Efter en mindre tids turbulens med nedläggningshot och debatt om ämnet ens behövs i dagens samhälle, ser läget för professuren för nordisk litteratur stabilt ut igen. Studentbladet fick träffa Kristina Malmio, som bjöd på pepparkakor, lästips och citat som hon själv anser vara något provocerande.
Det är bråda tider som gäller för den nya litteraturprofessorn i nordisk litteratur, Kristina Malmio. Undervisningen vid Helsingfors universitet har endast varit igång under några veckor och ett par dagar efter Studentbladets intervju ska Malmio resa till Norge för att föreläsa på ett seminarium. Hon löser igenom några sista dokument, skriver upp några viktiga minnesord och tar därefter fram en stor burk med pepparkakor.
― Jag kommer ursprungligen från Tammerfors, men flyttade till Åbo i samband med att jag började studera filosofi vid Åbo Akademi. Men efter några år bytte jag studielinje och började studera litteraturvetenskap, men filosofistudierna lämnade nog spår hos mig. Jag skulle säga att grunden för människans fortsatta tänkande läggs under de två första studieåren, säger Malmio.
Efter avslutade studier och flera år som bestod av olika vikariat, lektorat och positioner vid Nordica, var det just Malmio som fick ta över den omdebatterade professuren i nordisk litteratur. Innan Malmio tog över var det författaren Ebba Witt-Brattström som innehade professuren i tio års tid – inga små skor att fylla med andra ord.
― Det var administrativa orsaker och ekonomiska problem som ledde till att det tog ett år att fylla vakansen, men i jämförelse med en del andra ämnen vid fakulteten skedde detta snabbt, säger Malmio.
Vid Helsingfors universitet finns minst 28 professurer för undervisningen på svenska på områden som bestäms genom en instruktion. Professurerna vid Svenska social- och kommunalhögskolan hör inte till ovan nämnda professurer. Vid Helsingfors universitet finns en nämnd med uppgift att utveckla och samordna den svenska undervisningen.
― Lagen föreskriver inte på vilka områden de här svenska professurerna skall finnas. Om den saken bestämmer universitets styrelse genom en instruktion. Enligt gällande instruktion finns det vid Humanistiska fakulteten minst fyra professurer för undervisningen på svenska. Fakulteten har valt att dessa finns inom filosofi, historia, nordisk litteratur och nordiska språk, förklarar Malmio.
En omfattande debatt bröt ut om professurens fortsatta existens: Skulle den få fortsätta finnas till? Och hur länge kunde man vänta med att lediganslå tjänsten?
― Det finns risker med att vänta med att uppfylla en professur. Vi har många doktorander på vårt forskningsseminarium, om det inte finns någon professor finns risken att de också försvinner och sedan måste man börja från noll med att få tillbaka dem.
Malmio är glad över det fina stöd som professuren fick från de nordiska länderna. Enligt henne är professuren betydelsefull för den finlandssvenska kulturen.
― Vi utbildar förlagsmänniskor, litteraturkritiker, bibliotekarier, lärare, författare… Därför behövs professuren, slår Malmio fast.
Varför mår studerande dåligt?
Att bli bättre på att uppmärksamma varför litteraturvetare behövs är något som litteraturvetare, enligt Malmio, borde bli bättre på. Hon är också trött på att ständigt få höra om att litteraturvetenskap bara är “flum” – till skillnad från ämnen som fysik och ekonomi.
― Det här kanske låter provocerande, men även fysik och ekonomi kan sägas vara spekulativa ämnen. Också de bygger på teorier och gissningar. Å andra sidan är ju Finland ett land för ingenjörer, säger Malmio.
Litteraturvetare jobbar med något konkret, texter. Malmio menar att den kunskap som finns i böcker inte finns någon annanstans. Böcker, litteratur, är en rik källa till kunskap. I hennes ögon finns det något i människan som gör henne till en berättande varelse.
