Alkohol, kläder och hyra – Vart går en studerandes pengar?

Studielivet är dyrt. Det kommer man dessvärre inte ifrån. Men hur mycket pengar går det egentligen åt under ett år? Jessica Nyberg gjorde upp en budget, bokförde varje köp hon gjorde under ett års tid och bad en ekonomirådgivare att bedöma hennes pengaanvändning.

En vacker dag i början av mina studier fick jag panik. Hälften av mina sparpengar hade gått åt till bara hyresgarantin, och trots att jag skulle ta så mycket studielån som möjligt så började jag tvivla på om jag skulle klara mig.

Jag ringde Matilda Hassel, ekonomirådgivare vid Marthaförbundet, och fick det häpnadsväckande rådet att skapa en budget. Och för att förtydliga, så bestod min budget endast av stöd och studielån.

Från och med den 1 oktober 2022 började jag skriva ner precis alla saker jag köpt. Allt från bananer till tvättmedel till alkohol. Plötsligt var det den 1 oktober 2023 och på min dator hade jag ett år värt av data om hur en studerande spenderar sina pengar.

Trots risken att kallas för en sociopatisk kontrollfreak så tänker jag att det här är sjukt intressanta saker. Om jag skulle ha vetat för ett år sedan i detalj allt jag vet nu, alla lärdomar, skulle jag inte ha oroat mig lika mycket.

Så varsågod. Vare sig om du sitter i samma sits som jag satt i för ett år sedan, eller om du alltid undrat vad en studerande lägger pengar på, så får ni en skymt in i mitt privata liv. Räckte mina pengar verkligen till eller inte?

Vart gick pengarna?

Min planerade budget var ganska optimistisk, och dessutom hade jag glömt budgetera för en hel del. Det är egentligen bara i december som jag hade ett betydelsefullt överskott. Jag reste hem till Jakobstad över jullovet och det sparade mig runt 50 euro.

Så för att svara på frågan som jag ställde i förra stycket: Nej, mina pengar räckte inte till.

Under mina studiemånader har jag sammanlagt gått drygt 900 euro på minus. Det är ungefär 113 euro per månad. Det underskottet blev jag tvungen att betala med mitt studiestipendium, mina värdefulla sparpengar samt ekonomisk hjälp från familjen.

För en studerande borde bostadsbidraget stå för 80 procent av hyran. Så är det ändå inte i Helsingfors om man inte har turen att få tag på en studiebostad. Bostadsbidraget täckte inte min hyra, ens tillsammans med studiestödet.

Mer krävdes också för att betala resten av mina fasta kostnader. Till slut hade jag kvar i genomsnitt 440 euro per månad för alla rörliga kostnader, så som till exempel mat.

Jag åt 66 gånger på Unicafés restauranger och använde 218 euro på tolv studieevenemang och halaren. Över 100 euro gick till att resa hem till Österbotten några gånger. Där har nylänningar en fördel rent ekonomiskt.

Jag spenderade i genomsnitt 30 euro i månaden på kläder och skor. Den här siffran skulle vara mycket högre om jag inte köpte nästan alla mina kläder från loppis. Jag använde i genomsnitt 31 euro per månad på produkter jag behövde, och 20 euro på produkter som gynnade min glädje.

Och ja. På ett år spenderade jag 480 euro på alkohol. Det betyder att jag gick på bar i genomsnitt 2 gånger per månad, vilket är helt normalt för en studerande.

Det finns också många kostnader som jag vill kalla för spökkostnader. Det är kostnader som kom från ingenstans eller som man kanske inte tänker på då man börjar studera. Hit hör hyresgarantin, hälsovårdsavgiften för högskolestuderande, studentkårens medlemsavgift och en saftig räkning från veterinären.

I efterhand kan jag konstatera att en husdjursförsäkring hade varit smart. På basis av spökkostnaderna kan jag också konstatera att det inte är helt gratis att studera på universitet.

Vad säger ekonomirådgivaren?

