Köttätaren Walter Lüttge var vegan i januari: ”Irriterande och tråkigt”

Januari är den främsta månaden för att förbättra sina levnadsvanor, oavsett om det handlar om att ha en vit månad, börja motionera eller äta mer hälsosamt. Walter Lüttge blev uppmanad att vara vegan, och antog utmaningen.

Veganuari börjar året, i alla fall om ens kamrat är Studentbladets chefredaktör som uppenbarligen finner njutning i att göra en obekväm. Frågan att vara vegan i hela januari landade hos mig cirka en vecka före nyår och besvarades onyktert någon timme in i januaris första dag.

Året började i hungerns tecken, då jag krapulant funderade ifall jag skulle skita i det eller ej. Trotsigt tittade jag på prickigkorven i kylskåpet och medgivet bestämde jag mig för att trycka i mig några russin.

Jag märkte i det här skedet att det inte egentligen är så svårt att vara vegan. Mest är det lite irriterande och tråkigt. För att få den fulla upplevelsen bestämde jag mig, inspirerad av min lillebror, för att vara en jobbig vegan. Just den veganen som män vars Facebook-profilbild är tagen i förarsätet av en bil klagar på.

Varför skulle jag inte också få peka ut att djur faktiskt har dött för din njutning, att klimatkrisen inte skulle existera om alla bara vore som jag, samtidigt som jag får en känsla av moralisk överlägsenhet? Svaret fick jag relativt snabbt då jag efter två dagar av mitt experiment insåg att jag skulle få spendera resten av månaden för mig själv.

Att vara bättre än andra är inte lika njutningsfullt om det inte finns någon annan.

Katolsk som jag är känner jag behovet av att bikta mig, ty jag har faktiskt inte varit en perfekt vegan. Några gånger har jag faktiskt svikit löftet jag gav Studentbladets chefredaktör. Jag vet, jag vet, men det var inte alltid med flit! Den som inte bor i glashus må kasta den första stenen.

Men låt mig gå ned för Studentbladets gator och agera flagellant. 

Misstag och frestelse

Under min första dag som vegan lagade jag mat med hemlagad köttbuljong. Den tinades upp i slutet av december och jag ville inte slänga den för att den var god och det hade tagit flera timmar att laga den. Piskrapp.

Min flickvän lagade mat med pesto på burk och glömde att pesto innehåller ost. Piskrapp.

Jag åt tre pringles och glömde kolla ingredienserna. Vasslepulver, piskrapp.

Jag åt två skivor ost för att jag ville och en chokladstång för att jag glömde att jag var vegan. Piskrapp, piskrapp. 

Min största synd begicks ändå då jag blev ställd inför frestelse.

Jag blev bjuden på en (dyr!) brunch och insåg snabbt att de enda veganska alternativen jag hade var frukt och bröd. Lite som i medeltidens lyxigaste fängelse.

Framför mig var rökta fiskar, smöriga franska bakverk och otaliga ostar. Jag var svag och orkade inte förklara för mina bordskamrater varför jag endast trycker i mig tretton honungsmeloner.

Här räckte det inte med piskrapp som botgörelse. Jag bestämde mig för att jag var tvungen att utsätta mig för djurtortyr-porr i filmformat, nämligen dokumentärfilmen Dominion, som min tidigare nämnda bror flera gånger har rekommenderat. Tidpunkten för denna botgörelse ligger i någon oklar framtid, men min flickvän kan förbereda sig på världens sämsta dejt. 

Längtan efter en god smörgås

En av veganens största utmaningar är att skapa en vettig smörgås. I och med att jag valde att undvika både veganska ostar samt korvar hade jag ett relativt litet arsenal för att skapa det som jag fastställt som en stor del av min kostpyramid, en smörgås.

Ett gott bröd med smör, några skivor ost, kanske en skinkbit om man vill lyxa till det. Ofta är det just det jag tar till när jag känner mig lite hungrig, eller också när jag inte är hungrig alls.

Hur som helst, kvar satt jag med bröd, hummus och grönsaker. Vilket i sig inte är dåligt, men ändå.  Jag är medveten om att det helt säkert också finns goda smörgåsar som också är veganska, men om jag vill snabbt vill trycka i mig något litet känns de långt borta.

Nu, i skrivandets stund, inser jag att jag låter lite fjantig då jag skriver en paragraf om avsaknaden av en smörgås, men jag skulle ljuga om jag säger att det här inte är något som jag har tänkt på i timmar. Jag skyller på mina tyska gener. 

Nej, smör, ost och kött går inte direkt att ersätta med veganska produkter, men det är okej. Ett besök till Vegemessut, ”Nordens största vegetariska tillställning” öppnade mina ögon för glass, räkor och ost, alla gjorda utan lidande.

Och jag måste erkänna att vissa faktiskt var riktigt goda. Räkorna tyckte jag inte alls om, men jag tycker inte riktigt heller om riktiga räkor, så det kanske är ett plus? Om jag inhandlar köttpiroger i framtiden kommer de nog att vara utan kött.

Summa summarum, lunchbufféer är oftast skit och det är lite jobbigt med ett mindre urval på restauranger. Jag gick ner i vikt, mådde i allmänhet bättre och jag kände mig jobbig när jag tvingade andra människor att ta mig i betraktande.

Jag kommer trots det att fortsätta äta kött, men antagligen i mindre mängder och med mera skuldkänsla. 

Det är inte svårt att vara vegan, högst är det lite tråkigt.

Jag ber om ursäkt av Studentbladets smått masochistiska chefredaktör.