I det årliga tumultet i Åbo är det sist och slutligen varken glöggen eller rundan som i huvudrollen. De som verkligen gör evenemanget till vad det är är deltagarna: glöggrundarna. Studentbladets redaktör Ivar Sundman var på plats på Domkyrkotorget med kameran i högsta hugg för att fånga festens anda.
Glöggrundare – Substantiv
- uttal: /ɡləːɡrundarɛ/
- person som deltar i glöggrundan i Åbo
Besläktade ord: glöggrunda, spelare
För mig som en fotograf har det alltid varit svårt att fokusera på annat än människor. Jag märker alltid i efterhand då jag går genom bildmaterialet att mitt öga naturligt dragit sig till människor, trots att det från början inte ens varit min plan. Den här gången, när min uppgift var att rapportera om Glöggrundan föreföll det sig ändå naturligt att deltagarna, glöggrundarna, fick stå i rampljuset.
På grund av rent logistiska skäl kom jag på plats med min kamera först kl 20.00, då överraskningsartisten Lakari SAX, saxofonist och DJ, började sin spelning. Vid det här skedet hade barrundan redan hållit på ett bra tag och det märktes på publikens energinivå. Det dansades och skränades hejvilt och plötsligt hade några ekonomer fått med sig så gott som hela folkmassan i ett långt tåg.
Glöggrundarna är inte rädda för kameran, snarare tvärtom. Jag är ofta nervös inför att fotografera, men på Domkyrkotorget i Åbo kunde jag glömma all oro. Folk kom rusande från alla håll för att få finnas med på bild. Ibland hann jag inte ens prata med de poserande innan de försvann tillbaka in i folkvimlet.
Efter spelningen fick jag nöjet att prata med artisten Lakari SAX. Kristian Lakari, som han egentligen heter, berättade om sin bakgrund som klarinettist och hur han bytte till saxofon efter att ha hört en kompis spela i Värnpliktsmusikkåren. Formatet som han använder, att kombinera en dj-set med ett akustiskt instrument är ovanligt, i alla fall i den finska musikscenen. ”Jag har hämtat mycket inspiration utomlands” säger han. Vid sidan om musiken är Lakari också utbildad pilot.
Röda Korsets arbetare var på plats för att upprätthålla säkerheten. Jag närmade mig dem instinktivt på finska, men språket ändrades tvärt. De konstaterade att det för säkerheten är mycket hjälpsamt att på ett sådant här evenemang ha svenskspråkig personal. ”Vi tar nog väl hand om dem” säger Anna Lönngren och kollegorna instämmer.
Efter att ha besökt Domkyrkotorget och följt med stämningen där drog jag mig vidare för att träffa bekanta och fortsätta kvällen i minde professionella sammanhang. Runt klockan två på natten då jag gick ner för Nylandsgatan nådde ryktet mig: på en av efterfestlokalerna hade brandlarmet gått och samtliga efterfestare evakuerats. Ett vittne för händelsen, Sara Spilling, berättar.
”Vi hörde först ett högt pipande ljud mellan klockan 12 och 1 från det mindre rummet bredvid dansgolvet där scenen med artisterna var. Inte så länge efter meddelade artisterna i mikrofonen att det är brandalarm och att vi alla måste ta oss ut så snabbt som möjligt. Vi fick stå ute en god stund men då vi inte fick nån fortsatt information började de flesta ta sig inomhus till pizzerior i närheten eller andra efterfester. Vi fick våra jackor igen närmare klockan 3 efter att vi köat in till Pryzm igen.”
Helt utan dramatik löpte kvällen alltså inte. Som tur löste sig allt till slut och ingen tvingades gå hem utan jacka i decembekylan.
Ivar Sundman
Ivar Sundman (hen/hens) är klimat- och människorättsaktivist, studerande och redaktör på Studentbladet 2022-2023.