Det gick hett till då StudOrg, SHS, Codex och TF ordnade riksdagsvalsdebatt

Studentbladet var på plats då riksdagsvaldebatten som ordnades av StudOrg, Teknologföreningen, SHS och Codex ägde rum 22 mars i Hankens festsal. I panelen fanns en representant från alla de större partierna och trots litet strul med slideshowen löpte evenemanget sakligt och professionellt. Det är bara att lyfta på hatten åt alla arrangörer.

Evenemanget inleddes med ja-nej-frågor som politikerna svarade på i rad med hjälp av rödgröna ja-nej-skyltar. Här följde inga större överraskningar. Politikerna var oense om huruvida havregrynsgröt är det bästa morgonmålet och Wille Rydman (Sannf) var övertygad om att Nato ska få stationera kärnvapen i Finland. Dimitri Qvintus (SDP) visade sin förmåga att vinna hankeiternas förtroende då han efter att blixtsnabbt ha svarat jakande på huruvida försäljning av snus ska vara lagligt i Finland menande trummade på pucken i sin ficka.

Representanterna delades efter den inledande frågerundan in i grupper på tre där var och en hade möjligheten att svara individuellt på frågorna som ställdes. Först i tur var Dimitri Qvintus, Joel Harkimo (RN) och Päivi Mononen-Mikkilä (C). Här märktes det tyvärr att Mononen-Mikkilä tilldelats en rätt omöjlig position. Medan Qvintus och Harkimo knappt kunde hållas inom tidsramen på en minut med allt de har att säga om vad avgiftsbelagd utbildning skulle innebära kämpade Mononen-Mikkilä med att förstå frågan. Att blanda språk och kommunicera över språkgränserna är otroligt viktigt, men tyvärr blev Centerns representant i den här situationen alldeles överkörd av de andra politikerna. Varför Centern inte skickat någon med bättre språkkunskaper förblir ett frågetecken.

När Daniel Sazonov (Saml), Mia Haglund (VF) och Clarissa Back (KD) sedan intog scenen hettas debatten upp rejält. Samlingspartiet och Vänsterförbundet kommer som känt inte så hemskt bra överens och Sazonov och Haglund började genast gräla om balanseringen av statsbudgeten, medan Back snällt höll sig utanför. På frågan som handlade om huruvida en höjning av studiestödet borde tas med i regeringsprogrammet svarade Mia Haglund så här:

— Studerande är den enda gruppen i samhället som man förväntar sig att ska livnära sig på att ta lån. Studiepenningen ligger på samma nivå som när jag studerade, alltså en tid sedan, så jag tycker absolut att det är dags med en ordentlig höjning […] och den bästa sannolikheten att få med det i regeringsprogrammet är självklart att rösta på vänsterförbundet, för jag tror inte att något annat parti kommer att lyfta det här lika starkt som vi i regeringsförhandlingarna. 

Sazonov var inte övertygad.

— Det ser vi ofta med vänsterpartierna att de lovar mycket och glömmer alltid att berätta vem som ska betala för det och det är [ni i publiken] också, med framtidens skattepengar. Så det är viktigt att komma ihåg när funderar om man ska rösta på Vänsterförbundet.  

Studerande är den enda gruppen i samhället som man förväntar sig att ska livnära sig på att ta lån.

Mia Haglund

Vid det här skedet blev det som borde ha varit en debatt tre personer emellan definitvt en ordduell mellan vänstern och högern. Haglund svarade på Sazonovs invändning med att genom att motarbeta de skattelättnader som getts åt samhällets rikare ska man få in mera pengar till statsbudgeten. Här borde tiden varit slut, men konferencieren meddelade plötsligt att tiden nog räckte till för en till taltur på 15 sekunder till Sazonov. Den tog han gladeligen och beskyllde Vänsterförbundet för att genom att förespråka högre beskattning tvingar “de som arbetar och näringslivet” att betala.

Här tänkte nog alla att värdarna skulle gå vidare till nästa fråga, men då ropade Haglund “Om Daniel fick 15 sekunder måste jag också få”. Efter några om och men fick Haglund fem sekunder på sig att lämna en sista kommentar.

— Det är självklart att det är de som får mest som också ska bidra mest och det har de inte gjort.

— Det var mer än fem sekunder, hörs det genast från Sazonov, med en till taltur får han ändå inte utan diskussionen går vidare. 

Näst i tur stod Wille Rydman, Amanda Pasanen (Gröna) och Morris Liemola (SFP) som frågades om huruvida ett räntetak behövs för studielån. Liemola ansåg att det är oskäligt att studerande i första början tvingas skuldsätta sig och att den nuvarande lånebetonade modellen borde ses över. Här var Rydman av totalt motsatt åsikt. Han ansåg att lånet ska vara riskfritt, men att genom att uppmana studerande att finansiera sin studer genom lån sparar man samtidigt på offentliga konstnader och ger incitament till studerandena att “välja [sina studier] bättre”. 

Pasanen uttryckte sin oro inför Rydmans synpunkt i och med att studerandenas skuld, som hon poängterar, har fördubblats sedan 2017. Dessutom ser hon lånande som en sak som vissa studerande, till exempel de som inte har någon finansiell trygghet, inte vågar ta.

— Vi vet att människor som kommer från sämre socioekonomisk bakgrund […] vågar inte helt enkelt ta lån. Om det här hela systemet då baserar sig på att man ska ta lån så stänger vi dörrarna för jättemånga människor som annars säkert skulle vilja komma och studera, men de vågar inte ta den där risken[…]. 

Liemola lägger också till att en anna viktig lösning på studerandenas situation skulle vara att höja studiestödets inkomstgräns.

Även klimatet diskuterades av de här tre och Rydman fick första talturen.

—  Man måste konstatera att det är ett krig på gång i europa nu. Det är jätteviktigt att vi sköter om vår självförsörjning och att vi har tillräckligt mycket energi […]. Därför tycker jag att vi inte borde vara så hemskt ambitiösa vad gäller våra klimatmål.

Rydman ansåg att det inte finns en orsak att överskrida den europeiska nivån, utan att Finland borde sakta ner takten och satsa på säkerhet och trygghet istället, medan Pasanen ansåg att grön politik och trygghet inte utesluter varandra.

— Finland har en otroligt bra chans att ha ett överflöd av ren energi. Vi har en massa vindkraft som bara väntar på att få lov att byggas och vi har en massa solkraft. Så det ser faktiskt ganska bra ut med tanke på energiproduktionen och det här med att skrämma människor med att vi på grund av det här kriget och olika andra orsaker inte kommer kunna hålla fast vid våra klimatmål, det är bullshit!

Pasanen fortsatte med att argumentera att om man ger upp på grön energi kommer investerare inte att komma till Finland och vi kommer att hamna efter den globala utvecklingen. Hon såg det som en stor möjlighet för Finland att etablera en plats på den internationella marknaden.

Liemola poängterade att kriget som pågår i Ukraina borde få oss att inse hur ohållbart det är att vara beroende av fossila bränslen. Han såg precis den gröna omställningen som en möjlighet för Finland snarare än ett hot.

— Det är jätteviktigt att vi satsar på den gröna omställningen för via det kan vi få välstånd i det här samhället. Här nämndes tidigare frågan om hur man ska balansera ekonomin så här har vi en businesschans för Finland, men även en viktig uppgift att göra som land: att vara ledande i den här klimatkampen.