Studentbladet grundades 1911 och har sedan dess fungerat som språkrör för Svenskfinlands studerande. Tidningen har en lång, krokig och stundvis snårig historia bakom sig. Thomas von Boguslawski, idag ett välkänt ansikte på Svenska Yle, var en gång i tiderna chefredaktör för Studentbladet – och han ser tillbaka på sin tid på tidningen med glädje och eftertänksamhet.
Året var 2002 och Thomas von Boguslawski hade nyligen fått sina kandidatpapper från Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors, där han studerat journalistik och kommunikation. Han och studiekamraten Ingemo Lindroos sökte jobben som chefredaktör och redaktionssekreterare, och fick dem. Då huserade Studentbladets redaktion i Nya studenthuset.
― På min tid var jobbet upplagt så att jag och Ingemo bytte arbetsroller efter sex månader, så att vi båda fick testa på att vara chefredaktör respektive redaktionssekreterare, säger von Boguslawski.
Enligt Thomas var tiden på Studentbladet spännande och utmanande. Papperstidningen gavs ut varannan vecka och förutom Thomas och Ingemo arbetade ett gäng frilansare och fast anställda medarbetare för tidningen. Redaktionen hade tillgång till några stora stationära datorer (som Thomas påpekar att var bra med den tidens standard) och digitala kameror var relativt nya på marknaden. Arbetet var på heltid och det kunde bli många sena kvällar på redaktionen, speciellt när tidningen skulle gå i tryck.
― Allt material kunde inte skickas elektroniskt till tryckeriet i Vanda, för vissa fonter och typsnitt som tidningen använde fanns inte där. Därför måste vi rent fysiskt besöka tryckeriet och lämna in del material på plats.
Thomas minns att Studentbladet hade en egen webbplats där tidningens kontaktuppgifter fanns, men inga artiklar publicerades där. Sociala medier existerade inte, och Thomas tror att Studentbladet på grund av det fyllde en funktion som Facebook och Instagram idag har tagit över.
― Studentkårer och olika föreningars annonser om evenemang och liknande upptog nästan alltid ett uppslag längst bak i tidningen, säger von Boguslawski.
Klimatkriser och framtidsångest
Eftersom Studentbladet kom ut varannan vecka gällde det för Thomas och Ingemo att hänga med i nyhetsvärlden. En fråga som var brinnande aktuell under våren 2002 var kärnkraften. Thomas kommer ihåg att regeringen fattade ett principbeslut om kärnkraftverket Olkiluoto 3 i januari 2002 och att riksdagen gav sitt godkännande i maj 2002, vilket fick de Gröna att lämna regeringen i protest. Själva reaktorn började inte byggas förrän 2005.
― Då var ju klimatkrisen inte i ropet, men jag minns flera demonstrationer som ordnades mot Olkiluoto 3. Nu är det ju i stället gas och olja som ses som de stora klimatbovarna. Klimatfrågor borde vi kanske ha skrivit mer om, funderar von Boguslawski.
Helsingfors universitets campusområden förändrades och universitet byggde bland annat ut nya områden i Vik och Mejlans. Den finländska ekonomin var god och växte hela tiden.
― Sedan genomfördes det även några fakultetsreformer som studentkåren inte var så förtjust i. Det var nog en spännande tid med mycket som hände, säger von Boguslawski.
Han upplever att framtidstron var starkare då, inte bara i samhället i stort utan också bland studerande.
― Internationella undersökningar pekar på att vi är finländare är världens lyckligaste folk, men hur mår våra studerande? Det finns en allt hårdare press på de som studerar redan i gymnasiet och folk blir utbrända när de är fyrtio år gamla. Sådana här frågor skrev vi inte heller tillräckligt om under min tid på Studentbladet. Då var USA:s krig i Afghanistan aktuellt, men inte skrev vi om hur det påverkade de studerande.
Han drar en parallell mellan USA:s krig och det pågående kriget i Ukraina.
― Rysslands invasionskrig i Ukraina påverkar ju säkert också folks framtidstro i allra högsta grad, säger han.
Höj studiebidraget (och lönerna)
När Thomas var chefredaktör för Studentbladet gavs tidningen också ut i Åbo och Vasa, och tidningen hade lokalredaktörer i båda städerna, plus en drös kolumnister, illustratörer och annonsörer. Mycket av arbetstiden gick ut på att hålla kontakten med alla medarbetare och särskilt telefonen var ett viktigt arbetsredskap.
― Visste mejlade vi också, men då var nog telefonen viktigare för det dagliga arbetet, säger von Boguslawski.
Han minns att tidningen hade en väldigt produktiv Vasa-redaktör som, naturligtvis, bland annat skrev om Pampas nationaldag. Trots det förekom det redan då klagomål från Vasa och Åbo, som ansåg att Studentbladet inte skrev tillräckligt om vad som var på gång där, utan att Helsingfors fick för uppmärksamhet och utrymme i tidningen.
― Vi ansträngde oss verkligen för att tidningsutrymmet skulle vara rättvist fördelat mellan alla studiestäder. Vi hade en whiteboard på väggen där vi skissade upp tidningen och räknade sidorna, säger von Boguslawski.
Idag har Tomas gått vidare från Studentbladet och arbetar för Svenska Yle, där han har arbetat både för radio och tv. Han har mest skrivit om politik och Riksdagshuset har därför blivit som ett andra hem för honom. Tiden på Studentbladet var viktig och meningsfull för honom och gav honom ett självförtroende som han är tacksam för.
― Förutom självförtroendet fick jag massor av erfarenhet av att jobba för Studentbladet. Jag lärde mig att bygga upp egna arbetsrutiner och det har jag fortfarande nytta av. Lönerna som vi och våra medarbetare fick borde definitivt ha varit högre, det hade höjt tidningens anseende.
Thomas hoppas och tror att Studentbladet har en viktigt roll att spela för de svenskspråkiga studerande även nu när internet tagit över och allt fler skippar papperstidningar.
― Jag hoppas att tidningen kan leva vidare och att den kan fortsätta vara ett språkrör för alla studerande i Svenskfinland. Mycket av det som vi skrev om då är aktuellt även nu, till exempel att studiebidraget borde höjas, säger von Boguslawski.