Hoppa till innehåll

Svenskan vid Helsingfors universitet får både ris och ros i ny doktorsavhandling

Helsingfors universitets högsta höns förhåller sig positivt till svenskan vid universitetet, enligt Jenny Sylvin som har skrivit sin doktorsavhandling om ämnet. På gräsrotsnivå finns det ändå rum för förbättring.

– På policynivå är Helsingfors universitet ambitiöst när det gäller språk. Man vill att finska, svenska och engelska ska vara levande vid universitetet. Samtidigt har svenskkunskaperna, och språkkunskaper i allmänhet, blivit sämre i Finland, säger Jenny Sylvin.

För svenskans del var ett centralt beslut att studentprovet i det andra inhemska språket blev frivilligt år 2005. Antagningsreformen gjorde också att abiturienter ofta måste läsa lång matematik för att försäkra att man kommer in till en högskola.

Att språkkunskaperna försämras bland befolkningen syns också bland universitetets personal. Studerande vid HU får i sina ämnesstudier skriva tenter på svenska oavsett undervisningsspråket, men det förverkligas inte alltid så värst bra. Det här gäller både kvaliteten på frågorna och hur väl föreläsare klarar av att utvärdera texter på svenska.

– Det som händer vid universitetet är en illustration av vad som händer i samhället. På pappret ser tvåspråkighet bra ut både i Finland och på Helsingfors universitet, men i verkligheten är situationen en annan, säger Sylvin.

Jenny Sylvin är klädd i en grön rock och står utanför Helsingfors universitet.
De lagstadgade svenskspråkiga professurerna vid Helsingfors universitet är viktiga för svenskspråkigheten, enligt Sylvin. Foto: Kalle Grönroos

All personal vid Helsingfors universitet har inte heller alls en positiv inställning till svenskan. År 2007 intervjuade Sylvin dåvarande dekanen vid statsvetenskapliga fakulteten, som med olika indirekta ordval klart signalerade sin negativa inställning till svenskan vid fakulteten.

– Jag var lite överraskad över hur öppet han uttryckte sig om sin åsikt om svenskan. Många som har dåliga attityder till svenskan vid HU är ganska skygga med dem. Dekanen som jag intervjuade är inte längre dekan, men sådana attityder finns nog fortfarande, säger Sylvin.

Hon betonar ändå att man inte på basis av det här ska dra några slutsatser om inställningarna till svenskan vid de olika fakulteterna. Hon passar också på att berömma de enheter inom Helsingfors universitet som utbildar lärare.

– Vid dem tar man båda nationalspråken på större ansvar, eftersom de ska kunna förmedla sina kunskaper vidare i samhället. Det här verkar vara något som gynnar svenskan. Enheter som inte har lärarutbildning har inte samma uttryckliga behov för terminologiarbete på de inhemska språken, säger hon.

”Man vill ju inte vara besvärlig”

För HU-studerande är Sylvin bekant som föreläsare i den obligatoriska kursen i retorik för svenskspråkiga studerande vid Helsingfors universitet. Därför vet hon att många av de erfarenheter som hon har samlat in fortfarande är relevanta, trots att intervjuerna gjordes för några år sedan.

Dessutom är problemen och utmaningarna när det gäller svenskan vid universitetet sådana som har funnits länge.

– När människor har kommenterat min avhandling har jag hört att problem som jag tar fasta vid redan har funnits på 60-talet, säger Sylvin.

En åtgärd som Sylvin tycker att man borde ta till är att kartlägga språkkunskaperna vid de olika enheterna. På det här sättet skulle det vara klart för alla vem man vänder sig till ifall det uppstår utmaningar i flerspråkigheten.

En lika gedigen redogörelse om svenskans status vid Helsingfors universitet har knappast någonsin gjorts. Foto: Kalle Grönroos

Vad kan finlandssvenska studerande själva göra för att främja svenskan vid universitetet?

– Man kan använda sin svenska och påminna om sin existens. Men det är ju svårt att tvinga någon att tala ett språk de inte kan eller inte vill tala. Jag vet inte heller om det är studenternas sak att gå in i den här striden. Det är ett stort ansvar att lägga på studenter, svarar hon.

För vissa studerande kan det också finnas en rädsla för att få ett dåligt rykte eller bli ofördelaktigt behandlad om man börjar framhäva vilka språkliga rättigheter man har, spekulerar Sylvin. Hon betonar ändå att det inte finns bevis för det i hennes avhandling.

– Man vill ju inte vara besvärlig. Det kanske finns lite minoritetsstress där, man tycker att folks attityder till minoriteten hänger på att man själv är trevlig och tillmötesgående, säger hon.

Hur ser då framtiden ut för svenskan vid Helsingfors universitet? Sylvin ger inget rakt svar, eftersom det enligt henne beror på vad som händer i samhället.

– Jag tycker mig skönja en pendelrörelse där engelskans dominerande status åtminstone har börjat ifrågasättas. Det kan vara till svenskans fördel. Att kunna prata engelska är ingen trumf på arbetsmarknaden mera, utan vill man ha en fördel i arbetslivet lönar det sig att kunna andra språk istället, säger hon.

Kalle Grönroos är Studentbladets chefredaktör 2023-2024. Han är politices kandidat från Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Vad tycker du?