Fast jag själv tycker att mitt ekonomiska år ser helt okej ut så ringde jag upp Matilda Hassel, ekonomirådgivaren från Marthaförbundet som jag pratade med för ett år sedan. Efter att ha kollat på en sammanfattning av mitt ekonomiska år kunde hon ganska snabbt konstatera en sak.

– Det här ser ut som en helt normal studieekonomi, säger Hassel.

Yes!

– Men du sätter lite för mycket pengar på mat som en studerande.

Oj nej.

Jag blev ganska förvånad eftersom jag själv tyckt jag levt sparsamt med mat. Hassel förklarar att referensbudgeten för en kvinna som jag är cirka 260 euro för mat per månad.

Jag märker att jag i augusti och september spenderade så gott som dubbelt mer på restauranger och hämtmat än under de andra månaderna. Om man räknar medeltalet utan de dyra restaurangmånaderna blir det 276 euro per månad. Det är 16 euro mer än vad som kan förväntas av mig.

– Det är helt okej att i perioder, oftast på sommaren, spendera lite mer löst och ledigt. Det är viktigt att ha de perioderna så länge man sen kan gå tillbaka till det som är normalt för en, säger Hassel. Hon förklarar att det därför kan löna sig att skapa en skild budget för just sommarmånaderna och resor.

En annan sak som hon tog upp är att det är bra att skilja på glädje och produkter. Inte så att man inte skulle få inkludera glädje i budgeten, utan tvärtom.

– En budget ska inte exkludera det som är roligt, säger hon.

Det reflekterade jag själv också över. Skulle jag bara köpa det jag behöver för att överleva och och välja att se ut som en råtta så skulle jag inte ha spenderat lika mycket pengar. Men man måste ju leva också. Och de här villkoren är samma oavsett om man är studerande eller heltidsarbetare.

Glädjeutgifterna beror dessutom på ens egna prioriteringar. Jag lade kanske inte så mycket pengar på kläder jämfört med en vanlig finländare, men i stället började jag med en ny hobby. Istället för att köpa ett dyrt gymkort lade jag pengar på ett nytt spel till min födelsedag. Jag röker inte, men i stället gick pengar till att jag hade min katt med mig de första 7 månaderna under studierna.

– Därför kan vi inte jämföra oss med andra eftersom vi måste själva bestämma vad det är som är viktigt för oss, säger Hassel.

”Studerande klarar sig inte på studieförmånerna”

I och med regeringens planerade nedskärningar har jag blivit nervös. Det här eftersom jag inte ens med alla mina stöd och maxbeloppet av studielånet kunde betala för alla mina utgifter under det gångna året.

– Det är jättemånga som känner så där, det är ju helt fakta att en studerande inte klarar sig på studieförmånerna, instämmer Hassel.

Men vad ska man då göra om pengarna tar slut? Hassel påpekar att man alltid kan söka stipendium.

– Du förlorar ingenting på att ansöka allt vad du hittar. För i värsta fall så blir det inget av det men i bästa fall får du till exempel stöd för att köpa en ny telefon, svarar hon.

Hassel rekommenderar också att jag i fortsättning skulle skapa en ny kategori: Sparpengar. Förutom att köpa saker, skulle jag sätta undan lite pengar varje månad i ett sparkonto.

– Det skulle vara bra att få in i rutinen, säger Hassel.

Vad har jag då lärt mig av mitt år av budgeterande?

Att pengar finns till för att användas. Det är ändå synd att så många, inklusive jag, är väldigt beroende av studielånet och de sparpengar man råkar ha. Inflationen är ett faktum och bland annat kollektivtrafikbiljetterna och matkostnaderna har blivit dyrare, vilket märks i min statistik. Även om jag skulle jobba lite per månad skulle jag behöva ta studielån.

Jag anser ändå att alla ska få lyxa till det ibland med godare mat och andra glädjebringande saker. Matilda Hassel sammanfattar saken bra:

– När man har en välmående ekonomi och inte hela tiden behöver tänka om man har råd med någonting, så kan man lägga fokuset på något bättre.