“Genusvetenskap är som en konfektask” 

Genusvetenskapens vara eller icke vara har under flera år varit ett diskussionsämne både hos universiteten och bland allmänheten. Behövs ämnet verkligen 2023, bidrog namnbytet till något konkret och hur ser framtiden ut för ämnet?

Nina Nyman, som idag är doktorand i genusvetenskap, bor i Ekenäs och 2005 inledde hon sina studier i religionsvetenskap vid Åbo Akademi. Där och då fanns int ännu ett kandidatprogram i kvinnovetenskap (som genusvetenskapen då hette), trots att det fanns både magisterprogram och doktorander i ämnet.

― Men från och med hösten 2006 inledde jag som första person i Finland kandidatstudier i kvinnovetenskap, säger Nyman.

Nyman säger sig alltid ha varit intresserad av feministiska frågor, och i gymnasiet blev intresset ännu större och så småningom insåg hon att hon vill arbeta med dessa frågor på heltid. Men det dröjde en tid efter studierna innan hon återvände till det akademiska: Under några år fungerade hon som chefredaktör för tidningen Astra, men sedan 2018 är hon tillbaka vid Åbo Akademi.

Från kvinnovetenskap till genusvetenskap

Att Nyman brinner för sitt ämne och dessutom är väl insatt i det blir tydligt när hon på Studentbladets uppmuntran berättar om ämnets historia och nuvarande ställning. I Finland är det idag möjligt att studera genusvetenskap vid åtta olika universitet, och det var faktiskt just Åbo Akademi som var först med att erbjuda sina studerande en möjlighet att studera ämnet. 

― Vid Åbo Akademi har ämnet funnits sedan 1986, samma år som jag föddes. Så genusvetenskap som universitetsämne är äldre än vad många tror, säger Nyman.

Som universitetsämne är genusvetenskap trots allt ett relativt nytt ämne, vilket har lett till att det omstöpts och ombildats en hel del under årens lopp. I början hörde ämnet till den statsvetenskapliga fakulteten, men numera räknas genusvetenskapen till den humanistiska vetenskapen. Ämnesområdet är brett och studerar både kulturen och samhället från ett tvärvetenskapligt perspektiv, och många olika teorier och metoder kan användas i ämnet.

― En genusvetare studerar bland annat hur olika maktstrukturer fungerar och ser ut i samhället. Maktstrukturer kan analyseras intersektionellt, alltså att man inte bara tar i beaktande kön, utan även till exempel frågor som ras, klass, sexualitet och funktion. Det är också populärt hos genusvetare att ha exempelvis litteraturvetenskap som biämne, eftersom ämnet är en kritisk vetenskap som kan appliceras på många andra ämnen.

För drygt tio år sedan bestämde Åbo Akademi sig för att ändra namnet på ämnet, som då fortfarande gick under namnet kvinnovetenskap. Orsaken bakom namnbytet var att ett nytt namn kunde fungera mer inkluderande och lyfta fram att ämnet inte enbart koncentrerar sig på kvinnofrågor. 

― Diskussionen bakom namnbytet handlade främst om det dåvarande namnet var tillräckligt beskrivande för ämnet. Genusvetenskap är inte ett perfekt namn eftersom ämnet är bredare än så, men lite bättre är det, säger Nyman.

En fördom som många har mot genusvetenskapen är att inga män är intresserade av ämnet. Nyman medger att majoriteten av de studerande är kvinnor, men intresset för genusvetenskapen ökar både bland män och kvinnor. 

― Varje år har vi mellan tre och sex studerande med genusvetenskap som huvudämne, men till exempel introkursen brukar ha runt fyrtio studerande. 

Konfekt framom chokladplatta

Trots att det i år står 2023 i kalendrarna anser Nyman att genusvetenskapen och feminismen fortsättningsvis behövs och är nödvändig för att samhället ska fortsätta utvecklas. 

― Det här är min högst personliga 3-stegs definition av feminismen: För att vara feminist behöver man dels se att samhället är ojämställt. Det finns massor av forskning som visar att samhället har en lång väg kvar att gå, till exempel har kvinnor sämre lön än män och diskriminering förekommer på många sätt. För det andra ska en feminist inte vilja att läget ser ut så här, och för det tredje ska feministen aktivt försöka förändra dessa strukturer. Och genusvetenskapen behövs främst för den första delen i min definition. Tyvärr råder det faktaresistens i samhället och i många debatter attackeras de faktabaserade inslagen. Det är konstigt, säger Nyman.

En annan fördom som ofta riktas mot genusvetenskapen är att en examen i ämnet inte leder till ett jobb utan att alla genusvetare förblir arbetslösa. Den här fördomen stämmer inte enligt Nyman, som också poängterar att genusvetare kan ha andra arbetsgivare än olika kvinnoförbund.

― Många arbetar som journalister, eller inom andra yrken som kräver kompetens att analysera samhället. 

Hur framtiden för genusvetenskapen ser ut vågar Nyman inte spekulera allt för mycket i. 

― Det är svårt att veta något om framtiden, men faktum är att genusvetenskapen grundades eftersom ämnet ansågs att vissa kunskaper och synvinklar hos andra ämnen fattades. Nu har många av dessa ämnen sina egna kurser där genusvetenskapen behandlas, säger hon.

Hon frågar sig själv vad som kan hända nu när genusvetenskapens kritik har hörts och hur och om ämnets roll och betydelse kan komma att förändras.

― Har vi spelat ut vår egen roll? Klart att det finns en risk för det, men jag tror ändå att ämnet behövs, för vårt samhälle och kultur behöver något som kritisk analyserat det. Dessutom får studerande genom ämnet så mycket olika typer av kunskap på kort tid; genusvetenskapen är mera som en konfektask i stället för en vanlig chokladplatta, säger Nyman.