Samlingspartiets seger i riksdagsvalet ses inte med blida ögon hos studerande

Årets riksdagsval är över för den här gången, men än återstår regeringsförhandlingar med allt vad de innebär. Studentbladet diskuterar söndagens valresultat med studerande vid Svenska social- och kommunalhögskolan, och även om det visar sig att resultatet var väntat hos de flesta finns oron för vad det kan få konsekvenser för dem där. 

Det är lunchtid som råder i Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors, och vid så gott som alla bord är det riksdagsvalet som diskuteras högt. Flera studerande skräder inte på orden, utan säger precis vad de tycker samtidigt som de gestikulerar vilt med armarna. Nathalie Koskinen, Sigrid Hult och Liam Törnqvist studerar alla tre journalistik vid högskolan, och ingen av dem är särskilt förvånande över söndagens valresultat där Samlingspartiet och Sannfinländarna blev de stora vinnarna och Socialdemokraterna visserligen behöll sina mandat men fick se sig slagen av högerpartierna. 

— Jag är inte förvånad över resultatet, och därför inte ledsen eftersom jag var förberedd på att det skulle gå så här. Men det är klart att jag inte ville att valet skulle sluta så här, säger Koskinen.

— Samma här, jag hoppades på ett annat resultat. Det som kändes mest i hjärtat var att se den politiska kartan och se hur sannfinländskt blå den var och att Sannfinländarna dominerade i Vasa valkrets, säger Hult, som har sina rötter i just Österbotten.

— Verkligen, men vi kanske glömmer bort alla finskspråkiga som faktiskt bor i Österbotten, påpekar Koskinen.

Inte heller för Törnqvist kom söndagens valresultat som en överraskning, och han anser att resultatet kunde ha varit ännu värre.

— Väljare tenderar att rösta på det motsatta om de är missnöjda med den nuvarande regeringen, säger han. 

Hur det slutgiltiga regeringen kommer se ut är svårt att spekulera i, men att Samlingspartiet och Petteri Orpo kommer sträcka ut en hand till Riikka Purras Sannfinländarna ser alla tre som troligt. 

— Orpo vänder sig till Sannfinländarna, säger Hult utan tvekan. 

Koskinen är mer tveksam.

— Jag vet inte, jag är inte så insatt i Samlingspartiets politik. Min finska är rätt så dålig och då kan det vara svårt att hänga med i all politik. Men eftersom Sannfinländarna blev så stora är jag rädd för att Orpo vill bilda regering med dem, säger hon. 

— Men Sannfinländarna är en vattendelare, det är många som inte tycker om dem, säger Törnqvist. 

Senast som Samlingspartiet ingick i den då Center-ledda regeringen blev följderna fatala för många studerande då bland annat universiteten fick se sina statliga finanser krympa. Att liknande nedskärningar ska ske nu är något som oroar. 

— Kan bostadsbidraget minskas för studerande? Eller studiestödet? Eller kan det bli frågan om terminsavgifter för studerande? frågar sig Hult.

— Jag tror att protesterna skulle bli väldigt stora om terminsavgifter infördes, så det tror jag inte att regeringen vågar sig på, säger Koskinen. 

Att många studerande mår psykiskt dåligt är välkänt, och samtliga tre är övertygade om att ytterligare nedskärningar skulle få stora följder för studerandes välmående.

— Det är ett så konstigt resonemang, att studerande mår dåligt och så skär vi ändå ner på allt stöd, säger Törnqvist. 

— Om det införs terminsavgifter eller stöden blir mindre så krävs det att studerande arbetar vid sidan om studierna, och då drar studierna ut på tiden, vilket är motsatsen till vad politikerna vill. Det är motsägelsefullt, säger Hult och Koskinen.

Pest eller kolera

Ida Slöör, ordförande för StudOrg, är inte heller speciellt överraskad av valresultatet, men försöker trots det vara optimistisk. 

— Det var ett spännande val och det positiva var att det sittande statsministerparet gick framåt, det är ju ovanligt. Men det är synd att De Gröna backade så mycket, men det talades ju mycket om att det här är ett statsministerval och då taktikröstade säkert en del på Socialdemokraterna säger hon. 

Största oron hos Slöör är att någon eller några grupper i samhället ska drabbas hårt av Samlingspartiets spariver på sex miljarder euro, och av naturliga skäl är det i första hand studerande som grupp som Slöör är orolig för. 

— Som studerande i Helsingfors, där allt är dyrt och där människor har svårt att klara sig ekonomiskt, är det klart att alla som studerar är en utsatt grupp. Jag tror inte heller att alla unga förstår vilken risk studielån faktiskt är. Lånen är lätta att lyfta, men alla vet inte vad de ger sig in på, säger hon. 

Också hon känner en viss ängslan över att den nya regeringen ska gå samma väg som Juha Sipiläs dito gjorde 2015. 

— Men det slutade ju inte så bra för dem, konstaterar hon. 

Två andra studerande som passar på att äta lunch dagen efter valet är Lina Larsson, som studerar journalistik, och Lina Frostdahl, som studerar statsvetenskap. Ingen av dem hurrar över söndagens valresultat, men om det måste välja mellan pest eller kolera är valet enkelt:

— Hellre Samlingspartiet är Sannfinländarna, säger Larsson om hur valresultatet känns. 

— Det var ett väntat resultat och taktikröstningen syntes, tycker Frostdahl.

Hon är inte imponerad av Samlingspartiets valkampanj eller politiken som de för.

— De gick ju på val med stora nedskärningslöften, men på dem låter det som att nedskärningarna inte kommer påverka människorna alls, men det är ju klart att vissa kommer drabbas, säger hon. 

Både Frostdahl och Larsson har flyttat till Helsingfors för studiernas skull (från Österbotten respektive Östnyland), något som påverkade dem på olika sätt inför valet. 

— I min hemkommun känner jag politikerna på ett annat och närmare sätt, men nu när jag bor i Helsingfors kändes det svårare att hitta en lämplig kandidat, säger Larsson. 

— Jag hittade en bra kandidat relativt lätt. Jag bor ju numera här och det som händer här påverkar min vardag. Men som blivande statsvetare är jag intresserad av politik och följer med vad som sker, men det kan vara annorlunda för andra, säger Frostdahl. 

Vad avgjorde när ni röstade – kandidaten eller partiet?

— Partiet. Ens röst går ju trots allt till partiet, säger Larsson.

— Instämmer, säger Frostdahl.