen jag trodde att jag var, men nu har jag vuxit in i den rollen. Det är svårt att förklara, men jag har till slut blivit den person som jag från början trodde att jag var, säger hon.

Sandra säger att hennes familj ser henne som mycket vuxnare då hon inte regelbundet kan komma hem eller ringa direkt då hon behöver hjälp. Också andra har kommenterat att hon är modig som har valt att flytta till ett annat land.

– Jag tar aldrig sådana kommentarer åt mig. Det är bara något som folk säger, säger Sandra.

Jag och ”Sandra” diskuterar mer om hur hon tror att andra ser på henne, och jag märker att något tynger henne. Jag frågar om hon ofta tänker på hur andra människor ser henne. Hon svarar att det visst är en skillnad i att bo ett halvt världshav bort, jämfört med att bara bo i en annan finländsk stad.

– Får de en snedvriden bild av mig? Kommer de ihåg mig på rätt sätt? Mina vänner ser ju bara den bilden av mig som jag visar när jag berättar om vissa utvalda delar av mitt liv här. Tänk om den personen jag blir är någon som jag inte alls relaterar med?, säger hon.

Svenskfinland dubbel förlorare i utvandringen

”Sandra” är ett typiskt exempel på en finlandssvensk emigrant. När finskspråkiga flyttar från Finland gör de det ofta i arbetssyfte, så att de också tar sin familj med sig. Finlandssvenskarna däremot flyttar oftare utomlands som lite yngre, till exempel just för att börja studera. 

– Det handlar om att det inte finns tillräckligt med attraktiva alternativ när det gäller studieval eller jobb. Då är tröskeln låg att flytta till Sverige eller något annat nordiskt land, säger Kjell Herberts som har forskat i migrationsfrågor både vid Åbo Akademi och Migrationsinstitutet. 

Och trots att finlandssvenskarna bara består av ungefär fem procent av Finlands befolkning så står de för 20 procent av all emigration från landet. Finlandssvenskar står dessutom bara för 14 procent av återflyttningen till Finland. 

– Finlandssvenskars migration är tre-fyra gånger större än de finskspråkigas. I Svenskfinland har vi alltså ett tapp både vad gäller utflyttning och återinflyttning, säger Herberts.

Finskspråkigas flyttrörelse i dagens läge rör sig främst mot Tyskland, Storbritannien och andra mellaneuropeiska länder. Finlandssvenskar flyttar däremot i överväldigande majoritet till ett land: Sverige. Hela två tredjedelar av finlandssvenska migranter väljer att flytta dit.

– För många kan det till och med vara lättare att flytta till Sverige än inom Finland, säger Herberts.

Enligt Herberts är det oftare företagsamma och driftiga människor som gillar utmaningar som flyttar från Finland. Han betonar ändå att det är människor av alla dess slag som flyttar utomlands i dagens läge. Det finns inte finns samma dramatik i en utlandsflytt som det fanns förut.

– Man flyttar inte idag, utan man rör på sig. Att flytta utomlands är inte något märkligt för dagens unga generationer, utan det är ett val bland andra. Ingen flytt är definitiv så som den kanske var förr i världen, säger han.

Kalle Grönroos intervjuade Sinikka Aapola-Kari och Kjell Herberts.

”Sandra” och ”Eva” heter egentligen något annat.