Är Stockholm Sveriges bästa studiestad? Studentbladet tog reda på

När man i Finland pratar om svenska studiestäder är det främst Lund och Uppsala som dominerar diskussionen. Men också i Stockholm studerar tiotusentals människor på universitet, och skrapar man lite på ytan hittar man till och med ett studieliv.

Det är fredag förmiddag. Jag träffar Yannika Rönnqvist och Irina Grön på Stockholms universitets campus i Frescati lite norr om Stockholms centrum. Det tar ungefär en timme att gå dit från Vikingterminalen på Södermalm, om man alltså är dum nog att gå. Det finns en tunnelbanestation på campus. 

På vägen dit går jag förbi vad jag antar att är en hemlös person vid Roslagstull som sover på en bänk bredvid sin krycka och rollator. Lite senare läser jag i Helsingin Sanomat om en tonåring som har skjutits ihjäl i Västertorp.

Sådant kan man se i staden som enligt marknadsföringsbolaget Studentum är Sveriges bästa studiestad. Goda möjligheter till magisterstudier, lättillgängliga praktikplatser och Sveriges högsta genomsnittslön är bara tre av orsakerna till att guldmedaljen i år gick till huvudstaden.

Är Stockholm Sveriges bästa studiestad?

– Nej, säger både Rönnqvist och Grön efter lite funderande.

Varför har ni då valt att studera i Stockholm?

– Det är en ganska lång historia. Jag studerade internationella relationer i Warszawa i tre år, och jag kom till Stockholm under ett utbyte. Då var jag lite trött på att upptäcka nya saker och tänkte att det är ganska trevligt att kunna prata ens modersmål, så jag flyttade hit förra hösten, säger Rönnqvist som ursprungligen kommer från Vasa och nu studerar statskunskap vid SU.

Gröns väg till Stockholm var lite lättare. Hon studerade först historia i sin hemstad Åbo, men kände snabbt att hon behövde komma bort från både Finland och Åbo. Hon studerar på kulturvetarprogrammet vid universitetet.

– Stockholm kändes ganska nära och trevligt. Jag har familj här och har umgåtts ganska mycket här som liten och alltid tyckt om staden. Den är tillräckligt nära men tillräckligt långt bort, säger hon.

Det goda, det dåliga och de dryga

Rönnqvist och Grön har lätt att medge att Stockholm inte är Sveriges bästa studiestad. De verkar ändå vara rätt nöjda med sina val att studera här. Staden har ju ändå sina sidor.

– Jag tycker att Stockholm är vackert. Jag känner inte alls att jag lever i en studentbubbla, utan jag har ett par olika kompisgäng som man har lärt känna på olika sätt, säger Grön.

– Det känns som att människor kommer hit för att stanna, och de vänner som man skaffar här nu så kommer man troligtvis att ha i framtiden. Det här är inte en studiestad som människor flyttar från direkt då de blir färdiga, säger Rönnqvist. 

Dessutom finns det ju faktiskt ett studieliv i Stockholm, även om det är mer osynligt. Grön är med i Humanistiska föreningens styrelse, medan Rönnqvist är aktiv både i Samhällsvetenskapliga föreningen och Stockholms universitets studentkårs klubbmästeri. Klubbmästeriet använder halare, något som inte är så vanligt i Sverige.

– När jag flyttade så tänkte jag att Uppsala eller Lund skulle vara roligare i och med att det finns ett mer aktivt studentliv där. Nu har jag insett att Stockholm nog har ett studentliv, men att man själv måste vara mer aktiv. Det är inte så dåligt som alla säger. Om man en gång hittar studieliv så finns det nog ändå mycket att göra både här och på KTH, säger Rönnqvist.

– När jag började studera i Åbo så blev jag så gott som tvingad att ta del av studielivet, men här ordnades ingenting för nya studerande. Man kan nog engagera sig, men man måste leta efter det. Det kommer inte gratis som i Åbo, säger Grön.

Både Rönnqvist och Grön har ändå lätt att hitta på dåliga sidor med sin studiestad. Man måste leta mycket för att hitta studielivet, många studerande har redan en etablerad bekantskapskrets och har inget intresse av att träffa nya vänner, allt är dyrt och avstånden är långa.

Stämmer stereotypen om att stockholmare är dryga?

– Ja, den gör ju det. Det finns ju undantag, men många människor har nog näsan i vädret här, säger Rönnqvist. 

– Det är ofta så att man måste ta sig igenom ett skal. När man första gången träffar någon så kan man lätt få uppfattningen av att den är dryg, men när man lär känna dem och ge det lite tid så brukar det bli bra, säger Grön.

Inte aktuellt med Finlandsflytt

Både Grön och Rönnqvist reser till Finland åtminstone fyra gånger per år. Rönnqvist jobbar på Kulturkarnevalen, och kommer tre till fyra gånger per termin till Helsingfors i arbetssyfte. Hem till Vasa åker hon två gånger per år, till julen och sommaren.

– Men när jag reser till Helsingfors så betalar ju jobbet för det, säger Rönnqvist med ett leende.

Grön reser också hem till de längsta loven, men också ungefär en gång per höst och en gång per vår, oftast till påsken. Då tar hon båten. Hon har aldrig flugit mellan Sverige och Finland eftersom hon är flygrädd.

– Det är ju jobbigt att åka båt, men på natten är det inte så illa, säger hon.

Vad tänker Grön och Rönnqvist om att flytta tillbaka till Finland efter studierna då? Ingendera säger att de direkt är på väg tillbaka. Just nu ser det ut som att båda två stannar på västra sidan av Östersjön. För Grön är det ändå inte är garanterat att hon blir i Stockholm.

– Kanske jag flyttar till någon annan stad i Sverige, eller till Danmark. Jag vill inte jättelångt ändå, säger Grön.

Rönnqvist är mer säker på att hon stannar i huvudstaden.

– Det är väldigt skönt att ha byggt upp en kompiskrets och veta hur staden fungerar. Man behöver inte stressa så mycket över hur saker fungerar och man vet vem man ska umgås med om man vill göra det.

Både Rönnqvist och Grön betonar också att språket har en stor roll i deras val. Rönnqvist pratar inte alls finska, och Grön säger sig ha en för dålig finska för att kunna jobba på till exempel en myndighet.

– Jag vet inte vad jag skulle kunna jobba med i Finland, säger Grön.