Klimataktivisten och studeranden Anders Brandt kritiserar hårt regeringens planer att skära i studerandenas sociala trygghet.
Orpos regering planerar nedskärningar på sex miljarder euro och har fattat ett politiskt beslut att genomföra dem på studenternas och de mest ekonomiskt utsattas bekostnad. Detta är oacceptabelt, och det är därför jag skriver denna kolumn medan jag deltar i studenternas ockupation av universitetets huvudbyggnad i Helsingfors.
De föreslagna nedskärningarna i bostadsbidraget kan resultera i en årlig inkomstminskning på över två tusen euro för studenterna. Men regeringen stannar inte där.
De planerar också att frysa indexhöjningarna av studiepenningen, vilket är ytterligare 300 euro som studenter kommer att förlora. Många av oss lever redan under fattigdomsgränsen och är tvungna att förlita oss på studielån. De stigande räntorna och inflationen sätter oss i en desperat situation.
Orpo försöker mjuka smällen med skattesänkningar, men sanningen är att de enda som kommer att gynnas är de allra rikaste. Detta är ett återkommande mönster i regeringens beslut.
De bekämpar inte de rikas skatteflykt och minskar resurserna för att bekämpa den gråa ekonomin och ekonomisk brottslighet. Orpo påstår att vi alla är i samma båt, men i verkligheten är Orpo och de andra rika i båten medan resten av oss håller på att sjunka. Nu vill de ta ifrån oss livbojarna för att spara pengar.
Under årtionden har regering efter regering genomfört nedskärningar som har försvagat vårt välfärdssystem. Samtidigt har man sänkt skatter till förmån för de rikaste, och resultatet är en växande förmögenhetsklyfta.
På 1980-talet ägde den rikaste tiondelen av befolkningen 35 procent av all förmögenhet, medan de idag äger över 50 procent.
Det finns dock alternativ. Vi kan göra nödvändiga besparingar för att balansera statsbudgeten utan att äventyra dem med låga inkomster. Vi vet att staten spenderar miljarder euro varje år på bidrag som accelererar klimatkrisen. Nyligen rapporterade Finlands Miljöcentral att skattebefrielserna för träbaserade bränslen kostar samhället tre miljarder euro årligen. Samtidigt ökar detta takten på naturförstöringen och bidrar till förstörelsen av kolsänkor.
Vi måste nu ställa oss själva frågan: Vill vi ha ett mer rättvist samhälle där alla har lika möjligheter, eller vill vi fortsätta på samma destruktiva väg? Det finns alternativ. Vill vi göra nedskärningar på bekostnad av dem som redan har det svårt, eller vill vi minska stödet till verksamheter som skadar klimatet och naturen? Ska vi ge mer pengar åt de rika eller dem som har minst?
Åsikterna i texten är skribentens egna.
