Lider du av stress och ångest? Känns den moderna världens oändliga stimuli för överväldigande? För 50 euro i timmen kan du stänga ute alla yttre förnimmelser. Kalle Grönroos provade på hur det var.
Helsingfors. Stora Robertsgatan. Onsdag. Klockan 9.45. Det är skitväder och väldigt lugnt. Inte så konstigt för en gata full av barer, i och för sig. Men vill man hämma sina sinnen på mindre giftiga sätt, så finns ju också Float här.
Float är ett av flera företag i Finland som erbjuder floating, som dessvärre verkar vara det närmaste man kommer till ett svenskspråkigt ord för aktiviteten. Flytande låter ju inte alls trendigt och modernt. Isolering, vilket det ju i praktiken går ut på, låter ju å sin sida som ett straff.
Konceptet går ut på att man lägger sig i en ljudisolerad tank, som är ungefär 2,5 meter lång och 1,5 meter bred. Tanken är fylld med saltat vatten i kroppstemperatur. Inuti finns en grön knapp på ena sidan för att släcka tankens lampa och en röd knapp på andra sidan för eventuella nödfall. Men man drunknar knappast, vattnet i tanken når en höjd på ungefär 30 centimeter.
Flyttanken uppfanns av den smått excentriska amerikanska forskaren John C. Lilly på 1950-talet. Han nöjde sig inte med att bara flyta i tankarna, utan gjorde det också medan han var hög på till exempel ketamin eller LSD. Det här var inte direkt bra för varken Lillys eller flyttankars rykte.
Lillys experiment har ändå inte mycket att göra med dagens uppfattningar om flyttankar. Det här menar en av Nordens främsta experter inom floating, Anette Kjellgren. Hon är professor i psykologi vid Karlstads universitet, där man forskade om flyttankers effekter mellan 1997 och 2018.
– Flyttankar är lite provokativa även för forskare. Det involverar så lite teknik och specialisttänk. Det är helt enkelt för lätt, säger Kjellgren. Hon nämner muskelsmärta, utmattning och ångest som bara tre saker på en lång lista av krämpor som floating kan lindra.
Negativa sidor med behandlingen lär inte finnas, men när Kjellberg själv forskade i flyttanker så uteslöt hon gravida kvinnor och personer som har haft psykoser från att delta i undersökningarna. Om man har öppna sår så lönar det sig inte heller att lägga sig ner i en tank fylld med saltvatten.
En timme med bara sina egna tankar – topp eller flopp?
Jag lägger mig ner i tanken och släcker lampan. I tanken ackompanjeras jag av ambientmusik i 10 minuter. Den börjar snabbt störa. Jag vill ju inte känna något, för fan!
Efter att den har tynat ut känns det ändå verkligen som att jag svävar ut i intet.
Tanken är för smal för att kunna ligga i sjöstjärneställning. Ändå känns det som att jag flyter tiotals meter hit och dit i den. De enda gångerna illusionen bryts är när jag flyter in i tankens vägg.
Jag inser snabbt att jag har tappat tidsuppfattningen. Musiken som spelades i 10 minuter kändes som en halv timme, om inte ännu längre. Å andra sidan var det ingen bra musik heller.
Efter vad jag gissar att är en halv timme börjar jag vara ganska uttråkad. I tanken kan man bokstavligen inte kan bli distraherad av något, förutom eventuellt saltvatten i ögonen och kondens som droppar ner på pannan. Ibland hör man sina egna hjärtslag, vilket är både coolt och skrämmande.
Först efter ungefär 45 minuter, då tiden nästan är slut, börjar man på allvar känna sig avslappnad. Och fan så avslappnad man känner sig! Det här kunde man ju uppleva igen, tänker jag och kommer ihåg prislappen på 49 euro i timmen (med studierabatt).
Jag funderar på om det tog så länge att på riktigt slappna av eftersom min hjärna i flera år har blivit marinerad av sociala medier och det moderna samhällets uppmärksamhetsekonomi. En annan del av mig tror på att det beror på att det är svårt att hitta en bekväm ställning för min nacke.
Eftersom man varken ser eller hör något i tanken så är det man själv som är upphovsman till varenda tanke man tänker medan man ligger i den. Det här kan låta skrämmande, men det visar sig vara ganska trevligt.
Tankarna flyter i ett passligt tempo från den ena till den andra. Jag reagerar i efterhand på att så gott som alla tankar under floatingen var mer eller mindre positiva.
Tillbaka till verkligheten
Ungefär 10 minuter innan min tid i tanken är slut börjar musiken spela igen. Jag tänder lampan i tanken och flyter lite till. Det totala mörkret är nog hundra gånger bättre. Jag kliver snabbt ur tanken och ställer mig i duschen. Omvärlden känns lite främmande.
Kjellberg förklarar att för att en flyttank ska vara så effektiv som möjligt, så borde man ligga i en regelbundet, gärna mer än en gång i veckan. Effekten är starkast om man med jämna mellanrum ligger i en flyttank 12 gånger.
– Man kan också börja se på sig själv och livet ur ett annat perspektiv och fatta vad som är viktigt i livet. En del gifter sig, en del skiljer sig. Vi märkte också att floating kan hjälpa med att sluta röka, säger Kjellberg.
Efter duschen sätter jag mig i en soffa i foajén. Här kan man läsa estetiska tidskrifter eller lyssna på vinylskivor. Utbudet består av Mumford and Sons, Bonobo, Prince och en hel del andra artister som jag aldrig har hört om. Jag väljer att lyssna på en skiva med ett snyggt omslag.
Mannen i receptionen ger mig vatten och påminner om att dricka mycket under dagen. Jag inser först nu att jag känner mig ganska torr.
Efter att ha suttit cirka en halv timme i det estetiska rummet bestämmer jag mig för att det är dags att gå. Stora Robertsgatan är ännu tom. Det är fuktigt i luften. Jag är torr i munnen. Från himlen faller några sorgliga snöflingor.
Nog är jag ju ganska avslappnad ändå.
Studentbladet bjöds på ett gratis provbesök till Float Roba.