“Att kommunicera med emojis är effektivt men inte grammatikaliskt rätt – åtminstone inte ännu”

Längtan efter att förstå hur världen fungerar och försöka lösa problem som ingen annan förmått lösa kan ibland vara inre drivkrafter som präglar hela ens liv. Studentbladet fick en pratstund med Kai Nordlund, professor i fysik, som fick det knepiga uppdraget att förklara sina upptäckter för någon som aldrig förstod någonting på fysiklektionerna i skolan.

Att Kai Nordlund och Helsingfors universitet levt i symbios med varandra under en lång tid är ingen överdrift. Det var här som Nordlund en gång i tiden studerade fysik, och som han sedan, som han själv uttrycker det, fick “en spikrak fysikkarriär” vid. På blott sju och ett halvt år efter studenten lyckades han doktorera i fysik – och då hann han dessutom också med sin militärtjänstgöring.

― Jo, det gick nog ganska snabbt, men grunden för mitt doktorerande lade jag redan under magisteravhandlingsskrivandet där jag började med min forskning, säger han ödmjukt. 

Sedan 1991 har Nordlund undervisat blivande fysiker vid universitetet, och 2003 kunde han titulera sig professor i fysik. Som lärare har han skapat flera olika kurser för studerande och även modifierat en del existerande kurser, samt varit med och skapat det första engelskspråkiga magisterprogrammet för internationella studerande – och intresset för naturvetenskaper har han fört vidare: Hans son har nästan valt att satsa på samma ämnesbana som honom. 

― Min pojke studerar kemi, men att dra en klar skiljelinje mellan materialfysik och kemi går inte. Jag har fått flera artiklar om fysik publicerade i kemitidskrifter. Totalt sett har jag fått över sex hundra artiklar publicerade, säger Nordlund. 

Att förstå naturen är drivkraften

Enligt Nordlund är fysik ett mångsidigt ämne som kombinerar såväl teoretiska som praktiska färdigheter. För att bli en god fysiker krävs en hel del, bland annat matematiska kunskaper på en hög nivå samt grunder i mekanik, ellära och så vidare. Till sin grund är fysik nämligen en experimentell vetenskap. 

― Hur får man en lampa att lysa och varför faller en kula som den gör är två grundläggande frågor som en fysiker kan försöka svara på. Det handlar om att förstå naturen, men om man inte jämför sina experiment med rådande teorier har man heller ingen fysik, säger han. 

Vetenskapliga och humanistiska ämnen ställs då och då mot varandra, som något slags motpoler, men enligt Norlund är det ett förenklat sätt att se på saken; i hans ögon behövs båda för att göra världen till en bättre plats. 

― Humanistiska ämnen behövs absolut, precis som naturvetenskapliga, för naturvetare kan inte ensamma svara på allt. Det är viktigt att alla vetenskapsgrenar finns med. 

Som exempel nämner han den pågående energibristen som råder i världen. Energiforskningen kan redan nu, tekniskt sett, berätta hur världen kan slå om till ett fossilfritt samhälle inom tjugo år. Men den förändringen kostar mycket, kräver eventuellt nya lagar och människor måste förändra sitt sätt att leva, och det är där som humanistiska ämnen kan hjälpa till. 

― Hur ska vi övertyga folk att förändra och acceptera en ny livsstil? Det kan beteendevetenskaper kanske svara på. Förfrågningar har visat att folk uppger att de är villiga att betala 30 procent mer för sina flygbiljetter om det gör flygande fossilfritt, men när det väl gäller så försöker de ändå hitta så billiga biljetter som möjligt, säger Nordlund. 

Grupparbeten har blivit svårare

Att undervisa i fysik är något som ligger Nordlund varmt om hjärtat. Under sin långa karriär har han inte lagt märke till någon kunskapsmässig förändring hos de studerande, förutom när gäller skrivandet.

