Vasas Flora och Fauna återvänder till ett alltmer främmande Finland: ”Saker tynar bort”

Finlands gåva till den svenska indiescenen, Vasas Flora och Fauna, gav ut sitt fjärde album i augusti. Nu beger de sig ut på Finlandsturné, och Kalle Grönroos passade på att prata med bandets frontman Mattias Björkas om det nya albumet och hans förhållande till det gamla hemlandet.

– Jag säger som svenska kungen svarade när han blev ombedd att ge en hisspitch för monarkin. Det skulle inte vara något bra om det gick att förklara på så kort tid, säger Vasas Flora och Faunas frontman Mattias Björkas om det nya albumet Man blåser bort. 

Jag hade bett om att få en hisspitch för albumet, men något sådant blev det inte. I lite längre ordalag kan Björkas ändå förklara hur han ser på albumet.

– I efterhand känns det här som ett smetigare album än våra tidigare album. Jag menar det ändå inte på ett negativt sätt. Det finns nog ljuvare tongångar här än på våra tidigare album. Jag vill inte säga att det är dansbandsmusik, och jag gillar inte heller dansband. Men ibland måste man närma sig saker som i större doser är vämjeliga för att få någon nyans i det hela, förklarar han.

Man blåser bort har blivit hyllad i både Sydsvenskan och Dagens Nyheter. I Sveriges Radio fick skivan ett betyg på 4 av 5 i Sveriges Radio. Björkas säger att albumet också vanliga lyssnare verkar gilla albumet.

– Det har nog tagits emot bra. Vi spelade i höstas i Sverige på olika ställen och det har funkat bra. Det har ändå inte blivit några priser eller utmärkelser, säger Björkas.

Har Vasas Flora och Fauna några haters?

– Det är en intressant fråga. Vi har nog inte många. Jag är själv lite rädd för att bli ett hatobjekt, men vi är skyddade av att vi är lite exotiska. Men det kunde nog lätt bli så att man skulle klumpa ihop oss med sådan där trevlig vit medelklassmusik som folk har lätt att hata.

Sånger om ett alltmer avlägset Finland

Mattias Björkas, som är bandets låtskrivare, har vid det här laget bott i Sverige i över tio år. Både Vasas Flora och Faunas musik och texter har ändå fortfarande en väldigt tydlig förankring i Finland. Björkas säger ändå att det att han bor i Sverige snabbt började synas i låtskrivandet.

– När man precis hade flyttat så följde man med vad som hände i Finland väldigt mycket. Man trodde att man kunde allt om Finland och Svenskfinland. Men med tiden så började man märka att vissa saker går en förbi. Finland blir ett mer främmande land, vilket är ganska smärtsamt att inse, säger han.

Björkas berättar till exempel hur han märkte att han hade svårt att förklara skillnaden mellan de olika presidentkandidaterna i Finland då han blev tillfrågad om saken av en svensk bekant.

– Jag hade inte räknat med att det skulle vara så svårt. Saker börjar tyna bort och blir suddiga med tiden helt enkelt, säger han.

Björkas namedroppar en massa ställen i både finska Finland och Svenskfinland på albumet. I låten Roland sjunger bandet om till exempel Borgen, Källaren och Kåren. Men före jag ens hinner fråga något om det, så avbryter Björkas med sina tankar om de gamla studiekvarteren i Åbo.

– Det känns som att jag har en mer diffus bild av de där ställena om man jämför med vad jag skrev tidigare. Det är en allt suddigare målning. En utmaning är hur jag ska förhålla mig till det, det blir ju lite fånigt om man måste gå in på Google Maps och kolla hur de här ställena ser ut nuförtiden, säger han.

Finlandshajpen intresserar inte

Finland har varit sällsynt aktuellt i Sverige på sistone. Ländernas Natoansökningar har intresserat politiknördarna och Käärijäs framgång i Eurovisionen gjorde finsk musik mer relevant i Sverige än på länge. 

– Nog märks det lite i hur folk talar om Finland. Men jag tror att mycket handlar om att många är rädda för att Sverige ska gå förlorat och att landet är hotat från olika håll. Uppfattningarna om varifrån hotet kommer varierar, men i sådana sammanhang så verkar det som att Finland är ett land där saker inte har gått för långt åt något håll. Finland anses vara lite mindre röjigt och kanske också lugnare, försiktigare och mer moget.

Har ni inom Vasas Flora och Fauna tänkt ta vara på den svenska Finlandshajpen och göra en Käärijä-cover?

– Nja. Jag tror att om det blir för officiellt finländskt så aktiveras en grunddrift hos oss i bandet där vi minns att man alltid har varit lite utanför. Vi representerar någon slags motkultur både konstnärligt och politiskt. Då blir man ganska allergisk mot när människor kommer dragande med det officiella Finland och hur allt med Finland är så bra.

Då är det är knappast heller så aktuellt att följa Natospåret heller och göra en låt med typ Sabaton?

– Nej, precis. Det skulle ju vara väldigt konstigt. Jag fick en fråga om jag ville skriva på något slags upprop mot att Sverige skulle gå med i Nato. Det aktiverade sen igen en annan grunddrift hos mig. Jag tänkte att jag inte kan göra det, jag är inte svensk och har ingenting med det att göra. De får göra vad fan de vill.

Lyssna på hela intervjun med Mattias Björkas och hör hurdan musik han lyssnar på, vad han tänker om att roadtrippa i Finland och om man blir trött på att hela tiden skriva låtar i moll.