Sonja såg den extremaste fattigdomen i Malawi: ”Studerande kan drivas till självmord”

Studentprästen Sonja Jakobsson besökte Malawi i sydöstra Afrika i tre veckor i juli och augusti. Där såg hon fattigdom, sjukdom och svält, men också värme, drivkraft och en stark tro på utbildningens roll i att bygga upp ett samhälle.

Det var vinter i Malawi när Jakobsson reste dit i juli. Trots det beskriver hon vädret som den finaste finska sommaren. Temperaturen brukade ligga på mellan 25 och 30 grader. Det var ändå ingen solsemester när hon var där.

– Det var så fattigt att jag inte visste att sådan fattigdom fanns. Där fanns inte bättre områden eller sämre områden, ingen medelklass eller överklass. Alla är lika fattiga. Jag trodde att jag var mentalt förberedd för det, men det blev nog en stor chock, berättar Jakobsson om sitt första intryck av landet.

Jakobsson var i landet för att tala på en konferens för afrikanska studentpräster. Innan resan packade hon bland annat med 20 par skor, kläder, 40 bitar tvål, läsglasögon, pennor och anteckningsmaterial som hon gav åt befolkningen där. Hon åkte hem med tomma väskor.

– Malawi är ett lite bortglömt land. Det är enligt viss statistik det tredje fattigaste landet i världen efter Sydsudan och Burundi. Men sådana här länder där fattigdomen är konstant från generation till generation bryr sig medier inte riktigt om, säger hon.

Malawi blev ett självständigt land år 1964 efter att ha varit en brittisk koloni sedan 1891. 88 procent av landets befolkning lever i dagens läge på under två dollar per dag. En klar majoritet av landets invånare sysslar med något slags självförsörjande jordbruk.

– Det är ju vida känt att alla rikedomar från afrikanska länder försvinner in i fel fickor. Det var tröstlöst att se att folket jobbar så hårt, men aldrig blir rika på det de gör, säger Jakobsson.

Skulder kan driva studenter till självmord

Under sitt besök i Malawi tillbringade Jakobsson två veckor på Ekwendeni College of Health Sciences. De yngsta studerandena kunde vara 16 år gamla, skolan tog inte in sökande som var över 40.

– Också de studerande var fattiga. Hela byn och släkten skramlar ihop pengar för att betala för en ung persons högskoleutbildning i hopp om att den personen efteråt kan höja levnadsstandarden för hela byn, berättar Jakobsson.

Under sitt besök träffade Jakobsson 20-åriga Miness Mwambene, som studerar till sjukskötare och barnmorska på högskolan. Miness mamma lider av bröstcancer, och Miness är den enda av tre systrar som fortfarande har möjlighet att studera.

– Jag följde med Miness ett tag när hon gjorde sin praktik på en hälsocentral. Hon bemötte alla unga mammor som kom för att väga sina bebisar med sådan vördnad, värme och respekt att jag blev tårögd. Hon är värd att få bli klar med sin utbildning, säger Jakobsson

Efter att mamman har blivit för sjuk för att jobba har Miness inte kunnat betala för sin utbildning. Hon är kraftigt skuldsatt, och riskerar nu att förlora sin studieplats när läsåret tar slut i oktober.

– Jag fick höra av studentprästen där att det här är ett typiskt fall där en studerande kan drivas till självmord, säger Jakobsson.

En högskoleexamen kan vara avgörande för hela hembyn

Jakobsson har nu börjat samla in pengar för att betala för Miness senaste läsår vid högskolan. Hittills har hon samlat in lite över 700 euro av 1200 euro som hon behöver tills oktober. Under de kommande två åren försöker Jakobsson samla in sammanlagt 4600 euro. En högskoleexamen i Malawi kan kosta mellan 2000 och 5000 euro.

– Utbildning är den enda räddningen från att tvinga familjer att gifta bort sina barn. När man utbildar flickor så lär man dem om sina rättigheter och att de inte behöver gifta sig eller skaffa barn för tidigt, säger Jakobsson.

Hon förklarar att det är svårt att förstå hur en enda högskoleexamen kan förändra den ekonomiska situationen inte bara för en hel familj, utan också för hela byn. De som går en högskoleutbildning klart återvänder i praktiken aldrig till sina hembyar, men de använder ändå en stor del av sina inkomster på att höja levnadsstandarden i hembyn.

Om en by lyckas finansiera utbildningen för en enda bybo som hittar jobb efter sin examen, kan personen finansiera till exempel en brunn med rent dricksvatten åt hela byn.

– Studerandena i Malawi är väldigt drivna och stolta, eftersom de vet att utbildningen inte är en självklarhet. I Finland kan vi skaffa oss två eller tre högskoleexamina om vi vill, så är det verkligen inte där, säger hon. 

För många som börjar studera i Malawi går det ändå som det nu riskerar att gå för Miness. Det är inte ovanligt att pengarna tar slut under studierna och att de därför avbryts före en avklarad examen. Alla har inte en finländsk studentpräst som försöker hjälpa dem.

– Många lever i ständig stress eftersom de inte vet om de kan studera klart eftersom man ska betala terminsavgifterna. Hela deras liv hänger på utbildningen, säger hon.

Det pågår en insamling via föreningen Malawin Kummit för att rädda Miness Mwambenes studier. Referensnumret är 2024, kontouppgifterna kan du läsa här.

Studentbladet skrev också ett reportage från Malawi år 2019. Den artikeln kan du läsa här.