Studielån – ett krav för att klara sig eller extra klirr i kassan?

2017 genomfördes en studiestödsreform som innebar att studiestödet för studerande sänktes och allt fler studerande såg sig tvungna att lyfta studielån för att klara av vardagens utgifter. Andra såg chansen att ta ett relativt billigt lån med låga räntor för att kunna investera i den egna framtiden. Vilka är egentligen för- och nackdelarna med studielån – och är det verkligen ett rättvist system?

Att det är hårda ekonomiska tider som gäller för studerande blir uppenbart när Studentbladet träffar Etta Melander och Irja Vaateri på kafé La Torrefazione i Glaspalatset. De beställer varsin kopp te (som de får studentrabatt på) innan de slår sig vid ett bord i det trånga, men mysiga kaféet vars priser studerande nog inte har råd med varje dag. Båda studerar vid Helsingfors universitet, men har valt olika studieinriktningar.

― Jag studerar lingvistik för sjätte året, säger Melander. 

― Och jag utbildar mig till hushållslärare, jag är nu inne på mitt tredje år, säger Vaateri. 

För att få vardagen att gå runt hade de valt att lyfta studielån. På frågan om vad som utgör den största ekonomiska utgiften varje månad svarar de samstämt hyran. Trots att de bor i relativt små bostäder rör sig hyran kring fem hundra euro per månad. Melander, som hyr sin bostad privat, bor numera i Berghäll och säger att hon aldrig skulle klara av vardagen om hon endast fick studiebidrag. 

― Nej, det bidraget skulle inte ens räcka till hyran, och då ska jag ha råd med mat och annat också, säger hon.

― Jag hade tur som fick tag i en studentbostad eftersom hyran är billigare än på den privata bostadsmarknaden. Tidigare delade jag bostad med en kämppis, då var hyran lägre men då var mitt eget rum inte särskilt stort, säger Vaateri. 

Det är inte bara hyran som stigit under den senaste tiden, utan även maten kostar nu mer än vad den gjorde för några månader sedan. Också elpriset har skjutit i höjden, och att åka kollektiv har blivit dyrare. 

― Priserna för kollektivtrafiken höjdes och samtidigt drog de in på studentrabatten, säger Vaateri och ser frustrerad ut. 

Melander har studerat i sex års tid och därför använt upp alla sina studiestödsmånader och får därför heller inte lyfta studielån. Situationen var lättare i början av studierna när hon fick studiestöd och kunde lyfta lån. Att ständigt behöva leva på en liten budget som inte tillåter så mycket mer än att de dagliga behoven uppfylls, är tärande.

― Det finns väldigt lite pengar över till att göra något roligt på fritiden. Teater och liknande kostar mycket, och det kan vara ganska tufft att vara studerande om man inte har råd att göra något roligt ibland, säger hon. 

― Finlands studentkårers förbund, FSF, har inför riksdagsvalet en kampanj om att köpkraften hos studerande måste bli bättre. FSF kräver att studiepenningen stiger med åtminstone med 100 euro för att studerandenas köpkraft har under de fem senaste åren sjunkit med 100 euro, tillägger Vaateri. 

Att studerande som blir klar med sina studier inom utsatt tid kan kompenseras av Fpa med upp till en tredjedel av studielånet är både positivt och negativt enligt Melander och Vaateri. 

― Jag tror det kan tillföra en hel del stress för studerande och att de oroar sig för vad som händer om de bli sjuka eller liknande under studietiden. Till och med de minsta svårigheterna kan leda till stora ekonomiska förluster när studielånskompensationen kan förloras lätt, säger Vaateri.

― Jag tycker systemet är konstigt, för du har rätt att studera i sju år, men studielån får du bara lyfta under sex år. Det säger ju emot sig själv, säger Melander. 

Studerande uppmuntras att lyfta studielån av både banker och Fpa, och motiverar  det med att räntan på lånet är låg och att pengarna därför, nästan i alla fall, kan ses som gratis – något som varken Melander eller Vaateri håller med om. 

― Räntorna stiger nu, och det känns orättvist eftersom jag egentligen inte ens skulle vilja lyfta lånet, säger Melander. 

― Jag anser att det är fel att studerande är den enda befolkningsgruppen som är tvungna att lyfta lån för att klara av vardagen, alla andra får ju bidrag, säger Vaateri. 

Både Melander och Vaateri har bekanta och kompisar som befinner sig i samma situation som de. 

