Kolumn: Kan man verkligen vara politiskt neutral?

Studerandeföreningar borde våga vara mera högljudda i den samhälleliga debatten, skriver SU:s ordförande Julia Ståhle.

Neutralitet ses av de flesta som något positivt. Sverige tog länge på sig i att gå inför ett NATO-medlemskap, Schweiz är symbolen för ett neutralt land och studerandeföreningar vill inte alltid ta ställning till dagspolitiken för att hålla sig utanför partipolitiken.

Men att ta ställning är inte att bli partipolitiskt bunden eller att sätta sig i ett block. Det låser inte organisationens åsikter, organisationen kan ändra ställning då världen förändras eller med en ny styrelse, till exempel.

Vi ser fler och fler studieevenemang där partipolitiska förbund inte är välkomna med, med grundtanken om partipolitisk obundenhet. En god tanke i sig, men samtidigt utesluter man en potentiell diskussion om aktuella politiska händelser som påverkar studerande.

Man får inte heller samma kanaler för direkt påverkan som man kunde få med ett aktivt samarbete mellan organisationer och partipolitiska ungdomsförbund.

Detta är något som slutligen skadar den ytterst viktiga intressebevakningen – vilket vi ser just nu. Att samarbeta betyder inte att man är partipolitiskt bunden. Det betyder att man är samhälleligt aktiv, att man har kanaler för lobbande och att man gör ett strategiskt påverkansarbete.

Neutralitet och tystnad blir ofta synonymer. Studerandeförbund, -kårer och andra organisationer behöver inte ta ställning till allting, men när det väl gäller borde man våga uttrycka åsikter.

Det finns aldrig en fullständig konsensus, inte heller inom partier. Men utan ställningstaganden blir man snabbt osynlig i de frågor där ens perspektiv kan ha en betydelse. Speciellt unga och studerande är en grupp som borde använda sig av allt det inflytande som vi kan få.

Vi är klart underrepresenterade i de beslutsfattande organen. Det här syntes konkret bland annat under coronapandemin och nu då det nödvändiga spartalkot orimligt slår ut över en grupp – oss.

I och med de nämnda nedskärningarna som nu drabbar unga och studeranden har vi sett att allt fler organisationer och studerandeförbund uttalat sig och velat träffa olika beslutsfattare. Det här är fantastiskt och något som man bör fortsätta med.

Det är mänskligt att politiker har sina kärnområden som de känner bäst till. Just därför måste man säkerställa att den egna
intressegruppens (också realistiska) meddelanden och önskemål lyfts fram från så många olika håll som möjligt. Det här uppmärksammar de problem som inte nödvändigtvis är synliga för dem som befinner sig i en annan livssituation.

Mediasynlighet och press utifrån är viktigt, men väldigt mycket av politiken sker i diskussioner, kontakter och träffar med beslutsfattare. Sålunda är det klokt att använda alla kanaler och kontakter för påverkan man har.

Det finns otaliga sätt att föra fram åsikter och jag uppmuntrar er alla att fortsätta vara aktiva. Var inte heller rädda att modigt använda er av alla de kontakter som ni knyter i olika sammanhang. Slutligen har vi alla ett mål; att skapa ett framgångsrikt Finland och ett samhälle som även i fortsättningen tar hand om alla, också unga och studerande.