Klimataktivisten Anders Brandt förhåller sig skeptiskt till tekno-optimism. Den teknologi som behövs för att minska på människans klimatpåverkan finns redan, skriver han.
Tänk om allt du borde göra för att rädda planeten var att inte göra någonting alls?
Istället för att sluta bränna upp kol eller minska avverkningar täpper vi till skorstenen och avskiljer och lagrar koldioxiden.
Du kan fortfarande äta stora mängder kött, eftersom det odlas i laboratorium.
Du behöver inte heller sluta flyga till Gran Canaria, eftersom syntetiska eller biobränslen ersätter fossila. I denna tekno-optimistiska värld behöver du inte göra någonting, eftersom det finns teknologi som sköter det åt dig.
Men varje ”lösning” medför nya utmaningar.
De kräver mer energi och ytterligare utarmning av naturresurser. Naturresurser som redan nu används fyra gånger mer än de kan produceras. För att producera biobränslen behövs mer odlingsmark än idag, vilket betyder mer skogsavverkning för att göra utrymme. Vi behöver också allt mera gödsel för den nya odlingsmarken.
För att producera labbkött måste vi ändå först odla växter för att föda cellerna. Och ingen teknik för koldioxidavskiljning lyckas fånga allt koldioxid som frigörs från fossila bränslen eller biobränslen. Ingenting kan fånga upp det som frigörs från marken efter kalhyggen.
Lösningarna finns redan
Teknologiska lösningar är ingen verklig lösning, utan de kommer bara att öka överkonsumtionen. Och det är just överkonsumtionen som har fört oss till denna förändrade värld.
Under de senaste tolv månaderna har vi upplevt en värld 1,5 grader varmare jämfört med förindustriell tid. Katastrofer som tidigare inträffade en gång per årtusende har blivit katastrofer som händer vartannat år. Men vad är en ny översvämning, skogsbrand eller storm, annat än ytterligare en till i raden av katastrofer?
Vi har blivit så vana med dessa katastrofer att de inte längre är nyheter, utan en del av vår klimatdystopiska vardag.
Vi kan välja en alternativ väg redan idag, med den teknologi vi redan har. Tror du inte på mig? Det var en av slutsatserna i IPCC:s senaste klimatrapport: Vi har redan nu alla verktyg för att stoppa klimatförändringen.
Vind- och solenergi är redan billigare och pålitligare än fossila bränslen. Dessutom kan vi halvera sjötransporterna, eftersom nästan hälften av dessa används för att transportera fossila bränslen. Det finns inget teknologiskt hinder för att övergå till ett växtbaserat matsystem. Vi kan redan planera våra städer för människor istället för bilar och skapa levande och hållbara urbana miljöer.
Problemet är inte bristen på teknologi för lösningar, utan vår ovilja till förändring. Frågan vi måste besvara är hur vi kan förändra vårt samhälle för att stödja denna förändring. Vilka politiska åtgärder behöver vi? Hur kan vi dela kostnaderna rättvist? Hur försäkrar vi oss om att ingen drabbas för mycket?
Svaren på de här frågorna hittar vi inte i ny teknologi eller i naturvetenskapen, utan i samhällsvetenskapen. Vilket ju tyvärr är skit för mig, som bara har studerat naturvetenskaper.
