Från Studentbladet till Ny tid

Studentbladet grundades 1911 och har sedan dess fungerat som språkrör för Svenskfinlands studerande. Tidningen har en lång, krokig och snårig historia bakom sig. Janne Wass, idag en välkänd chefredaktör för Ny tid, arbetade en gång i tiderna för Studentbladet – och han tror det var ett misstag för tidningen att överge pappersversionen och koncentrera sig på webben.

Det nya året har knappt hunnit börja när Studentbladet får sig en pratstund med Janne Wass, som en gång i tiden arbetade för Studentbladet. Året var 2006, och orsakerna till att Wass sökte sig till Studentbladet var många. Vid tidpunkten studerade han journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan, med nordamerikanska studier som biämne, men han var missnöjd med utbildningen, studierna drog ut på tiden och hans ekonomiska situation blev allt dystrare. Lönen som Studentbladet erbjöd var med andra ord välbehövlig. 

― Vid ett tillfälle tappade jag studiemotivationen och ägnade mig i stället åt en massa föreningsaktiviteter och fick lite småjobb här och där. Jag hade också flera bekanta som arbetet för tidningen och som pratat gott om det, så det var egentligen bara en tidsfråga innan jag skulle söka mig dit, säger Wass medan han tuggar i sig en ostsmörgås på Kahvi Charlotta.

Närmaste kollega på tidningen var Marina Wiik, och under året på Studentbladet turades hon och Wass om att vara redaktör respektive chefredaktör. Tillsammans gick de in för en “fruktansvärt ambitiös linje”, som Wass uttrycker det. 

― Vi försökte verkligen vara en auktalitetstidning för studerande, och vi skrev om många stora frågor, bland annat om FN och dess roll i världen och om klimatförändringar. 

Wass och Wiik ägnade också ett helt temanummer åt att skriva om den vid tidpunkten omtalade Smash Aasem-demonstrationen i Helsingfors, som slutade med polisen mer eller mindre omringade Kiasma och grep ett tiotal demonstranter. De skrev även en hel del om studerandes välmående och psykiska hälsa. Wass tror att Bolognaprocessen var en bidragande orsak till att studerande började må sämre och sämre.

― Studerande skulle bland annat slussas snabbare genom studierna, möjligheten att studera i sin egen takt och så länge man ville försvann. Det orsakade en stress för många och den mentala hälsan blev sämre, säger Wass.

Trots att läsarresponsen inte alltid var den Wass önskade är han än idag stolt över vad han och Wiik åstadkom under sin tid på tidningen. 

― Vi hade en klar linje att Studentbladet skulle vara en plats där studerande kunde diskutera olika samhällsfrågor, men vår insändarspalt drog inte alls. 2006 var en brytningstidpunkt där internet gjord entré och det påverkade nog, säger han. 

Förutom den nästan icke existerande insändarspalten bestod Studentbladet då av artiklar av tidningens frilansare och av de två redaktörerna i Åbo respektive Vasa. 

― Eftersom både jag och Marina studerade journalistik var det inte så svårt att hitta frilansare bland våra studiekompisar. Tack vare våra redaktörer i Åbo och Vasa kunde vi dessutom skriva seriösa reportage där alla studiestäder var representerade, till exempel så jämförde vi samtliga studentrestauranger i alla tre städer, säger Wass. 

Studentbladet satsade inte endast på långa reportage, utan hade med återkommande mindre spalter och serier. Staffan Småroos och Johan Gullmets hade en gemensamt spalt i varannan tidning, där de testade olika “aktiviteter” i sann Duudsonit-anda, och Lasse Garoff var upphovsmannen bakom en tecknad serie som gick under namnet Nytt från Nordkorea. Därtill hade Studentbladet, som då kom ut varannan vecka i pappersformat, en grafiker anställd på deltid och ytterligare en person som jobbade med annonser och marknadsföring. Hur stor budgeten var kan Wass inte säga på rak arm. 

― Vi hade ganska mycket annonser i tidningen, flera sidor, men då tyckte vi att det var alldeles för lite, säger han med ett skratt och passar på att ta dricka en klunk kaffe. 

Att ge ut en tidning varannan vecka kan bli stressigt för vem som helst, men enligt Wass jobbade han och Wiik av princip aldrig längre än till klockan tolv på natten: Allt går med lite planering. 

― Av någon orsak hade de som arbetade på tidningen innan oss haft och gått på mycket fester, men vi hade väldigt lite sådant. Vi satt trots allt i Nya studenthuset där massor av föreningar fanns, så det var en spännande plats. Men jag förstår varför Studentbladet senare flyttade därifrån, hyran var inte så billig, säger Wass. 