― Det jag sett är att den skriftliga framställningen, både på svenska och finska, har blivit enklare. Men den äldre generationen har ända sedan grekernas tid klagat på de yngres språk och ansett att det blivit sämre, säger han med ett skratt. 

Enligt Nordlund är språket i en ständig förändringsprocess, och ett mer primitivt språk behöver i sig inte innebära något negativt. I vetenskapligt skrivande är tydlighet A och O, men att emojis en dag skulle accepteras i exempelvis en magisteravhandling tror han inte.

― Att kommunicera med emojis är effektivt men inte grammatikaliskt rätt, så de accepteras inte i vetenskapligt skrivande – än, säger han. 

När coronapandemin slog till med full kraft under våren 2020 fick Nordlund, likt alla sina kollegor, hastigt och lustigt slå om till distansundervisning. Universitetets laborationer hölls stängda i två månader, något som ställde till det för såväl fysiker som kemister. 

― Det var nog tufft, under de tre första veckorna av pandemin fokuserade vi bara på att hitta på lösningar för undervisningen. Jag har haft en del möten och liknande på distans, så Zoom var inte helt nytt för mig. Vi kämpade verkligen för att få laborationerna öppnade igen, och sedan dess har de inte varit stängda. Vi har undervisat där i mindre grupper än vanligt och följt alla säkerhetsföreskrifter. 

Hösten 2022 har undervisningen till stor del återgått till det normala, och Nordlund har inte noterat att nya studerande skulle ha sämre kunskaper i matematik och fysik när de inleder sina studier. 

― Nej, men å andra sidan har de som studerar här klarat sig bra i skolan. Men de har klart mindre erfarenhet av att samarbeta, göra grupparbeten och helt enkelt komma och studera på plats. Vi utbildar blivande fysiker för samhället och därför behöver de sociala förmågor. Mycket fungerar på distans, men inte allt, säger han. 

Han vill samtidigt passa på och tacka alla nationer och ämnesföreningar som aktivt ordnat program och evenemang för de studerande, och på så vis fått dem att komma tillbaka till campuset under hösten.

Kunde blivit historiker

Enligt Nordlund har intresset för fysik alltid funnits hos honom, men det var ingen självklarhet att han skulle studera just fysik. Han var nämligen också intresserad av historia och samhällslära, men att valet till sist föll på fysiken beror på att han tyckte att hans skrivande inte höll måttet.

― Jag funderade också på biokemi, men jag var klumpig av mig så det gick inte så bra i laboratoriet, säger han. 

Längtan efter att förstå hur världen fungerar var det som slutligen vägde tyngst när Nordlund fattade sitt studieplatsbeslut.

― Vad består matbordet av? En sådan fråga kunde jag grubbla över i gymnasiet. 

Trots att Nordlund älskar att undervisa är det ändå forskningen som driver honom framåt. Att försöka lösa problem beskriver han som fascinerande, och för ungefär tjugo år sedan var han med om kanske det största under hans karriär. Då var han med om att lyckas förklara varför kolbaserade material i en fusionsreaktor sönderfaller under sådana förhållanden som de inte borde sönderfalla under. 

― Det kändes fint att att få fram svaret på den frågan, och det lyckades tack vare en för den tiden ny simuleringsmetod. Det visade sig att de kolbaserade materialen alltid sönderfaller, så efter upptäckten kläs väggarna i en fusionsreaktor alltid med volfram, säger Nordlund.

Just nu drömmer Nordlund om att lösa hur nya, så kallade hög-entropi-metallegeringars atomer rör sig i höga temperaturer. En sådan legering består av flera grundämnen, och om Nordlund lyckades förklara atomernas rörelse kunde man på sikt skapa metaller som fungerar mer pålitligt i höga temperaturer – något som skulle vara revolutionerande för värme- och kraftverk, som då kunde fungera mer effektivt. 

― En sådan upptäckt kunde förklara hur atomer beter sig i en starkt blandad metall, något som ingen ännu för tjugo år sedan ens funderat på, säger han.