― Hur påverkas vi av det vi läser? Hur kan vi lära oss att läsa på ett mer analytiskt sätt? I dessa tider är det viktigare än någonsin att vi kan läsa på ett analytiskt sätt. Litteratur och komplexa texter fungerar som ett bra verktyg till det: Den gör oss lyhörda, förför och undervisar oss och ger oss en bild av världen. Litteraturvetare är experter på att tyda texter och på att analysera hur de påverkar mottagaren. Bland annat därför behövs vi humanister, säger Malmio.

Under de senaste åren har de olika ämneslinjerna vid Helsingfors universitet genomgått flera reformer, och nuförtiden fungerar det första året som en introduktion för de studerande. Mer allmänna kurser förekommer innan de studerande sedan väljer sin huvudinriktning.
― För nordisk litteratur betyder det våra intagna kan nosa på både nordiska språk och nordisk litteratur innan de väljer huvudämne, förklarar Malmio.
Hon har lagt märke till hur kunskapen hos de intagna varierar beroende på vilken generation de hör till. Som exempel nämner hon att kunskapen om de europeiska och svenska klassikerna generellt sett har minskat hos de yngre, som samtidigt har bättre koll på barn- och ungdomslitteratur.
― Dagens studerande är verkligen insatta i barn- och ungdomsböcker, så där har föräldrarna helt tydligt läst för dem och det har burit frukt, säger Malmio.
Överlag anser Malmio ändå att beläsenheten har blivit smalare och samtidslitteraturen populärare.
― Dagens studerande har kanske inte läst Dostojevskij och endast sett Jane Austens böcker på tv eller som film. Å andra sidan är de bra på muntliga presentationer och på att ge kurskamraterna respons.
Något annat som Malmio noterat är hur dåligt dagens studerande verkar må, och i hennes ögon har något hänt redan innan coronapandemin. Hon hade lett ett forskningsprojekt och när hon återvände till undervisningen var det tydligt för henne att något inte stod rätt till hos de studerande.
― Det här var strax efter 2015 och jag frågade mig själv vad som har hänt. Är det resultatet av den ökade digitaliseringen? Eller beror det på de stora gymnasie- och universitetsreformerna som drevs igenom? Universiteten fick mindre pengar från staten och personalen minskade därför. Eller är det de ökade kraven på att de studerande snabbt ska bli utexaminerade? Ser vi konsekvenserna av det nu?
Boktips, tack
Att prata med en professor i nordisk litteratur, och inte be om boktips, vore inte mindre än skandal. Malmio själv läser, som hon uttrycker det, hela tiden och överallt: på tåget, i soffan, på kaféer. Vid tiden för intervjun är det James Joyces The Dubliners som hon slukar.
― Jag har ett stort behov av klassiker, även om jag också försöker läsa nyutgivna böcker. Mycket av det jag läser är jobbrelaterat eller forskningsrelaterat, säger Malmio.

Johanna Holmströms senaste bok, Handbok i klardrömmar, ser hon fram emot att läsa. En ny favorit är poeten Linnea Axelssons Ædnan.
― Poesin just nu är väldigt kreativ och skapar något nytt, medan prosan tenderar att dra åt Nordic Noir, som trots allt är intressant och som bidragit till en ny bild av Norden och välfärdsstaten, säger Malmio.
Att utse en favoritbok visar sig vara omöjligt för Malmio, som dock har många minnesvärda böcker för olika tillfällen och humör. Trollkarlens hatt av Tove Jansson läser hon när hon känner sig desperat, medan Elmer Diktonius dikter får henne på gott humör.
― Klassiker fungerar alltid. Fredrika Bremer, Jane Austen, Virginia Woolf… Johanna Holmströms novellsamling Camera Obscura var otroligt bra. Men ljudböcker är inte min grej, böcker ger en annan känsla. Om man vill få bättre koll på böcker och litteratur så rekommenderar jag att läsa den som vunnit eller varit nominerade till Nordiska rådets litteraturpris under de senaste tio åren, säger Malmio.