― En del av mina kompisar har föräldrar som kan hjälpa dem ekonomiskt, men det har ju inte alla, säger Vaateri. 

På frågan om hur det känns att ha lyft stora lån, ser Melander och Vaateri på varandra innan de börjar skratta.

― Mitt lån rör sig kring 16000 euro, och det är klart att det känns dåligt att ha de lånet. Men å andra sidan har jag inga andra möjligheter än att lyfta lån. Jag oroar mig nädå inte aktivt för hur jag ska betala tillbaka lånet, säger Vaateri. 

― Jag har nog vänner som oroar sig för framtiden och om de kommer hitta jobb i sin bransch och på sikt kunna betala tillbaka lånet, säger Melander. 

Att en del studerande lyfter lån för att investera i fonder, aktier eller helt enkelt föra över pengarna till ett bostadssparkonto tror Melander och Vaateri är ganska ovanligt, även om de känner till några studerande som gjort så. 

― Jag känner bara till en handfull studerande som haft råd att göra så, men av dem har flera haft inkomster på andra håll, eller så har de bott hemma under studietiden och inte behövt betala hyra. Men de flesta som studerar i Helsingfors är ju inte härifrån, så de är nog få som kan komma undan att betala hyra, säger Melander. 

― Jag känner en person som placerade en del av studielånet på sitt BSP-konto, men det är nog ovanligt. Man läser ju ibland om dessa personer som gör så här, men hon är den enda jag känner till som kunnat göra så. Jag förstår inte hur de har råd med det, säger Vaateri. 

Melander och Vaateri hoppas att det efter vårens riksdagsval sker en förändring för studerande och att exempelvis studiebidraget höjs – om inte är de oroliga för hur unga i framtiden ska våga börja studera. 

― Det finns en risk för att studielånen avskräcker unga från att börja studera. De som upplevde “laman” kan skrämma och påverka unga om farorna med lån, och det är speciellt unga från sämre ekonomiska förhållanden som är i farozonen för detta, säger Melander.

― Det är nog en oroande utveckling, instämmer Vaateri. 

Tid är pengar

En studerande som däremot kunnat utnyttja studielånet till sin fördel är Emilia Donner, som studerar för sista året vid Svenska handelshögskolan, där hon har haft finansiell ekonomi som huvudämne.

― Jag har alltid jobbat vid sidan om skolan, redan under högstadiet började jag arbeta deltid. På grund av det har jag alltid haft en extra inkomstkälla, och också på Hanken har det fungerat bra att kombinera studier med jobb, det är väldigt flexibelt där. Men jag har vänner som studerar vid andra universitet och där är det inte alltid lika flexiblet, säger hon. 

Förutom lönen som Donner fått har fått studiebidrag och lyft studielån, men trots det har hon känt av den senaste tidens prishöjningar. Matkassen har blivit dyrare och priset på hennes favorityoghurt har ökat med en euro. 

― Hyran är ju också en betydande del av mina utgifter. Jag är glad över att jag hunnit så långt i mina studier och att jag har ett jobb med bra lön. Personligen har det ekonomiska läget inte varit så illa för mig, men nog märks alla prishöjningar. 

Det ekonomiska intresset har Donner fått sina föräldrar, som sparade en symbolisk summa pengar till hennes som hon fick tillgång till när hon fyllde 18. Tack vare en hyfsad lön och studiebidrag har Donner sedan haft möjlighet att investera sitt studielån. Under årens lopp har hon utdelats dividender, som hon sedan kunnat återinvestera.

― Det är bra att redan i ett tidigt skede lära sig hur man kan investera i aktier och fonder eftersom det är en grundpelare i ens personliga ekonomi. Tid är pengar och redan små summor kan med tiden växa sig stora, säger Donner.

När man investerar sina pengar kan man välja att göra det antingen genom aktier eller genom fonder. Om man som studerande har ett kortsiktigt sparmål kan aktier vara rätt väg att gå, men för de flesta studerande lönar det sig att spara på lång sikt, och då är fonder ett bättre alternativ. 

― Det beror såklart på vilket mål den studerande har, men överlag är fonder säkrare. Men alla fattar sina egna beslut, så klart. Många banker har en räknare där det går att se hur mycket pengar man får om man exempelvis satsar 50 euro per månad under fem års tid och räntan är på en viss nivå. Då blir det ganska klart att också en liten summa har en stor betydelse, säger Donner. 

Hon har också hört om studerande som investerar en del av studielånet i ett så kallat BSP-konto.