Trots höga ambitioner när det gällde Studentbladets innehåll fick Wass höra en hel del klagomål från läsarna. I Åbo och Vasa klagades det bland annat om att tidningen var för Helsingforsbetonat, något som Wass inte anser stämde. 

― Vi hade nog med artiklar om Åbo och Vasa i nästan alla nummer, men de flesta av våra medarbetare bodde ju i Helsingfors. Jag tror det var en naturlig redaktion från Åbo och Vasa, man ser alltid det som saknas. 

När Wass idag läser sina gamla ledare kan kan han“förstå varför de inte alltid föll Hankeiterna i smaken”, men trots det medger han att kritiken ibland kändes tung.

― Vi gjorde verkligen vårt bästa för att vara rättvisa, och om vi exempelvis skrev om partipolitik var vi noggranna med att att flera olika partier skulle få komma till tal. Vi försökte vara ett gemensamt debattforum, men ibland kändes det som att ingen såg vad vi försökte göra, säger han.

Webben har andra spelregler

Efter tiden på Studentbladet har Wass stannat kvar i medievärlden. Han har frilansat för Yle i flera år, vikarierat och utfört sin civiltjänst på Ny tid samt arbetat som utrikesredaktör för Hufvudstadsbladet. 2014 lämnade dåvarande chefredaktör Fredrik Sonck jobbet som chefredaktör på Ny tid, och Wass tog över. Han är tacksam för alla lärdomar som han fick med sig från tiden på Studentbladet.

― Det som jag tog med från Studentbladet var en viss psykologisk säkerhet, att jag varit chef och att jag kunde leda en redaktion. Jag var också van vid att redigera texter. Vår ambitiösa linje var också till nytta, för i och med den hade jag vant mig vid att hålla kontakt med frilansare och kommunicera med dem, våga tacka nej till artiklar som inte höll måttet och även ha ett ekonomiskt ansvar och se till att budgeten hölls. Allt detta var otroligt nyttigt att lära sig, säger Wass. 

Hur framtiden för mindre, nischade tidningar som Studentbladet och Ny tid ser ut vet han inte, men han siar gärna om den. Att tidningarna har en framtid och att de behövs är han säker på, men:

― Ny tid har fördelen att den tidningen har en betalande läsarkrets som består av finlandssvenska, rödgröna kulturintresserade människor som vill läsa djupa analyser och reportage. Ungefär hälften av vår budget består av prenumerationsintäkter, men läget är knepigare för Studentbladet, säger han. 

Enligt Wass har Studentbladet en bredare läsarkrets som inte har någon annan gemensam nämnare än att den består av universitetsstuderande. Inga gemensamma intressen finns. 

― Det är samma problem som Radio Vega har, att alla ska bli nöjda. På min tid utkom Studentbladet dessutom mer regelbundet, och det kan vara svårare att nå ut på webben. 

Att Studentbladet skrotade papperstidningen till förmån för webben tror Wass var ett misstag. Även om en tidningen kan spara en del pengar på att vara webbaserad och således spara in på tryckeri- och distributionskostnader, så måste också tankesättet hos tidningen förändras, anser Wass. 

― Man måste arbeta på webbens villkor, som är annorlunda jämfört med den tryckta tidningens. Hur åstadkommer man en bra läsupplevelse på webben? Många tidningar kämpar med det här problemet, inte bara Studentbladet. 

Enligt Wass borde Studentbladet och SSI tar sig en funderar över vad tidningen och föreningens uppdrag ska vara. Att Studentbladet publicerar artiklar två gånger i veckan på sin webbplats räcker inte i Wass ögon: Takten är för långsam, men resurserna räcker inte till för så mycket mer. 

― Resurser behövs alltid, så är det bara. Kunde Studentbladet komma ut som en månadstidning i stället? Vad ska tidningens nisch vara, ska Studentbladet faktiskt skriva om allt som händer i hela Svenskfinland eller borde man satsa på endast Helsingfors? Vad är syftet  med tidningen och vad kan den ge som andra tidningar och medier inte kan ge? Ska tidningen skriva personporträtt, rapportera från årsfester och studieevenemang, utföra grävande journalistik eller ha kolumner skrivna av studerande?

Samtidigt medger han det vore synd om Studentbladet frångick sitt uppdrag att fungera som ett språkrör för finlandssvenska studerande.

― Redan på min tid var det prat om SSI: roll, det är synd att SSI inte längre har en tyngre roll, för det var enda föreningen som kunde föra talan för alla svenskspråkiga studerande. 2006 var hela studievärlden en del av SSI, säger Wass innan han tar metron ut till Gräsviken, där Ny tid huserar.