Bildreportage: Wrestling på Ylioppilasteatteri

Lördagen den 17 februari ordnade FCF Wrestling och Ylioppilasteatteri en ordentlig show för HUS, Kellariteatteris och Ilves-teatteris medlemmar. Vi var på plats och såg spektaklet.

Lite före klockan 17 är det trångt på Ylioppilasteatteri. FCF Wrestling ska ordna showbrottning. Det luktar lite svett. Brottarna värmer upp. Det fotas och ställs i ordning. Många verkar ha bråttom.

– Jag såg wrestling för första gången som nioåring, och efter det bestämde jag mig för att det är det som jag vill hålla på med. Det var min enda livsplan, och jag har aldrig haft några andra drömmar, säger Regina Rosendahl.

Vanligtvis är Rosendahl en aktiv fribrottare, men under ett wrestlingevenemang i Stockholm i december förra året drog hon på sig en ordentlig knäskada som håller henne ur spel i över ett halvt år. Idag jobbar hon bakom kulisserna.

När kvällen börjar försöker kvällens värd att få den ganska lugna publiken att tagga till. Applåderna är ganska lugna vid det här laget.

– Vi på FCF Wrestling anser att alla ska vara välkomna till wrestling oavsett ålder, storlek, sexualitet, hudfärg eller vad som helst, säger The San, som är en av kvällens brottare.

Wrestlingen kommer igång. Ibland ser det inövat och konstgjort ut. Ibland ser det ut som att brottarna får jävligt mycket stryk. Att det smäller hårt när brottarna kastas i ringens golv gör det hela betydligt mer trovärdigt.

– Wrestling gör nog ont. Ringen är gjord av trä och metall med en ganska tunn madrass där emellan. När det är kött mot trä mot metall så kan man lite föreställa sig hur det känns, säger San.

Varje match har en vinnare, en förlorare och någon slags röd tråd. Ibland är det svårt att urskilja alla tre. Nog är det ganska underhållande ändå.

– Vi vill satsa på vårt berättande. Vi har en professionell skådespelare som handleder oss och vi lägger mycket fokus på våra karaktärer, säger Regina Rosendahl.

Publikkontakten i en central roll

När publiken börjar bli lite varm i kläderna börjar de hurra och bua på brottarna. Några jävlas med brottarna, som jävlas tillbaka. Det gör det hela betydligt roligare att följa med.

– Jag har aldrig sett något liknande förut. Det är galet hurdana reaktioner det här väcker i mig, säger en i publiken som jag pratar med.

Det är stora känslor hela tiden. Och väldigt homoerotiskt. Och väldigt erotiskt i högsta allmänhet.

Vanligtvis ordnar FCF Wrestling sina evenemang på ställen där man kan dricka. Det skulle antagligen vara väldigt mycket roligare att se på det här på fyllan.

– Jag uppmanar alla att komma och se en show. Jag garanterar att det kommer att förändra era liv och på hur ni ser på wrestling, säger San.

Efter en timme är det paus.

Före kvällens show hade bara en i publiken tidigare sett på wrestling. Nu verkar en hel del vara frälsta.

– Wrestling är historieberättande och interaktiv teater. Men strukturellt så går wrestling att jämföra med både stand-up och drag. Det här är till för alla konstvänner, säger Regina Rosendahl.

Ungefär 30 människor sitter i publiken. Många ser ut som att de kanske går på Flow eller Sideways på sommaren.

Enligt en av arrangörerna brukar de här evenemangen vanligtvis dra hundratals människor när de är öppna för allmänheten. Ikväll får bara HUS, Ylioppilasteatteris, Kellariteatteris och Ilves-teatteris medlemmar komma till Ylioppilasteatteri.

När San kommer in för att brottas ger han sina solglasögon till någon i publiken.

Friska fläktar i unken wrestlingvärld

Två timmar efter att showen börjat är det dags för huvudnumret. Som förstagångstittare är man lite överstimulerad vid det här laget.

Det går vilt till, vildare än under någon annan del av kvällen. Spänningen är på topp.

Två timmar och femton minuter wrestling senare är showen slut. Två av brottarna tackar publiken, välkomnar dem till nästa show och avslutar med att ropa att wrestling finns till för alla. Vid det här laget känns det lite klyshigt att höra det, men Regina Rosendahl förklarar att mantrat finns av en orsak.

– Det finns mycket homofobi, transfobi och misogyni inom wrestling, också i Finland. Nyligen kom det fram att WWE:s grundare misstänks för trafficking och övergrepp. Nu när allt det här har kommit fram så får man hoppas att det här leder till att de mest ruttna typerna börjar rensas bort, säger hon.

Jag pratar ännu lite med San efter showen. Jag försöker ge tillbaka hans solglasögon, men han säger att jag ska behålla dem. Efter hela spektaklet känns det konstigt att prata med en showbrottare som vilken person som helst. 

Det är också konstigt att se brottarna ta ner ringen klädda i civilkläder. Eller så inte, det är ju trots allt föreningsverksamhet.

Jag går ut från Ylioppilasteatteri en upplevelse och ett par solglasögon rikare.

Alla bilder är tagna av Emma Reijonen.