Hoppa till innehåll

Maryna Shahova om att vara tillbaka i Kiev efter utbytet i Tammerfors: ”Alla känner någon som har dött i kriget”

Det tog tre dagar för Maryna Shahova att resa från Tammerfors till Kiev och sitt hemuniversitet Mohyla-akademin. För Studentbladet berättar hon nu om hur det är att studera i ett krigsdrabbat land och hur kriget syns på campus och bland studerandena.

– Det känns jättebra att vara hemma. De flesta av mina kompisar är här, och jag började få lite hemlängtan, svarar Shahova på hur det känns att vara tillbaka i Kiev. 

Det tog tre dagar för Shahova att komma hem till Kiev från Finland. Eftersom Ukrainas luftrum är stängt, gick vägen hem först via Warszawa. Därifrån tog hon en buss till Lviv, och från Lviv åkte hon hem till Kiev med tåg.

För trogna läsare är Shahova knappast ett främmande namn. I våras, när hon var utbytesstuderande vid Tammerfors universitet, ville hon tillsammans med några andra studerande ordna en utställning på campus för att uppmärksamma ukrainska studerande som har dött i kriget mot Ryssland. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.

En selfie på Maryna Shahova
Nu är stämningen på campus bra, men till vintern kan det bli sämre, tror Shahova. Bild: Maryna Shahova

Nu är hon ändå tillbaka i Kiev efter utbytet. Hon berättar att Kiev är säkrare än vad staden var i januari då hon flyttade till Finland. Luftvärnet har förbättrats och det finns gott om skydd på campus. Ett campus som hon beskriver som mycket mer levande än då hon åkte iväg.

– Förstaårsstuderandena har närundervisning, så det är betydligt fler människor här just nu. Förra hösten när Ryssland bombade Kiev kom det många utomstående människor hit eftersom universitetet var en av de enda ställena med fungerande internet och elektricitet. Men nu känns det som ett riktigt universitet, istället för ett ställe dit människor kommer då de inte har internet hemma, säger hon.

Kriget, som nu främst pågår i de östra och södra delarna av landet, visar inga tecken på att ta slut inom en snar framtid. Shahova säger ändå att stämningen på campus är god. 

För det arkitektoniskt otränade ögat påminner Mohyla-akademins fasad lite om Helsingfors universitets huvudbyggnad. Foto: Maryna Shahova

Så som på de flesta universitet är förstaårsstuderandena extra ivriga.  Shahova berättar att många studerande som hon har pratat med framför allt är taggade på att ha närundervisning och faktiskt träffa sina studiekamrater.

– Alla har ändå en känsla av att det här kommer att förändras på vintern och att det kommer att bli mer distansundervisning, i och med att bombningarna antagligen kommer att öka, säger hon.

Kriget syns också på campus

Även om Shahova säger att stämningen på campus är god så kommer man inte undan att kriget fortfarande pågår i landet. Hon säger att de flesta vid det här laget redan har blivit vana med luftvärnslarmen som regelbundet hörs om nätterna.

– Studerandena pratar om kriget varje dag. Nästan alla här har vänner som har dött i kriget. Vi kan låtsas att vi lever ett vanligt liv, tills någon påminner om någon som har dött eller som det har gått dåligt för, säger hon.

Många försöker ändå leva så vanligt som möjligt. För Shahovas hjälper det att gå på gym och teater så ofta som möjligt. Dessutom jobbar hon som florist.

Så här ser ett vanligt universitetsbibliotek ut i Kiev. Foto: Maryna Shahova

– Man blir galen om man inte gör vanliga saker, och alla har sina egna sätt att hantera det här. Mina vänner har också blivit mer sociala, och vi umgås och pratar mera med varandra än före det fullskaliga kriget, säger hon.

Tanken av att försöka leva som vanligt då ens hemland är i krig verkar ändå vara främmande för en del människor. Tidigare i år skrev Tammerfors studenttidning Visiiri en artikel om ukrainska studerande i Tammerfors, där bland annat Shahova intervjuades. 

I artikeln intervjuades sociologistuderanden Maria Mykhailenko, som berättade om en gång då hon var ute på en nattklubb i Tammerfors. Under kvällen fick hon frågan om kriget i Ukraina var slut, då hon ju trots allt var ute och dansade och såg glad ut.

– Jag tänkte att du inte kan vara seriös. Förväntar du dig att jag ska gråta dygnet runt eller?, sa Mykhailenko till Visiiri.

”Kiev släpper inte taget om mig”

Hur ser då Shahova på sin framtid i Ukraina? Hon är nu tredje årets kandidatstuderande i socialt arbete, och hon blir klar med sina studier nästa läsår. Efter det har hon tänkt på att studera kriminologi på magisternivå, men vad hon egentligen vill jobba med är inte ännu klart.

– Jag vill forska i socialpolitik, men jag trivs också jättebra med mitt jobb som florist och drömmer om att öppna en blombutik. Just nu kan jag inte välja mellan de här två, säger hon.

Hon berättar också att hon vill återvända till Finland någon dag, fast som turist. Då vill hon skida, njuta av den finska vintern och se norrsken. 

I mitten av september påminde vädret i Kiev om en finländsk sommardag. Foto: Maryna Shahova

– Jag såg aldrig norrsken när jag var här. Det känns som en väldigt finsk grej att se norrsken, och mina vänner undrade vad jag riktigt gjorde i Finland när jag inte såg dem, säger hon.

En sak är ändå säker. Shahova kommer att stanna i Ukraina, och i Kiev. Det är där som universitetet, jobben och vännerna finns.

– Jag älskar små städer som man kan gå överallt i. Jag drömde om att flytta till en liten stad, och sen flyttade jag till huvudstaden, säger hon med ett skratt och tillägger: 

– Här kommer jag nog att stanna. Kiev släpper inte taget om mig.

Kalle Grönroos är Studentbladets chefredaktör 2023-2024. Han är politices kandidat från Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Vad tycker du?