― Reglerna för ett BSP-konto har nyligen ändrats, så jag har inte full koll på vad som gäller just nu. Men åtminstone inte ränta på ränta möjligt, men det finns förstås andra fördelar säger hon. 

Donners viktigaste råd till studerande som funderar på att investera sina pengar är att våga och fråga sig fram om man är osäker. 

― Oftast är det lättare än man tror, och det finns många som man kan be om råd av på vägen. Om målet är ett långsiktigt sparande är det inte nödvändigt att följa med börsen eller liknande, även om det kan vara roligt att titta till sitt sparande ibland. 

Donner skulle också gärna se fler kvinnor ge sig in på aktie- och fondmarknaden. 

― Om jag generaliserar lite så är tänker män oftast “hur svårt kan det vara?”. De övertänker inte. Kvinnor däremot vill först bli experter på ämnet innan de vågar testa. Därför borde det vara viktigt att lära ut grunderna i hur man investerar och göra det mer lättillgängligt, säger hon. 

Donner har inte känt dåligt samvete över att hon har haft möjligheten att investera en del av sitt studielån, utan hon känner sig lyckligt lottad.

― Det är tack vare mitt jobb som det har varit möjligt för mig att investera mitt studielån, utan mitt arbete hade jag behövt vända på varje cent. Att bo och studera i Helsingfors är dyrt, men kanske det hade gått att klara sig ekonomiskt om jag levde extremt sparsamt. Samtidigt är jag medveten om att alla inte har den här möjligheten. Jag har ett syskon som studerar vid Aalto-universitetet, och studierna där är väldigt krävande och det finns inte tid för deltidsjobb, säger hon. 

Räntorna kan oroa

Vid Folkpensionsanstalten, FPA, anser specialplanerare Ilpo Lahtinen att det är inte hör till deras arbetsuppgifter att kolla upp vad studerande använder sitt studielån till. 

― FPA vet inte vad studeranden gör med studielånen, och jag anser att det hör inte till oss. I praktiken vore det omöjligt att värdera vad som är lämpligt eller tillåtet, och svårt att kontrollera. Dessutom är studielån pengar som man bör betala tillbaka, säger Lahtinen.

Han påpekar att studielån, sett till historien, inte är ett nytt påhitt. På 1970-talet lyfte många studerande studielån, även om de inte alltid ens behövde lån för att klara sig, men från början av 2010-talet började dessa attityder förändras. Det riktigt stora förändringen skedde ändå 2017, när studiebidraget skars ner och studielån blev mer nödvändiga.

― Fler studerande var tvungna att lyfta lån, vilket förstås ökade deras skuldbelopp, men räntan var rekordlåg och farhågorna för skulderna var låg. Också sysselsättningsgraden var bra, säger Lahtinen. 

I takt med att studiebidraget minskat har även studerandes skulder ökat markant.  Studerande  som avlade en universitetsexamen (magisterexamen) 2010 hade vanligtvis ett studielån på 6 660 euro. År 2021 var skuldbeloppet däremot upp i 20 470 euro. Skulden ökar inte bara på grund av lån, utan räntekapitaliseringen bidrar också.

― Om en universitetsstuderande lyfter alla möjliga studielån, har han eller hon lyft ett studielån på 31 200 euro. Om räntan ökar från 0–0,5 procent till 2–2,5 procent så är det ännu inte en katastrof, men smärtgränsen kommer nog emot. Men ingen kan veta hur länge räntorna fortsätter att stiga och vad räntan är i framtiden. Det är förståeligt att den  allmänna ränteuppgången är oroande, säger Lahtinen.

Han tar också upp det faktum att studerande, när examen väl är tagen, kan befinna sig i väldigt olika ekonomiska situationer. En del kanske behöver lyfta bostadslån samtidigt som studielånet ska återbetalas, och idag är det inte självklart att en examen ger ett jobb eller en fast anställning. Dessutom har advokater och läkare i regel högre löner än bibliotekarier och socialarbetare (även om undantag finns), vilket innebär att de förstnämnda i många fall lättare kan betala tillbaka studielånet.  

― Jag vill ändå poängtera de goda sidorna som studielån har. Om en studerande avlägger sin examen inom utsatt tid kan FPA betala upp till en tredjedel av lånet. Ett räntetak på studielån skulle bli för dyrt, men lånesäkerheten måste förbättras på något sätt, så att unga studerande vågar satsa på utbildning i framtiden. Utbildning gynnas oss alla, och därför bör både samhället och individer investera i utbildning, säger Lahtinen.