Hoppa till innehåll

Kolumn: Vill regeringen öka på kunskapen eller mängden examina?

SU:s ordförande Julia Ståhle ifrågasätter regeringens kommande reform av högskolornas finansieringsmodell.

Trots den berättigade kritiken, har regeringsprogrammet också positiva sidor. Ett som jag värdesätter högt är de satsningar som man vill göra på högskolorna. Regeringen ska öka finansieringen och skapa tilläggsplatser, speciellt i Nyland. Utbildningsgraden i Finland ska höjas. Fantastiskt!

Samtidigt planeras en förnyelse av finansieringsmodellen för högskolorna, vilket i sig inte är negativt. Den modell man väljer och dess verkningar är det avgörande.

Nu planeras en modell där högskolorna får mer pengar ju fler studenter de tar in och ju fler studenter som blir färdiga inom utsatt tid.

Redan nu har högskolorna en finansiering som delvis grundar sig på avlagda examina. Nu är tanken att också antagna studerande då skulle påverka de resurser som högskolorna har att spela med. 

Minister Sari Multala, som ansvarar för reformen, sade i en intervju för Yle att det här inte är krav riktade mot studenter, utan på högskolorna. Men i praktiken faller det på studeranden då vi och våra prestationer är den bas som ger högskolorna sin finansiering. 

Då återgår vi till den problematik som jag ofta lyfter fram. Det finns inget egenvärde i att pressa folk att ta examen så snabbt som möjligt. Studietakten blir ju inte direkt långsammare då finansieringen är baserad på nya antagningar och examen. 

Bildning eller examensfabriker?

Fast det är klart att varenda en inte kan vara studerande i oändlighet, måste man inse att en långsammare studietakt har sina fördelar. På ett personligt plan kan en långsammare takt kännas bättre och inte lika utmattande. 

Man kanske hinner få arbetserfarenhet vid sidan om och man får tid att leva och söka sig själv i processen. I det finska arbetslivet räcker dessutom sällan enbart en examen, utan arbetssökanden behöver erfarenheter antingen i organisationer eller arbetslivet för att kunna ta nästa steg efter studierna. 

För att få dessa erfarenheter så brukar studietakten trappas ner mer eller mindre, vilket inte borde ses som negativt. Tvärtom, man är inte utbränd och blir en högutbildad skattebetalare. Win-win. 

Man kan också ifrågasätta hurdan nivån på undervisningen blir då kvantitet blir ett incitament istället för kvalitet. Detta har i och för sig synats redan till en del, då finansieringen sedan tidigare också till en viss mån baserats på avlagda examen. 

Ska vi lära oss för livet eller få papprena ut så snabbt som möjligt? 

Regeringsprogrammet är målsättningar – vissa bra och andra sämre. Men då man försöker nå målsättningar på ett sätt som antagligen sågar ner de mål om kunskapsnivå vi länge haft, kunde man fundera om. Det finns flera sätt att trygga högskolornas finansiering, modeller där studerande inte återigen hamnar i kläm.

Julia Ståhle är ordförande för Svensk Ungdom och högskolepolitisk sakkunnig vid Finlands studerandekårers förbund Samok. Hon ställer upp i EU-valet 2024.

Etiketter:

Vad tycker du?